Meny Stäng

Etikett: Trailrunning

ÖS Trailen kommer starkt när EST tar en paus – löparsäsongen lever sitteget liv

ÖS Trailen – ett ljus i mörkret. Nu väntar pannlampslöpning den 10:e.

“Allt är egentligen Örjans fel som lurade med mig på Fågelberget (mitt första reflexlopp, som han sedan skippade på grund av jobb) men det blev en nästan religiös upplevelse …”

Jag bytte några ord med Stefan Eriksson. Det är honom jag citerar. Han är ytterligare ett bevis på att steget mellan ord och handling helst ska vara kort för den som verkligen vill något. Ett par dagar efter upplevelsen på Fågelberget var ÖS Trailen född. Vi andra kan se fram emot ännu ett lopp före vintern – på en reflexbana runt Hovberget. Tack för det! Inte minst som jag själv lever med en smula dåligt samvete för att vi inte ror i land End om Season Trail i år. På något vis känns det annars som att löparsäsongen 2015 numera lever sitt eget liv med flera nya lopp under hösten. Förutom ÖS Trailen och Stenstansloppet så är det även dags för Run for Your

Life den 14 november. Mer om det i ett annat inlägg. Åter till Alnö. Där blir det alltså ös den 10:e. Vad är det för bana som väntar? Årets tema är fart, berättar Stefan som har Örjan Fröjd som kompanjon. Du fattar förstås vad ÖS står för nu. Enligt ÖS-duon kommer den som är snabbast nog att trampa runt banan på 45 – 48 minuter. Banan innehåller ingen extremt teknisk löpning, men är inte heller helt lättsprungen. Vi kommer att få springa en del i elljus, en annan i mer eller mindre obanad terräng. En blandning av löptekniker med andra ord. Löftet är att kartan och banprofilen ska ligga ute på Facebook senast ikväll, tisdag klockan 18.30, exakt en vecka före start. Alltså: ladda lampan. Resten fixar ÖS. Hur många blir vi som springer då? Stefan och Örjan satte upp 30 som mål, men just nu ser vi ut att bli 50 på startlinjen. Kanske fler? Anmälningsavgiften är 50 kronor. Eventuellt överskott går till “behövande i närområdet”. Dessutom är stugan på skidstadion bokad, så det blir fika inomhus efter loppet. Väderprognosen från SMHI lovar dessutom gott. Stefan Eriksson igen:

“Det är ju första gången vi arrangerar och vi vill ju att det ska bli bra”

Jag är övertygad om att du får rätt Stefan. Jag tror vi behöver en sån här grej i november. Själv slipper jag ju snitsla löparbana eftersom End of Season Trail tagit paus. Då blir jag extra glad för att nån annan tar tag i saken. Dessutom fick jag ju tid för en skön löparrunda i bra sällskap på alla helgons dag:

Allhelgonarunda. För mer detaljer klicka här:
Trevlig sällskap #1, Lars.
Trevligt sällskap #2, Åxxie.
Trevlig helg!

“Vi har något på gång i Sundsvall”

Enda tråkiga grejen med att springa i mörker är att bilderna blir rätt dåliga.

Den 4 maj publicerade ST.nu en artikel jag skrivit med rubriken “Alla loppen du ska ha koll på” (underförstått i Sundsvallsområdet i sommar) – en lång lista med löpartävlingar inte längre bort än cirka en timmes resa från Stora torget. Listan inkluderade inte nya Stenstansloppet eller Härnö Trail, som vid det laget fortfarande var okända storheter Fågelberget Night Trail, som vi sprang för andra året i rad i torsdags, hamnade också utanför. Inte ens klimatförändringen rår på det faktum att den 15 oktober fortfarande är höst. Dessutom fanns förstås inte Sidsjöns Winterrace med eftersom tävlingen redan var avgjord. Slutsatsen, när allt ska summeras, är att löpningen aldrig varit bättre än idag just här. Att End of Season Trail inte blir av i år är väl det enda möjliga avbräcket, som jag själv får ta på mig. Samtidigt blev ju rundan på Fågeln en väldigt värdig avslutning på tävlingssäsongen. Kolla in den här filmen om du vill se mer:

Klicka här:

Banan på Fågelberget är snudd på optimal. Först uppför i fem kilometer och sedan nedför fem. Stigarna är fantastiska, särskilt på baksidan av berget. Att springa där med stjärnhimlen ovanför grantopparna är, som du hör, en stor upplevelse. Underbar löpning. Nu väntar ett löparevent till innan hösten glider över i vinter. Den 14 november deltar jag i Run for your life genom Sundsvall. Run for your life är inte bara löpning, utan en manifestation där flera tusen deltagare vill visa att vi är beredda att ta alla de viktiga steg som krävs för att vi ska kunna hantera vår planets viktigaste framtidsfråga. Stafetten bär hela vägen till Paris och klimattoppmötet COP21 – mer än 4000 kilometer i över 20 dagar. Vi blir ett stort gäng i Sundsvall, med bland annat flera löpare från Internationella löpargruppen. “Vi har något på gång i Sundsvall”, som en av de andra deltagarna i Run for your life sa vid fikat i SOK-stugan efter Fågelberget Night Trail.

Start med nummer 11 på bröstet. I mål som nummer 19. Här är resultatlistan:

Han syftade nog främst på tävlingarna i Sundsvall, en samling mer eller mindre unika lopp som inte många andra delar av landet kan visa upp, och på engagemanget. Deltagarantalet i Deltaterrängen, lyfte min löparkompis fram som bevis. Och visst, en löpartävling mitt i veckan som lockar flera hundra i åldrarna från barn till min ålder och äldre, är ett kvitto på maxat löparintresse. Visst har vi något på gång, det tycker jag också. Nästa år blir det ännu bättre. Läs mer här under hösten och vintern så får du se.

Härnö trail sjukt tufft och vackert som få

I mål efter 21,2 kilometer. Martin Nissar till vänster. Jag blundar till höger.

Dagens fråga måste ha varit: vad var vackrast? Dagens påstående: vilken sjukt tuff bana. Härnö trail höll helt enkelt vad loppet lovade. Läs mer om det här. Vad som var vackrast får sitt svar längre ned. Först några ord om banan. En trailhalvmara är svår att göra mycket tuffare än så här i vår del av landet. En stor del obanad terräng, och som någon skrev i ett kommentarsfält på Facebook “imponerande med så många underlag i ett och samma lopp”; klappersten, berghäll, myr, stig, väg, mossa, stock och sten, ängsmark, sandstrand, slalombacke, även om det kanske inte är ett underlag i sig, men ändå,

Try it, You´ll like it.

till och med en stump asfalt, tack och lov en kort. Själv lyckades jag även få med ett snår med vresrosor i floran av tänkbara underlag när jag tog mig upp i skogen igen efter svängen nere på Smitingens havsbad. En väldigt varierad bana, helt enkelt. För att inte tala om kuperad. Och teknisk. Kanske för teknisk för att locka fler än de riktiga entusiasterna. Jag ramlade minst en gång, men behöll i alla fall jag skärpan i de brantaste partierna. Stundtals helt vertikala, ospringbara och mer som bergsklättring. Allt i strålande sol. En fantastisk bana och en lika fantastisk dag. Även jag är imponerad, eller som Martin Nissar sa “jag tycker det var roligt”. Jag håller med om det också. Min sambo, Karin, sprang 8,6 km.

Min Karin.

Hon såg spurtstriden på den långa sträckan, fotade och lyssnade på Jonatan Palm, Kumla SF Friidrott, som enligt uppgift var “sjukt snabb i spurten” och vann (1:57.41). Han summerade loppet ungefär så här: “Vet inte om jag skulle kalla det trail, mer stone and rocks”.

Jonatan Palm, till höger, vinnare. Erik Viklund, till vänster, tvåa.
Alice Hugosson, snabbast på damsidan.

Precis så. Själv tog jag mig i mål som 16:e gubbe (2:24.47). Inte illa för en gammal journalist, som jag brukar säga. Jag var fem minuter efter Alice Hugosson (2:19.09), Sundsvallsorienteraren som tävlar för IFK Lidingö SOK, och blev bästa tjej. Hela resultatlistan hittar du här. Vi hade en fantastisk dag de flesta av oss, det tror jag att jag törs påstå. Jag hörde inget annat i start- och målområdet på Vårdkasen. Gratis kaffe. Korv för en femma. Kanelbullar. Mer sol. Och i målfållan gick snacket om vad som egentligen var vackrast? Kommer till det, som sagt. Till och med Härnösands kommunalråd, Fred Nilsson (S), var där. Dock inte som löpare. Han förstörde inte
heller stämningen, trots att han lånade mikrofonen. Tvärtom. Han sa bra saker om att vi har ett gemensamt ansvar att se till att de många människor som kommer till vårt land just nu som flyktingar får en bra start. Föreningarna har ett särskilt viktigt uppdrag. Fritiden för den som väntar kan bli tom. Då är det viktigt att vi bjuder till och gör dem delaktiga. Jag håller med. Så till svaret på frågan om vad som var vackrast? Jag bjuder på en känsla. Efter cirka tio kilometer börjar utförslöpningen ned mot Smitingens havsbad. Metalldubbarna raspar mot graniten, Jag sätter av ned mot havet. De släta klipphällarna har djupa, skålformade gropar. Spår av inlandsisens lek med stenar. Från toppen är utsikten magnifik. Vid foten av berget krymper stegen till trippande över klapperstensfältet. Sedan ett kliv ut på stranden. Från sten till porös, glidande sand. Jag ser ut över havet. Ljuset är vitt, vågorna höga, skumkammarna forsar där vågtopparna bryter och vattnet rullar in mot stranden. Jag kastar upp armarna i luften. Jag vrålar något. Just då är jag en vinnare. Vilket underbart ögonblick. Ett traillopp som möter havet är något extra. Bara för det delar jag Johanna Bergmans länk som beskriver hur det kan vara när solen inte skiner som den gjorde idag. Men i alla fall, om det här var en testomgång, och det nu är fråga om Härnösands Orienteringsklubb och Öbacka löparklubb ska gå vidare med ett nytt lopp nästa år, så är svaret givet. Kör! Möjligtvis kan ni stryka slalombacken, även om den också har sin tjusning som slutkläm efter 20 kilometer ovanligt tuff löpning. Jag kommer tillbaka.

Utan Salomon men med friplåtar och kanonbra trail

Ni hittar all information om loppet på drakloppet.se.

Drakloppet står utan Salomon i år, vars trail tour förgyllt Sundsvall några år i rad. Skilsmässan var odramatisk. Just nu, ett par timmar från start, ser det ändå något tunnare ut i startleden än vad det brukar. Exakt vad det beror på vet jag inte. Har marknadsföringen blivit lidande? Är det fler lopp som rycker och drar i löparna eller rent av tävlingstrenden som är vikande? Eller bara jag som pratar i nattmössan? Jag har inte räknat på saken och förhoppningsvis ramlar det in en hel drös efteranmälningar. I så fall hoppas jag det blir trångt i spåret även på 21:an, Svarta draken, där jag själv springer. Som engagerad i Internationella löpargruppen är jag också tacksam för att Drakloppets bussiga tävlingsledning bjussar på några startavgifter. I Internationella löpargruppen finns ett helt gäng löpare som har skral ekonomi. För att göra det möjligt för dem att tävla bjuder Drakloppet på en handfull startavgifter. Jag tackar och bugar, jättebussigt! Några av dessa löpare är också rätt vassa. I alla fall har de en sådan historik. Vi får se vad de går för på 6,5 kilometer i kväll. Kör hårt alla! Kom också ihåg att efteranmäla er, ni som inte har gjort det, men just nu kom på att ni ju borde testa de underbara spåren på Nora berget. Hoppas vi ses på Stora torget före klockan 18.00.

Start of Season Trail – långlöpning på långfredagen

Icebug, check.
Tillfället kommer snabbt och försvinner sedan lika fort. Om det är något man lär sig med åren, så är det väl det. Väderprognosen varslade om aprilväder på långfredagen, men solen gassade under förmiddagen med några plusgrader som sällskap och bara lätta vindar. Då fångade vi ögonblicket. Löpning på skare i vårsolen är en ovanligt ovanlig upplevelse. Nu är den upplevd. Molnen drog in när vi var klara. Jag kan fortfarande bli upprymd av tanken på vilka tillfällen till naturupplevelser vårvintern i södra Norrland bär med sig. Att fånga dem, det är vad det handlar om:
För ett par veckor sedan inledde jag ett projekt för att komma i form efter en månad med hosta och inluensaslemmiga lungor. Jag gav upp. Att gå in på ett åttaveckorsschema med målsättningen att springa milen på en tid ned mot 40 minuter var överambitiöst. Jag har skjutit upp planen till efter påsk. Om jag ska jag sätta upp ett omöjligt mål för min löpning, så måste jag åtminstone känna mig bekväm med att springa igen. Och finns det ett bättre sätt att bli det än det här?
Lars tankar vatten.
Skarlöpning nästa.
Start of Season Trail. Större karta här:

I skogen är det fortfarande långt till vår. Och springer man End of Season Trail så här års så är ju banan raka motsatsen till slutet på säsongen. Den har knappt börjat. Start of Season Trail bjöd på snöpuls nästan hela vägen.