Meny Stäng

Etikett: Indalsledenloppet

Satsa er ur krisen Indalsleden – jag vill inte se sista sträckan

Reza växlar till Gebre på växel 8.

Tio löpare med skiftande bakgrund i olika åldrar på väg mot samma mål. Allt inbäddat i försommarvärme och grönska i en makalöst vacker trakt. Jag har svårt att uttrycka det på något annat sätt än att det återigen var en fantastisk upplevelse att få springa Indalsledenloppet med Internationella löpargruppen. För mig är den här tävlingen en löpartävling när den är som bäst. Ändå fortsätter nedgången. Inte för oss. Vi slutade sexa. Men för Indalsledenloppet. Allt färre lag deltar. Resultaten blir sämre. Varför är en fråga värd att försöka besvara. Landsvägsstafetten är värd ett bättre öde. Fler borde få uppleva den. Kanske går det att vända den nedåtgående spiralen? Här är fakta.

Jimmy växlar till Mekdelawit på växel 5.

I lördags stod 40 lag på startlinjen i motionsklassen när startskottet ekade mellan husväggarna i centrala Bispgården. Det var visserligen bara tre färre än i fjol, men hela 13 färre än 2015 och 2014 och ytterligare fyra färre än 2013 då 57 lag gjorde upp. Sett till antalet lag motsvarar det ett tapp på nästan 30 procent och en förlust av 115 motionslöpare på fem år. Utvecklingen har dessutom pågått länge. Tävlingen kapades till åtta sträckor 2008 för att möta det sviktande intresset, men utan resultat. Tvärtom.


Tittar vi på resultatlistorna så ser vi att det faktiskt även på den punkten var betydligt bättre förr. När Indalslidens SK vann motionsklassen på helan 2008 så sprang laget i mål på 5.09:09. I år vann Lucksta IF Skidor på 5.32:12. Om årets vinnare av tävlingsklassen, Trångsvikens IF, ställt upp som motionärer 2008 och presterat samma resultat så hade de ändå blivit distanserade med nära 20 minuter av Indalslidens SK. Allra störst är bekymret i ultraklassen, som bara hade en deltagare i år. Frågan är vad som ligger bakom? Att High Coast Ultra lockade alla ultralöpare utom en kan vi kanske anta, utan vidare analys. Vad vi också kan slå fast är att nedgången för Indalsledenloppet inte heller kan bero det på att det saknas intresse för löpning. Enligt Löparrapporten 2017, Svensk Friidrotts temperaturmätare på löparintresset i landet, så kan var fjärde svensk tänka sig att springa minst ett lopp i år. En femtedel av dessa löpare är dessutom intresserade av att springa ett stadslopp eller ett landsvägslopp. Att utbudet av tävlingar samtidigt börjar svälla över breddarna är desto mer bekymmersamt för Indalsledenloppet. Enligt den analys som förbundet presenterades i anslutning till sin rapport så arrangerades det nämligen fler godkända lopp än någonsin i Sverige i fjol. På tio år skedde en fördubbling och vid ingången till 2017 var redan 420 lopp godkända, vilket är det största antalet någonsin vid ingången av ett enskilt år.

Var fjärde svensk kan tänka sig att springa minst ett lopp i år

Intressant nog visar analysen att de godkända tävlingarna under rekordåret 2016 sammantaget hade färre startande (612 296) jämfört med toppnoteringen 2013 (743 000).

Bernt Norberg och alla andra i arrangörsstaben på Indalsledenloppet bär en tradition.

Även i Sundsvall är den här utvecklingen märkbar. I år har vi sett fler lopp än (kanske) någonsin i maj och juni. I fjol fick dessutom flera fina tävlingar ställas in på grund av bristande intresse. Enligt Svenska Friidrottsförbundets analys uppvisade hela 78 procent av de 50 största loppen i landet vikande deltagarsiffror i fjol. Jag tror, om jag får lämna statistiken för ett ögonblick, att det även finns ytterligare nya omständigheter att ta hänsyn till för alla arrangörer. Utbudet i sig, i kombination med ett nytt förhållningssätt till individuella upplevelser och prestationer, innebär, tror jag, att vi löpare också i högre grad börjat bli mer sökande efter ständigt nya nyheter.


I dag kan nog ingen arrangör utgå från att ett koncept ska fungera från ett år till ett annat, om konceptet inte utvecklas med nya inslag och marknadsförs brett i såväl egna som andras kanaler. Ett bra exempel är Sundsvall Trail. Genom att sprida budskapet effektivt sätt kunde tävlingen gå från noll till fulltecknat på ett halvår. Tävlingen var också fantastisk. Men, problemet är att detta inte per definition innebär att löparna kommer tillbaka näst år . Frågan är vad som behöver komma till, finslipas och förändras för att loppet ska stå sig över fler säsonger? Fjällmaratonveckan är ett exempel på vilken industri som utvecklats kring stora tävlingar och vad hård konkurrensen blivit. I det här sammanhanget blir Indalsledenloppet en förlorare, trots all charm. Bara om det oföränderliga blir en konkurrensfördel kommer siffrorna att stabilisera sig utan åtgärder. Tyvärr tror inte jag det. Jag tror att arrangörerna måste göra en ordentlig analys och sedan spela sina kort väl. Det krävs en strategi och bra kommunikation. Jag tror att arrangörerna måste se till att behålla Indalsledenloppets traditionella kärna, men ge sig i lag med någon sponsor som är beredd att satsa. Kanske måste loppet delvis få ny sträckning. Exakt hur vet jag inte, men delar av väg 86 är inte särskilt lämpliga för löpning. Kanske bör loppet bli längre igen? Återgå till tio eller fler sträckor och ges ett datum som inte krockar med andra stora arrangemang. Annars kan det vara slutsprunget mellan Bispgården och Bergeforsen om några år. Tyvärr.

Internationella löpargruppen och Sveriges vackraste landsvägsstafett – en bra kombination

Internationella löpargruppen deltar i Indalsledenloppet igen. Precis som 2015 springer vi helan – 85,3 kilometer från Bispgården till Bergeforsen. I år med tio löpare på åtta sträckor. Räkna med att vi kommer att göra vågen på varje – att heja på är halva grejen.

Jag tänker inte bli långrandig nu, men jag vill göra några saker klara:

  1. För det första ser jag fram emot den här fantastiska tävlingen där löpningen bara är en del av helheten. För alla om inte besökt nordvästra Medelpad kan jag berätta att det är en makalös naturskön trakt. Loppet följer Indalsälven. Mörkgrön barrskog tronar på bergsryggarna i norr och i söder. Älvbrinkarna prunkar av försommarblomster, ängarns lyser gröna ned mot vattnet. Norrländsk naturromantik.
  2. För det andra är arrangemanget så lågmält och stillsamt att det är en höjdpunkt i sig. Istället för pumpande house hörs akustiskt dragspel och fiol vid växlarna.
  3. För det tredje pågår manifestationer just den här dagen, 17 juni, i hela landet mot de pågående utvisningarna av ungdomar till Afghanistan. I vårt lag springer två fantastiskt bra killar från Afghanistan. En av dem löper överhängande risk att bli utvisad. Jag gör inte anspråk på att tala för någon annan än mig själv, men jag vilöl verkliugen betona att om detta sker så är det ett obegripligt och skamligt slöseri med människoliv. Som konvertit löper han tredubbel risk att drabbas av våld vid ett återvändande. Terrordåden i Kabul drabbar alla, som återvändare som levt i Sverige en stor del av livet löper han risk att bli utsatt för våld av bara den anledningen nät han resurslös och utan kontaktnät landar med ett plan i Kabul som de medföljande poliserna antagligen int vill kliva av själva och som kristen är den här unge personen dessutom måltavla för extremister som på grund av olika grad av våldsideologi har andra som måltavla. Snälla Morgan Johansson, sätt stopp för det här nu. Till er andra: skriv gärna under det här uppropet.

Med det sagt vill jag önska alla som deltar på lördag en fantastisk löpardag. Vi i Internationella löpargruppen siktar på att göra vårt allra bästa och jag tror vi kommer att lyckas.

Glad sommar!

Laguppställningen 2017

  1. Lars Beckman
  2. Fredrik Nilsson
  3. Michael Ljungberg
  4. Jimmy Siltamäki
  5. Mekdelwit Damtew
  6. Veronica Lövgren Nilsson/Poonam Bantwa
  7. Fahim Balkhi/Reza Rezai
  8. Gebremeskel Elias

Ett gott råd till årets vackraste lopp

Lagbilden från vänster: Josef, Sohaib, Raage, Gulet, Fredrik (jag), Ali, Khalif och Futsum. Vi saknar bara Poonam och Nadeem. Starkt gäng med potential. Nästa år får Sports gym passa sig ; )

Jag minns inte när jag hade så här kul senast! Indalsledenloppet var till och med roligare än jag kunde föreställa mig. När jag tänker på vilken potential den här tävlingen har så borde det ju med ganska enkla knep gå att till och med dubblera antalet tävlande. Alla skulle få plats, utan problem. Vi gjorde vågen på sju sträckor. Lyfte varandra hela vägen in i mål. På vägen visade Internationella föreningen att det finns en otrolig vilja att prestera i det här gänget och att det är hur kul som helst att göra det när man får chansen. Många i vårt lag har saknat vettiga träningsförutsättningar, andra brukar helt enkelt inte springa, så vårt resultat i lördags var över förväntan. Vi kom 28:a av 53 lag och sprang in på tiden 6.41:49. En reflexion som några löpare gjorde i målområdet var att till nästa år så kanske arrangörerna bord tänka över möjligheten att dela upp starten så att tävlingsklassen startar efter motionsklassen. Nu är det ju rätt ödsligt i målområdet när de snabbaste löparna dundrar in. Bra tänkt Clary! Jag håller med. Tänk över den saken. Själva ska vi jobba vidare på träningsrutinerna för vårt gäng och nästa år, då jäklar, då kommer vi igen!
• ST gjorde en kul intervju med Robin Bryntesson som du kan titta på här:

Här är länken till Fridas blogg.
• Här är hela resultatlistan med sträcktider i motionsklassen.
• Här är hela resultatlistan med sträcktider i tävlingsklassen.
Värt att notera är att Sundsvallslöparen Gebremeskel Elias, som tävlar för IFK Umeå, vann sin sträcka på imponerande 43.19 och slog Sports gym starka skidåkare Oskar Kardin. Sådana löpare borde fångas upp och inte släppas till andra klubbar (om de inte vill själva förstås) och på sikt lämna stan på grund av bristande intresse i Sundsvall. Där måste vi jobba fram en lösning, tycker jag. Dessutom hade vår kille, Gulet Farah Hassan, åttonde bästa tid i motionsklassen på sista sträckan med sina 38.10. Mycket bra jobbat där! Själv fokuserade jag på att springa och att heja på, så dokumenterandet kom i tredje hand. Men några bilder blev det:

Khalif, Ali, Said, Gulet.
Raage fotar IFK Umeå. Två i tävlingen.
Lagändringar strax före start.
Växel 7. Josef till Gulet.
Yngst och snabbast.
I väg.

Here we come, Indalsleden!

Underskön vy, men en diskret hemsida. Jag gillar det lågmälda tilltalet.

Indalsledenloppet är Medelpads undersköna långkörare till landsvägsstafett. På lördag är det dags för den 24:e upplagan. 85,3 kilometer ska avverkas från Bispgården på Jämtlandssidan till Bergeforsen vid Medelpadskusten. Omkring 700 löpare deltar i 73 lag (så många var anmälda i torsdags) och 300 funktionärer kommer att finnas med för att göra löparnas färd längs den mäktiga Indalsälven så bra som möjligt. Berndt Norberg, som själv har ett förflutet som löpare av rang i Studenternas IF med flera segrar på 1960-talet i klassiska Dagbladsstafetten (läs mer här och här) är förstås nöjd. Som nyckelperson i tävlingsledningen gillar han naturligtvis att intresset stiger för löpning i allmänhet och för Indalsledenloppet i synnerhet. Stafetter lyfter lagkänslan i friidrotten och höjer prestationsnivån, resonerar han. Så är det antagligen. Själv tycker jag att det märks bara man springer tillsammans, som att det triggar i gång ett slags nedärvt flockbeteende. När jag pratade med Berndt Norberg under torsdagen så berättade han att nästa år, när Indalssledenloppet fyller 25, så kommer det kanske också finnas med en maratondistans. I dag finns helan som ultradistans, men den har hittills inte blivit någon succé. Bara fem löpare är anmälda i år, fler brukar det inte vara, men bortsett från det så är Indalsledenloppet tveklöst ett av Sundsvallsområdets populäraste löparevenemang. För mig blir det premiär. Som journalist har jag bevakat loppet en gång, men det är allt. Jag gillar ju skogen. Här är det fråga om väg. Men jag har blivit omvänd, åtminstone för den här sommaren, och kommer att springa med Internationella föreningen. Vi blir ett elva löpare starkt gäng med åtminstone fyra, kanske fem eller fler nationaliteter och blandad löparvana.

Halva stafettlaget – Ali, Raage, Said
 Ponaam och jag.

Jag tar sträcka två, 11,4 kilometer mellan Holmsta och Boda, och vi siktar på att ta oss till Bergeforsens IP på sju timmar. Överenskommelsen i laget är att alla som kan ska vara med på varje sträcka och heja på, langa vatten och lyfta varandra till nya löparhöjder. Jag tror att vi kommer att ha väldigt roligt. När det gäller Indalsledenloppet vill jag nog påstå att loppet uppfyller kriterierna för en lokal klassiker. Passande nog ligger loppet några veckor före St Olavsloppet i Jämtland, som är betydligt längre och lockar fler, och kanske får beskrivas som en nationell klassiker i genren.Vindelälvsloppet i Västerbotten kan också nämnas i sammanhanget. Loppet har legat nere i tio år på grund av bristande intresse, men gör nypremiär som stafett i början av juli. Att Indalsledenloppet bara tuffat på är intressant i sig. Berndt Norberg berättar att även de hade en nedåtgående trend, men att de då valde att göra totalsträckan kortare. En enkätundersökning visade att många lag verkligen gillade tävlingen men hade svårt att få ihop folk till de drygt tio milen. Svaret från arrangörerna blev 85,3 kilometer och sedan har det vänt uppåt. Och det sker trots att Indalsledenloppets marknadsföring är väldigt lågmäld.
På hemsidan ger man saklig information, men inte så mycket mer.Inga sociala medier. Istället skickas en inbjudan ut i form av en rejäl broschyr, prydd med en bild med trollmotiv av Rolf Lidberg. Ingen fräsig logga, tuff grafisk profil eller storsponsor. Berndt Norberg betonar att de försöker göra en bra tävling, och att det är så de vinner löparnas förtroende, vilket verkar fungera bra. I fjol knep Sports Gym bestående av vassa terränglöpare och skidåkare förstaplatsen före IFK Umeås friidrottare, som brukar abonnera på topplaceringen.I Sports Gym springer kusinerna Andreas och Anders Svanebo de två av de första sträckorna, enligt Berndt Norberg. Har vi riktig tur så är IFK Umeås lag suget på revansch. Hur de toppat sitt lag vet jag inte, men nog är det upplagt för fajt ändå. Som sagt, jag tror vi kommer att få en rolig lördag. Nu kör vi!