Meny Stäng

Etikett: Sidsjö Winter Race

Heads up! I maj blir det nytt backlopp i Sidsjö

Sidsjöloppet 2015. Simon Meurling och Susanne Liukkonen.

Sidsjöloppet 2015. Simon och Susanne Liukkonen.

IMG_2913

Khalif och Najeem.

raage

Raaghe.

Simon Meurling var inte direkt nedslagen, lite nedstämd kanske. Allt har ju sin tid, konstaterade han. Att arrangera löpartävlingar på två personer kräver sin tribut. Pessi Liukkonen har haft fullt upp med att hålla Sundsvalls skidspår i skick i vinter. Simon själv har inte heller varit sysslolös på sitt jobb på Naturskolan. Och att ställa in, när Pessi inte kunde vara med under lördagen då ungdomstävlingarna i skidspåren på Södra berget hade förtur, var nog en lättnad, trots allt.  Jag vet hur det är. Så kände jag efter mitt beslut att inte arrangera End of Season Trail för tredje gången. Ironiskt nog snöade det vackert idag och Sidsjö Winter Race hade, trots veckans supervärme, faktiskt blivit ett riktigt vinterrace. Men sådana ironier ska vi inte bry oss om. När loppet kommer tillbaka, om det kommer tillbaka, så kommer det säkert att vara i prima skick. Kanske med nya tävlingsmoment, med fler hinder och mindre vanlig löpning? Jag vet inte. Inte Simon heller, även om det är han som tänker högt där inne “på kontoret”. I vallaboden vid skidleken i Sidsjö där tussar av gammvallan ligger i drivor. “Det var inte tillräckligt många anmälda för att det skulle vara värt att lägga ned allt arbete som krävs”, säger han när han förklarar varför blev det inte blev något Sidsjö Winter Race 2016.  Men varför hänga läpp? Vid det lilla bordet där kaffekåsan samsas med block och penna börjar vi istället forma en helt ny plan. Och ta mig sjutton, i slutet av maj blir den med största sannolikhet verklighet. Förbered dig på en helt fantastisk löpardag med minst tre olika lopp. Idén är att komplettera Sidsjöloppets två traditionella distanser (3 km, ett varv runt sjön och 10 km, två varv runt sjön med en avstickare till Groddtjärnen) med ett backlopp i Sidsjöbacken. Raaghe Shirwa och de andra entusiasterna som arrangerar Sidsjöloppet har gjort tummen upp, så här långt. Tillsammans med Internationella festen så kan de tre loppen bli en riktigt skön heldag ute med löpning, underhållning, mat och fest i ett paket. Sidsjöloppet brukar locka ett hundratal löpare . Tanken är att backloppet ska ha samma start- och målområde och att det ska gå först. Tungt och snabbt, cirka 1,5 kilometer med tidtagning, på banan som först går uppför stora backen och sedan nedför nya barnbacken. Det ska alltså finnas möjlighet för löparna att göra en singel, dubbel eller en trippel och under tiden blir det, om allt går i lås, Internationella festen. Jag tror det kan bli fantastiskt. Vi kommer med mer information i takt med att planerna växer fram.

Sidsjöloppet 2015.

Sidsjöloppet 2015.

Asså vintern, va fan …

Skidspetsar

På väg ner från Fågelberget. Spårigt när det fryser på.

Jag brukar njuta i mars. Minns då jag satt på bussen som tonåring och tittade ut genom det skitiga bussfönstret på väg hem till byn. Det förtvivlade vemodet i att se min egen noppiga rock i den avslöjande vårsolen. Knepet var att kisa mot solen och låta strålarna lysa upp varje mörk vrå i huvudet, tränga bort svärtan. Inte för att det löste alla problem, men det blev lättare. Med åren har jag börjat tycka om skaren, påsken med de färggranna fjädrarna och till och med skiten som tinar fram i snödrivorna. Allt kan bara bli bättre. Långfredagen, korsfästelsen, kyrkobesök och hopp. Allt på en gång. Koncentrerat i tulpanknopparna mot husväggarna och de gula narcisserna på köksbordet. Jag kisar och ser också att våren kommer tidigare och tidigare i Södra Norrland.

Sjö på baksidan

Snö blev sjö i trädgård. Min trädgård i Bergsåker.

SMHI:s statistik är tydlig som ett vårtecken. Läs mer här och här: I morse forsade vårfloden i Selångersån. Under tisdagen hade vi 12 grader och västlig vind i Bergsåker. Under onsdagen var det också tvåsiffrigt. Supervärme på tidningssvenska, för att vara mars. Mycket varmare än på midsommarafton. Och på lördag är det dags för Sidsjö Winter Race igen. Bansträckningen uppges bli snarlik fjolårets. Själv kommer jag att vara funktionär. Frågan är hur vintrigt det blir? Enligt SMHI kommer värmen att dra iväg under fredagen. Prognosen varslar om att det bli snöblask under natten mot lördag följt av uppklarnande väder och någon minusgrad. De

Karin åker skidor

Karin.

t är ingen vild gissning att det blir isigt där ute och rekommendationen till alla som springer är metalldubbade dojor. Sedan kan vi förstås fråga oss om vi inte borde räkna bort mars som en lämplig månad för vinteridrott i Södra Norrlands kustland och söderut, utanför fjällvärlden? När jag och Karin åkte runt Södra berget i lördags så var det fantastiska skidspår. Gissningsvis har samma spår, där det inte ligger någon preparerade konstsnö i botten, blivit utfrätta till oigenkännlighet under den här veckan. Att Vasaloppsarrangörerna lider av hyperstress inför varje Vasalopp vet vi redan. Loppet körs första helgen i mars. Sidsjö Winter Race är ju inte riktigt i samma division och inte beroende av snö heller, men ambitionen är ju att erbjuda en tävling på snö. Kanske är det bättre att flytta alltihop till februari. Att tro att det ska vara vinter så här års är nog att tro för mycket. 

Sundsvall är inte alls “klart sämst i hela landet”

Efter junior-SM på skidor vilar lugnet över Ängen, Södra bergets hjärta. Känslan på skidstadion på söndagseftermiddagen var väldigt lik den känsla man kan ha på badstranden en sensommardag i september. Lite tidigare på dagen passade Karin på att suga i sig sol på Norra berget. Kvalitet.
 Solen går ner en sådan här dag också, över goda och onda. Vårvintern bjöd på några av sina bästa ögonblick i Sundsvall. Mina influensalungor fick en friskluftschock samtidigt som min vinterbleka hud lapade i sig sol och D-vitaminsystemet gick i spinn. Sidsjö Winter Race var precis så kul som jag trodde att det skulle vara. Hade svårt att stå still före start, lite som en 45-årig kalv på väg ut på grönbete. Rörde mig sedan de båda varven runt banan i modest fart. Försökte njuta och undvika blodsmak i munnen. Och det gick bra.

Vid sidan om den sköna inramningen, med pimpelfisket på isen, flanörerna runt sjön och folklivet i Sidsjöbacken, så var det en grej som gladde mig särskilt mycket i dag – samarbetet mellan Sidsjö Winter Race och eldsjälarna bakom Sidsjöloppet och Sidsjödagen, Internationella föreningen och då framför allt idésprutan Raage Shirwa. Internationella stod för tekniken, det hembyggda digitala tidtagningssystemet. På mitt avstånd från arrangemanget kan jag inte utvärdera funktionaliteten, men samarbetet inspirerar. Jag tror stenhårt på idén att löpningen avdramatiserar mötet mellan människor och bidrar till att utveckla och fördjupa relationer. Något händer när vi flåsar runt tillsammans. Vi mjuknar och börjar prata. Jag hoppas, och ska göra vad jag kan, för att bidra. Banan i sig var dessutom till lika delar hård och kul – fixad av Pessi Liukkonen och Simon Meurling.

Jag invigde löparsäsongen 2015 i shorts och toppluva. Foto: Sidsjö Winter Race.

 En grej som jag tycker var mindre bra i helgen var en sur rubbe i lokaltidningen (där jag jobbar) om att Sundsvall minsann är “klart sämst i hela landet”. På vad? Jo, kommunen ökade bara med inte fullt 400 invånare i fjol, vilket var sämre än 19 av de 20 andra största svenska kommunerna. Eh? Vad är nytt med det? Och vad då “sämst”? Att vi har färre inflyttare och proportionellt sett färre skattebetalare i åldern mellan gamling och barn gör oss inte “sämst”. Möjligtvis befolkningstillväxten, i jämförelse med 19 av 290 svenska kommuner. Skatteintäkterna blir däremot lägre, samtidigt som utgifterna blir lite högre. Jag tycker det är synd att artikeln inte fördjupar och förklarar, utan att lusten att sätta “sämst-vinkeln” vinner. Här finns historiska, geografiska och strukturella frågor att bita tag i. Är det ens ett problem? “Sämst”, duger inte som vinkel. Själv njöt jag och tusentals andra av de kvaliteter som den här staden har – vid Sidsjön, i slalombacken (en av de fyra), på Norra berget och i spåren runt Södra berget där junior-SM just packat ihop efter en fantastiskt tävlingsvecka. Här pratar vi om friluftsliv av hög kvalitet på någon kilometers avstånd från Stora torget. Jag gillar det. Kvaliteterna är dessutom betydligt fler än så, men det tar vi någon annan gång.

Kluckande och väsningar i skogen

Anders Erlandsson – direkt från skogen.

Min sambo tyckte att mitt senaste blogginlägg om stjärnskådning var “gulligt”. Jag vet inte hur jag ska tolka det. Djupsinnigt och personligt, tänkte jag. Eller intressant. Men gulligt? Får nog koppla upp mig mot livet på jorden igen. En grej jag önskar att jag hade varit med om och sedan fått berätta om, gjorde en bekant tidgare i veckan. Skarskidåkning. Jag tror att Anders sov över där i skogen också. Vi är många som borde bryta vardagen med sånt emellanåt. Att sova över i skogen en vårvinternatt ger perspektiv. Ni ser ju själva. Han fick kanske lyssna till kluckandet och väsningarna från spelande orrar och tjädrar genom tältduken. Vaknade han till ett isande rävskrik, som bröt tystnaden i vårvinternatten? En annan sak som tål att upprepas är att det snart är dags för årets första lopp också. På söndag är det Sidsjön Winter Race. Själv har jag en mer än efterhängsen rethosta, som kvaddat konditionsträningen för mig de senaste veckorna. Formen är inte god, men nu skiter jag i viruset. Jag ska vara med. Klart ni också ska det.

Coming up! Årets första lopp

“Jag gillar att springa och Sidsjön erbjuder fantastiska möjligheter … Ambitionen är att det här ska bli ett årligt inslag – som en uppstart inför löparsäsongen. I första hand kör vi tre år och sedan får vi göra en utvärdering”, sa ena halvan av arrangörsduon, Simon Meurling, till min arbetsgivare, ST.nu, 2013. Åren går och nu är vi där. Den 15 mars är det tredje året i rad för Sidsjö Winter Race. Förra året var det i och för sig mer vår än vinter, nästan sommarvarmt med sol, bara armar, lera och då var jag inte där. Precis som 2014 stod jag vid datorskärmen på redaktionen. För mig blir det alltså debut. Att vintrarna inte är så vinterlika längre har vi kanske vant oss vid. I Sundsvall hade vi upp mot åtta, kanske fler, plusgrader i veckan. Samtidigt såg jag en flock svanar cirkulera över åkrarna och hörde fågelkvitter till morgonkaffet. En månad för tidigt alltihop. Samtidig har vi välpreparerade skidspår på Södra berget som är rena drömmen just nu. Så, varför klaga? Jag sopar orsaken under mattan en stund. I helgen ska det dessutom bli kallare. Kanske blir det ändå vinterlika förhållanden för Sidsjö Winter Race om några veckor? Bansträckningen får vi se dagarna innan loppet. Allt beror på vad som händer med snön och isen på och runt sjön, enligt arrangörerna. Löftet är att det blir varierande underlag, en kuperad bana och några spektakulära hinder på vägen. Loppet körs i ett eller två varv. Helan och halvan. Min egen form är nog helt okej också. Inte för att det spelar så stor roll för en glad motionär som jag, men jag upplever vintern som en tid för konditionsförbättring. Spinning och skidåkning är bra grejer för hjärtat och lungorna. Där emellan försöker jag peta in en löparrunda i veckan, för att behålla känslan på något vis. I helgen ska jag försöka njuta av Södra berget så mycket jag kan. Vårvinter! Vem behöver fjällvärlden då? Anna Kinberg Batra skulle ha tänkt på det innan hon började yra om fjällen i Falutrakten. En helt annan sak. Ni har väl kollat in Vetenskapens värld om människan som ett ekosystem? Om inte, gör det.För du hänger, kort sagt, ihop med en hög  bakterier. Efter du sett den kommer din bild av vad som är skit att vara förändrad för alltid.