Meny Stäng

Etikett: vintercykling

Julstämning som gör mig cyklig

Julstämning i Badhusparken gör mig cyklig.

Förstår att många törstar efter att få veta, eller inte. Tänkte i alla fall berätta att efter att ha fått punktering två dagar i rad på väg till jobbet så har jag nu lyckats ta mig dit lika många dagar i rad med all luft i behåll. Och rätt klädd och med material som håller är ta mig sjutton cykling bäst på vintern. Så det så. Jag bjuder på den här stämningsfulla bilden från Badhusparken i Sundsvall bara för att understryka att det verkligen är sant. Julstämning som gör mig cyklig.

Nu plockar jag fram cykeln

Hemma på prärien.

Jag är naturromantiker. Har varit det hela mitt liv. Att stanna upp och titta på en utsikt är viktigt för mig. Den här bilden tog jag för en vecka sedan. Klockan fyra på eftermiddagen. Jag var på väg till Hov, Selånger. Efter en för årstiden varm dag var det ett par grader varmt, men temperaturen var på väg nedåt precis som solen bakom Hällomsberget. Bilden är inte märkvärdig. Samma gäller kanske vyn, men för mig betyder den mycket. Jag gillar det blå ljuset, som kommer sent på hösten när årstiden är på väg in i sin mörkaste månad. Jag gillar åkrarna och bergskammen. Naturen kurar ihop sig under himlen och väntar på att få vila under snötäcket. I morgon börjar jag jobba igen efter en lite längre ledighet. Har fixat cykeln. På torsdag gör jag debut för vintersäsongen med dubbdäcken på. Jag dear klockan 5.30. Lite kul faktiskt. Ska passa på att lämna igen Go Pro-kameran till min kollega och ska dokumentera resan. Något att se fram emot.

Varför håller vi på?

Vårfrudagen. Vintern är på väg att haka i nästa kugge i årstidshjulet. Våren är här. Innan jag går vidare med poesin tänkte jag bara säga att just nu är det nog den allra tristaste tiden på året att cykla. På morgonen är det blåis och knöligt som en kostig på cykelvägen. På eftermiddagen är det snömodd. Vintercyklingens fiende nummer ett. För att inte tala om vägdammet längs bilvägen. Kör bussen förbi så är enda alternativet att inte andas. Annars får man stenlunga. Tack och lov är problemen är övergående. Tyvärr gäller det även årstiden.  
Vintercyklingens fiende nummer ett. Modden.

När allt kommer omkring så vill jag att vårvintern ska vara så långe som möjligt. I helgen ställde jag frågan i bilen till barnen. Vi hade stannat på Konsumparkeringen för att köpa korv till grillen. Varför tror ni att jag och mamma vill vara ute hela tiden? Dum fråga. För att ni vill ha frisk luft och för att ni vill träna, svarade de förstås. Så är det ju. Väldigt banalt egentligen. Men det finns även ett inslag av drift i det här. Det gamla vanliga komma ut i solen igen efter flera månader i mörker. Tanka D-vitamin. Egentligen förutsätter det inte någon särskild aktivitet. Det är bara det att på skidor mångdubblas njutningen. Väldigt banalt och väldigt härligt. Jag var i Östersund förra veckan. På fackligt årsmöte i Mittmedialand, som sträcker sig från kusten till fjällen från Dalarna i söder till Ångermanland i norr. Mittmedia är ett av Sveriges största medieföretag med drygt 20 tidningstitlar, stora webbsajter och flera hundra journalister. Namnet är anonymt, men säg Sundsvalls Tidning, ST.nu eller något annat känt namn på en tidning här i regionen så är det Mittmedia du syftar på. I Sundsvall är vi större än Aftonbladet.se på webben. Uppenbarligen en viktig informationskälla. En tidningstradtion med anor från 1800-talet i digitalt format. Liknande traditioner finns i Gävle, Falun och Östersund. Årsmötet var viktigt. Vårt första efter bildandet av den nya journalistklubben. Vi genomgår en omvälvande digital omställning. Våra nya surf- och mobilvanor har satt oss under stenhård press. Vi jagar nya intäkter när de gamla sviker. Då gäller det att vara konstruktiv. Alldeles för många journalistjobb har redan försvunnit. Senaste chockvarslet, som vi skulle ha kallat det i tidningen, rör Länstidningen. En stor del av redaktionen ska bort. I Östersund passade jag på att kolla in Vinterparken. Jämtarna verkar njuta av utelivet vid Storsjön på ett sätt som känns unikt. Trots vardag mitt i veckan var det trängsel vid solmuren. Östersundsbor axel vid axel i det vindstilla läget och med ansiktena vända mot solen. Som om inga sorger fanns. I luften ett knippe minusgrader och en himmel blå som evigheten.

Här i Vinterparken är vårvintern  som bäst.