Meny Stäng

Etikett: Drakloppet

Utan Salomon men med friplåtar och kanonbra trail

Ni hittar all information om loppet på drakloppet.se.

Drakloppet står utan Salomon i år, vars trail tour förgyllt Sundsvall några år i rad. Skilsmässan var odramatisk. Just nu, ett par timmar från start, ser det ändå något tunnare ut i startleden än vad det brukar. Exakt vad det beror på vet jag inte. Har marknadsföringen blivit lidande? Är det fler lopp som rycker och drar i löparna eller rent av tävlingstrenden som är vikande? Eller bara jag som pratar i nattmössan? Jag har inte räknat på saken och förhoppningsvis ramlar det in en hel drös efteranmälningar. I så fall hoppas jag det blir trångt i spåret även på 21:an, Svarta draken, där jag själv springer. Som engagerad i Internationella löpargruppen är jag också tacksam för att Drakloppets bussiga tävlingsledning bjussar på några startavgifter. I Internationella löpargruppen finns ett helt gäng löpare som har skral ekonomi. För att göra det möjligt för dem att tävla bjuder Drakloppet på en handfull startavgifter. Jag tackar och bugar, jättebussigt! Några av dessa löpare är också rätt vassa. I alla fall har de en sådan historik. Vi får se vad de går för på 6,5 kilometer i kväll. Kör hårt alla! Kom också ihåg att efteranmäla er, ni som inte har gjort det, men just nu kom på att ni ju borde testa de underbara spåren på Nora berget. Hoppas vi ses på Stora torget före klockan 18.00.

Fyra lopp i stan på en månad

Snart går jag på semester, men vill ändå passa på att lyfta på blicken och kika framåt. Där borta i mitten av augusti, en evighet bort, går nämligen startskottet för en intensiv månad i löparstaden Sundsvall. I fjol hade vi två lopp under samma period. I år är det fyra. Dels har Broloppet bytt datum till den 12 september. Dels ser ett helt nytt lopp dagens ljus – Stenstansloppet över 7,5 kilometer som avgörs under Stenstadsdagarna. Ett lopp som vänder sig till motionärer, från fotgängare till löpare med högre fart. Bakom nytillskottet står mina kollegor på Sundsvalls Tidnings marknadsavdelning, Sundsvalls egen trailstjärna Andreas Svanebo och bilfirman Northcar. Summa summarum har vi alltså två asfaltslopp som har en bansträckning över Sundsvallsbron, två lopp som korsar Norra berget på ett eller annat sätt i terrängen och två lopp ur båda kategorierna med målgång på Stora torget och flera olika distanser, från 3 kilometer (barn) till halvmaraton.

12 augusti, Drakloppet, trail, 3, 6,5, 10 och 21 kilometer, 300 kronor (400 kronor efter 5 augusti) och billigare för barn
29 augusti, Berg till berg, trail och asfalt, ca 10 kilometer, 200 kronor
5 september, Stenstansloppet, asfalt, 7,5 kilometer, 300 kronor
12 september, Sundsvallsbrolopp, asfalt, 6, 10 eller 21 kilometer, 250, 300 eller 400 kronor beroende på distans

Som ni ser så kostar det en slant. 300 spänn för att springa 7,5 kilometer är att ta i, tycker jag. Å andra sidan lockar Stenstansloppet med utlottning av en ny bil i sitt program. Att vi har många löpartävlingar att se fram emot klagar jag däremot inte på. Lycka till!

Drakloppet 2014 och en fråga om tajming

Per Jangdal och Roger Hugosson kan vara nöjda med arrangemanget, men har en del att fundera på. Vilken väg är rätt för att nå 500 på startlinjen i Drakloppet 2015?
Läste nyss ett inlägg på Facebook om att hösten har kommit till Sverige. I alla fall till Kebnekaise. En snabb nätkoll bekräftar. Medeltemperaturen ska ligga mellan noll och tio grader fem dagar i följd och det har den tydligen gjort i Tarfala, enligt TT. Drakloppet är inget hösttecken. Däremot en signal om att sommaren inte har så många veckor kvar i Sundsvall heller. För fyra år sedan sprang jag i toppluva. I går var det lika vackert, men varmare. En fantastisk sensommarkväll. Solig. Mild. Lite svalt i skogen. En temperatur som ändå höll svettningen under kontroll. Men kanske är det ändå ett problem att Drakloppet går i augusti? Konkurrensen mellan trailloppen kan i vilket fall inte bli hårdare än nu. Frågan bör i alla fall ställas av Roger Hugosson, tävlingsledare för Drakloppet, som hade all anledning att vara nöjd med arrangemanget i går. Näst intill perfekt. Ändå var vi “bara” 260 som startande, barnklasserna inkluderade. Både E4-loppet och Ica-loppet drar det dubbla i Sundsvall. Och det trots att Drakloppet bjuder på en så mycket större löparupplevelse. Om tävlingakalendern är full, så betyder det också att plånboken kan bli tom. Startavgifterna är på sina håll hutlösa. En efteranmälan till Drakloppet kostar 400 kronor. En skapligt slant men bara en tredjedel av Axa Fjällmaraton, som gick loss på det tredubbla under helgen som gick. Axa kör dessutom lopp en hel vecka i sträck. Till helgen är det dags för Skutan runt i Åre. Sista helgen i augusti är det Ramundberget Challange. Inget av loppen lockar så många som Axa, men de drar folk och är definitivt inte gratis. Hemma i Sundsvall slåss dessutom Berg till berg om uppmärksamheten under samma helg. För att ta dig mellan Sundsvalls båda stadsberg får du betala 300 kronor om du, som jag, brukar vara lite sent ute. Och som om det inte räckte så är det premiär för Höga kusten trail den 6 september. Där får du hosta upp 690 kronor för att ta dig 43 kilometer genom det ångermanländska världsarvet. Frågan är väl om det inte vore rätt väg för Drakloppet att byta månad? I juli går det knappt några lopp alls. Jag som sprang i går tycker i vilket fall att Drakloppet är värt varenda krona. Halvmaran är tillräckligt avancerad för att vara en utmaning. Och med tre distanser att välja på så finns det gott om plats för ett bredare startfält.   

Trailben.
David Holmberg slutade trea. Martin Hammarberg två.

Andreas Svanebo i mitten sprang hem halvmaran på 1.27.46. Rätt överlägsen när allt kom omkring. Ellinor Kempe i förgrunden.

Utsikt från bakre startled.

Jag och Johannes Höglund. 2.06.51 respektive 2.03,11.

Samling på Stora torget före start.

Marlene Wikberg, Nordic Military Training.

Martin Nissar och Pessi Liukkonen. I bakgrunden Catarina Ljungberg.

Och så resultatlistan.

Svarta draken på påskafton

Martin och Helena kollar kartan. 
Påskafton. Klockan är åtta. Några grader i luften. Solen silar genom tunna, vita moln. Vi träffas i Badhusparken. Framför oss: 21 kilometer stiglöpning. Kroppen längtar. Nu ska långfredagsmiddagen bli till löpsteg. Två och en halv timme senare har vi testat Svarta draken. Kartan hittar du här: Jag tror att banan har potential att lyfta Drakloppet till en större löparfest än vad den är i dag. Konkurrensen om löparna är hård. Med tre olika lopp i ett finns en hel del som borde kunna locka fler deltagare. Vi pratade om fenomenet när vi var ute. Att vissa lopp blir fullbokade direkt medan andra står stilla, trots kvaliteter. Svarta draken kommer att höja statusen på Drakloppet inom ramen för Salomon Trail Tour.Blir det sedan leriga löpare som gör upp om placeringarna på upploppet så blir kul även för publiken.

Banan har en del stigningar som kan bli utslagsgivande.Inga monsterbackar, men rätt tuffa uppförslöpor. Typisk Sundsvallsterräng kan man säga. Sträckningen går över berghällar, rötter, stenar och vindfällen. Genom tallmo, slyskog, maffig granskog, myrmark och på väg mot på Stora torget passerar man en och annan kraftledningsgata och får forcera fram på vanliga cykelvägar. Den avslutande utförslöpningen på stigarna nedför Norra berget blir plötsligt en tillgång. Här kan det hända grejer när många löpare ska växla om från terränglunk till hög fart. Jag gillar det. Till nackdel för Drakloppet är förstås att tävlingen ligger så tajt inpå Axa Fjällmaraton.

Utsikt från Glasspinnen på Norra berget. Kolla in stigen mellan tallarna där nere. I like. Från vänster Lars M, jag och Martin.

Påsken ger inte bara plats för löpning och god mat. För mig har den på senare år också blivit en tid för någon slags eftertänksamhet. Jag lyssnade på ett radioprogram i P2 strax efter lunch, som gav en ny infallsvinkel på händelserna i Jerusalem för snart 2000 år sedan. Veckan då Jesus först gled in i stan som en hjälte och sedan blev förrådd, hånad, torterad, avrättad och slutligen förnekad av sina bästa vänner. Ett svårsmält drama som blivit kärnan i en världsreligion. Det som fastnade hos mig var påpekandet att alla mänskliga svagheter finns representerade i det här religiösa dramat. Huvudpersonerna är “inte direkt några superhjältar”, som radiorösten konstaterade. Jag kanske ska säga att jag inte är troende i bemärkelsen religiös. Min tro är mest en vilja att se något större bakom det komplicerade och ibland obegripliga i den verklighet vi befinner oss i. För att det känns bättre så. Men den här berättelsen är stark. Ett exempel på något extraordinärt. Vad den plågade människan på korset visade är att det är stort att tänka på andra. Hen gav altruismen ett ansikte, ett begrepp som få egentligen känner till i vår tid där vi utmärker oss mer för vår egoism. Att leva upp till åtminstone en bråkdel av det som den plågade människan på korset visade prov på är åtminstone att gå en bit på vägen. Glad påsk!

Drakloppet – med storlöpare som Emelie Forsberg, Taddasaa Abarraa och Andreas Svanebo

Jag behöver en ny kamera. Iphonekameran har många kvaliteter, som inbyggd telefon, men duger inte till sportfoto. I onsdags var jag på Drakloppet, som åskådare. Har sprungit två år i rad, men nu hade jag fortfarande hade träningsvärk i låren från i lördags. Jag och min yngsta dotter tog oss ändå ut i skogen. På den här magiskt vackra stigen tar sig löparna upp från Västhagen till toppen av Norra berget. Tyvärr lyckades jag inte riktigt fånga Taaddasaa Abarraa där han forsade fram. Han var i en klass för sig. Hängde av sig de andra direkt. Fort gick det.
Taaddasaa Abarraa är etiopisk medborgare, tävlar för IFK Umeå och bor i Sundsvall. Tyvärr får han inte uppehållstillstånd i Sverige utan måste återvända till Etiopien. Men han hoppas på att hitta ett jobb i Sverige och den vägen kunna återvända till landet. Läs mer här.
Taadasaa Abarraa såg mer eller mindre oberörd ut efter loppet. Knappt ens svettig. Han hade alldeles säkert slagit banrekord om lusten hade fallit på. Han tog den kuperade banan på 37:36. Slog bland annat Salomonlöparen Jonatan Thoresson med närmare två minuter. Säger en del. Här är alla resultat. 
Jonatan Thoresson hade en tuff kväll i Sundsvall. Den 25-åringe, omskolade skidåkaren från Östersund, fick se sig slagen av överlägsne Taadassa Abarra med nästan två minuter och blev även avhängd av elitskidåkaren Anders Svanebo, kusin till Andreas Svanebo, från Stockvik, Sundsvall.
Jonatan Thoresson.

Visst känner jag att lusten att springa är tillbaka. Det var tufft i lördags, men i går spratt det till i kroppen igen när jag läste nyhetsbrevet från Fjällmaraton. Jag vill dit igen. Trailkungen Andreas Svanebo avstod Drakloppet i onsdags. Kanske för spara kraft till på lördag. Då ska han försvara sina titlar från Axa Fjällmaraton, där han är obesegrad och har banrekord. Förste utmanare är Anders Kleist, 33-åringen från Kolmården. Han verkar kaxig och har dragit en lans på sin blogg. I Vålådalrn har han redan slagit banrekord upp till Ottfjället. Tungt, men nog har han en del att bevisa. Hittills har han mest bevisat att han har en större trut än Andreas Svanebo. Samtidigt kanske det blir norrmannen Eirik Haugsnes som tar hem alltihop. Bevisligen är han bra i uppförslut. I Drakloppet var det annars Emelie Forsberg som skänkte stjärnglans. Världsmästarinnan i Skyrunning är ödmjuk. Vi såg till att hon fick skriva autograf åt min dotter och att jag fick ett tillfälle att fråga om loppet. Snabbt var det, konstaterar hon. Emelie Forsberg springer numera främst ultralopp och lopp på extrem höjd. Fort gick det ändå i onsdags och hon vann förstås damklassen. 

Emelie Forsberg och tvåan i damklassen på 10 kilometer, Maria Lundgren.
Vann jag?
Emelie Forsberg signerar mitt anteckningsblock.
Hon ser nästan alltid glad ut. Gäller båda i det här fallet. En gåva.

Annars var den stora begivenheten i onsdags att heja fram Karin i mål. Inte alls med samma intensitet som hon och tjejerna lyckades uppbringa vid min målgång i Vålådalen. Men vi gjorde så gott vi kunde. Karin slog sitt personliga rekord i loppet över 6,5 kilometer. Starkt.

Heja Karin!
Ja, kom igen!
Snyggt!
Karin, Anna och Johanna.