Meny Stäng

Etikett: Berg till berg

Sundsvalls stigar på toppen

Team Sundsvalls stigar: jag, Björn Knutsson, och Lars Beckman.

Jag medger att det är lite förmätet, men det är för kul för att jag ska låta bli. Team Sundsvalls stigar vann ju den första lagtävlingen någonsin i Berg till berg, 10 kilometer från topp till topp mellan Sundsvalls stadsberg, och då måste förstås bilden från prispallen toppa. Visst gjorde vi en stabil insats, för all del, men av de cirka hundra löparna deltog bara 15 i lagtävlingen. Förklarar en del, som du förstår. Men, en seger är alltid en seger. Kul hade vi. I laget deltog förutom jag själv Björn Knutsson och Lars Beckman. Alla tre i mål hack i häl – tre hårt arbetande familjefäder med genomsnittsåldern 46 år … Jämnheten får väl sägas vara vår styrka. Totaltiden 2.42:14. Berg till berg är ett bra lopp. Kanske blir lagmomentet på sikt också den hävstång tävlingen behöver. Plats finns för många fler. Varför inte dubbla antalet löpare? Det är tävlingen mer än värd. Där hör den hemma, som en Sundsvallsklassiker på riktigt. Loppet i sig är en tuff utmaning för en vanlig motionär. Farten blir lätt för hög utför Norra berget. I år var bansträckningen brutalt vinklad nedför trapporna. Trixigt och trångt. Genom stan kändes det, som vanligt, som ett gatlopp. Där brukar jag själv, alltid, springa krampaktigt med för hög puls, sökandes efter en fart anpassad till min förmåga utan att jag för den skull tappar alla snabba löpare ur sikte, vilket förstås är omöjligt. Först när banan lämnar gatorna och de bredare spåren och börjar klättra uppför Södra berget brukar jag börja leva igen. I år gick den här “trivseldelen” på en relativt smal skogsstig strax öster om slalombacken. Långt, segt och svettigt. Ändå är loppet i sig, när jag summerar det efter mitt tredje raka deltagande, förbaskat kul. Och ännu roligare i lag. Kanske kan Berg till berg bli en sån utmaning som arbetsplatser och kompisgäng kan behöva så här direkt efter semestern? Jag hoppas det.

Utsikt från startområdet.
Mina homies, Lars med Lantmännenkeps. Björn i den röda teamfärgen.
Mats Störtebecker, arrangör, pekar ut riktningen.

Nämen, vi är ju etta.
Väl i mål är alla rätt nöjda, som till exempel Lars.

Jan Westerberg, IFK Umeå (40:55) och Jessika Eriksson, Stockviks SF (51:17). Vinnare i herr- respektive damklassen.

Jan Westerberg med Internationella löpargruppens vassaste löpare, Gebre Elias, tvåa i Berg till berg på 43:48.

Fyra lopp i stan på en månad

Snart går jag på semester, men vill ändå passa på att lyfta på blicken och kika framåt. Där borta i mitten av augusti, en evighet bort, går nämligen startskottet för en intensiv månad i löparstaden Sundsvall. I fjol hade vi två lopp under samma period. I år är det fyra. Dels har Broloppet bytt datum till den 12 september. Dels ser ett helt nytt lopp dagens ljus – Stenstansloppet över 7,5 kilometer som avgörs under Stenstadsdagarna. Ett lopp som vänder sig till motionärer, från fotgängare till löpare med högre fart. Bakom nytillskottet står mina kollegor på Sundsvalls Tidnings marknadsavdelning, Sundsvalls egen trailstjärna Andreas Svanebo och bilfirman Northcar. Summa summarum har vi alltså två asfaltslopp som har en bansträckning över Sundsvallsbron, två lopp som korsar Norra berget på ett eller annat sätt i terrängen och två lopp ur båda kategorierna med målgång på Stora torget och flera olika distanser, från 3 kilometer (barn) till halvmaraton.

12 augusti, Drakloppet, trail, 3, 6,5, 10 och 21 kilometer, 300 kronor (400 kronor efter 5 augusti) och billigare för barn
29 augusti, Berg till berg, trail och asfalt, ca 10 kilometer, 200 kronor
5 september, Stenstansloppet, asfalt, 7,5 kilometer, 300 kronor
12 september, Sundsvallsbrolopp, asfalt, 6, 10 eller 21 kilometer, 250, 300 eller 400 kronor beroende på distans

Som ni ser så kostar det en slant. 300 spänn för att springa 7,5 kilometer är att ta i, tycker jag. Å andra sidan lockar Stenstansloppet med utlottning av en ny bil i sitt program. Att vi har många löpartävlingar att se fram emot klagar jag däremot inte på. Lycka till!

Störtebecker: så lite asfalt som möjligt nästa år

Perspektiv från glasspinnen 45 minuter före start …
… och nu kör vi om en minut.
Mats Störtebecker, ägare till gymkedjan
Moove och arrangör.

125 på startlinjen. Först stig och grus ned mot Norrliden. Sedan ren asfaltsplåga utför Stadsbacken till Ludvigsbergsvägen. Därifrån ned mot Tonhallen via en kort stig och så asfalt igen till campus Åkroken och fantastiska 3:30 per kilometer med åtta kvar. Efter universitetet kommer verkligheten i kapp i höjd med järnvägen. Tunga ben upp mot Sidsjön, rundning av västra sjöänden och sedan i promenadfart upp för slalombacken innan det lättar igen på toppen. Sedan blir det ny fart i riktning mot milspåret mot toppen av Södra berget. Så slutligen ett ärevarv före målgången på Ängen. Där är själva poängen – i årets upplaga av Berg till berg. Omgången var den näst bästa hittills av de tre som Mats Störtebecker och gänget på Moove arrangerat sedan de startade den här traditionen 2012. I fjol var sträckningen bättre, tycker jag. I alla fall passade det min sluggerstil bättre. Jag gillar ju att gneta i slalombackarna och Södra berget, som vi tog i fjol, är lite maffigare än Sidsjöbacken. Efter dagens omgång pratade jag en stund med Mats Störtebecker. Han är förstås nöjd och konstaterar samtidigt att nästa års utmaning blir att hitta en bana som går på så lite asfalt som möjligt. I år var det ovanligt mycket. Själv tror jag att han och de andra kan hitta en förhållandevis asfaltsfri sträckning via Esplanaden och Grevebäcksparken. Om ett år får vi se. Som vanligt är banan hemlig till startdagen.

En annan grej jag gillar med Berg till berg är den sköna stämningen vid målgången på Ängen. 2012 var det visserligen spöregn, men i fjol var det sol och i dag var det bara behagligt. Se själv:

Fok hänger runt och väntar på prisutdelningen …
… sträcker ut sig i gräset …
… Tomas Rex skriver autografer (!) …
… andra, som det här lyckliga löpargänget, tar en obilgatorisk selfie …
… och Clary Rex glider runt.

Folk hänger runt, som sagt. Småpratar. Väntar på prisutdelningen. Någon tar en kaffe och käkar godis. Tid finns, det är ju lördag. När de sista löparna tar sig över mållinjen får de applåder. Sedan kliver bergakungen och bergadrottningen upp på prispallen. Som vanligt var det Andreas Svanebo som vann herrklassen (38.38). Hela resultatlistan hittar du här:

Sundsvalls bergakung, Andreas
Svanebo, med fru, barn och hund på plats.
Amanda Bränström samlar pengar för
kampen mot trafficking. Hon stod för
dagens bästa insats, tycker jag.

Att han vinner lopp här i stan börjar nästan bli lite tjatigt. Ungefär som Gary Lineker sa om fotboll – It´s a simple game. Twenty-two men chases a ball for 90 minutes, and at the end the Germans always win. Här är det bara att byta ut Tyskland mot Andreas Svanebo. Tyvärr blev det ingen duell mellan honom och SM-guldmedaljören Ababa Lama, som av någon för mig oklar anledning inte kom till start. I damklassen gick Elin Widegren i mål som etta. Hon sprang in på 49.46, en minut före mig. Jag tycker annars att det var Amanda Bränström som stod för dagens bästa insats. Hon springer för att samla in pengar till organisationer som jobbar mot det vidriga utnyttjandet av människor, som med ett annat ord kallas trafficking. Hittills har hon samlat ihop 8 300 kronor. I dag sprang hon i mål med änglavingar på ryggen. Bra jobbat! Om du är intresserad av hur du ska göra för att skänka en slant till det här behjärtansvärda ändamålet så kan du titta på det här:

Från det ena till det andra

Startområdet på Norra berget vid “Glasspinnen”, det vita utsiktstornet som ser ut som en Puckstång.
Tuadassaa Abarraa. Han Tävlar för IFK Umeå
men bor i Sidsjö, Sundsvall. Han brukar träna
på Södra berget, berättar han.

“I live for running”, säger Tuaddasaa Abarraa. På lördagen sprang han i mål i Berg till berg som etta. En och en halv minut före Andreas Svanebo. En mäktig prestation. Med tanke på Tuaddasaas kvaliteter som löpare är det lätt att förstå att han lever för att springa. Kanske ger löpningen honom även ett mått av sinnesro. Han fick nyligen besked om att han inte får uppehållstillstånd i Sverige och osäkerheten inför framtiden måste vara tung att bära. Vi pratar en stund. Han kämpar med engelskan. Jag frågar om hans tider. Här sprang han i mål på 36.24. “Not good”, säger han. Tuaddasaas personliga rekord på milen är 29 någonting.

Från det ena stadsberget till det andra.
Målgången finns på Ängen på andra sidan.
10 kilometer kul löpning bort.

Om loppet hade varit fem meter långt, så hade jag i alla fall spöat honom. Jag gick ut hårt. Kändes som att jag var först över startsnöret. Sedan fick jag i alla fall se ryggarna på topplöparna när de vek av vänster vid värmestugan på Norra berget efter 200 meter. Berg till berg är ett roligt lopp. I år var det inget spöregn och ingen trist avslutning på asfalt upp mot Södra. I går var det bara goda förutsättningar. Jag försökte disponera krafterna genom att springa så snabbt som möjligt på stigarna utför Norra berget och sedan transportera mig i åtminstone hyfsad fart genom stan. Även backarna uppför Södermalm blev en slags transportsträcka. Jag försökte istället spara krafterna till “promenaden” uppför Södras slalombacke. En etapp där man har allt att vinna om man orkar ta i lite mer. Själv är jag en rätt medioker löpare på platten, men rätt hyfsad uppför. Jag lyckades också komma i kapp och passera några ryggar som dragit ifrån mig nere i stan. På toppen blev det sedan drygt två kilometers race mot målsnöret på Ängen. Plågsam löpning där agnarna skiljs från vetet. Med mjölksyra i benen är det inte lätt att hålla tempot uppe. Jag har tidigare skrivit att Berg till berg borde vara en gjuten del av Sundsvallsklassikern. Mer Sundsvallslopp än så här blir det inte. Berg till berg tar tillvara på stans geografi. “Loppet mellan stadsbergen”. Vackert så. Berg till berg är dessutom tufft, utan att vara särskilt tekniskt krävande, och har goda förutsättningar att växa med fler deltagare. I jämförelse känns E4-loppet, som är en del av Sundsvallsklassikern i dag, rätt segt. Får Mats Störtebecker och de andra på Moove till en dragning av loppet genom Stenstan nästa år så blir det komplett. Då borde det gå att locka fler utsocknes till utmaningen att bli bergakung i Sundsvall. Som ni märker skriver jag inte “köng”. Jag bara vägrar.

Skön uppvärmning på Norra bergets fantastiska stigar.
Andreas Svanebo lämnade in en sen anmälan. Kul att han var med. Blir alltid stjärnglans då.

 

@qvarting, Martin Stoll.

 

Per Kempe.

 

Lars B slog mig med 24 sekunder. Jag gick förbi honom i slalombacken. Han drog ifrån på väg in mot mål.
Min granne Therese Mattsson. Hon springer gärna i sällskap med sina jakthundar.
Martin Hässler. Han berättade att han aldrig springer med klocka. Han föredrar att gå på känsla.
“Business before pleasure”, konstaterade Pessi Liukkonen. Han hade anmält sig till loppet, men inte fick tid att springa. Säljer kompressionsplagg från schweiziska Compressport.

 

Susanne Liukkonen var överlägsen på damsidan. Hon spöade mig med fyra minuter. Sprang in på 46.47. Martin Störtebecker, initiativtagare och arrangör, krönte bergadrottningen med en blomsterkvast.
Bergadrottningen Susanne Liukkonen och bergakungen Tuaddasaa Abarraa.
Janne “The Kristet utseende” Viklund sprang inte. Han var där på en stämningsfull svenssexa.
Svenssexa. Say no more.

 

Strategier för hösten

Berg till berg i Sundsvall den 31 augusti.
Tjurruset i Stockholm den 5 oktober.

Glöm inte att det fortfarande är sommar. Meningen snurrade runt i huvudet på mig när jag sprang Kvarsättsrundan i morse. Solen glittrade i daggen och i skogen ångade fukten från nattregnet. När jag kom hem sparkade jag av mig skorna, tog en skål och gick ut i trädgården för att plocka svarta vinbär till frukostfilen. Om några veckor är det september. Men, som sagt, det är fortfarande sommar. Brytningstiden mellan semester och arbete, sommar och höst, kräver strategier. I alla fall av mig. Veckan som gått har jag jobbat morgonskift. Samtidigt har jag försökt få ordning på kalendern, som på något vis är själva huvudstrategin. Förutom en massa allmänna nyttigheter har jag prickat in två lopp för dem här hösten. Löparsäsongen nådde antagligen sin höjdpunkt med Öppet fjäll, men tack och lov kommer det mer. Nästa lopp blir Berg till berg. Är inte anmäld ännu, men ska göra det när det blir läge. Loppet går från Norra till Södra berget. Jag sprang i fjol i spöregn och lyckades klämma in tävlingen på en arbetsdag genom att kombinera lunchen med en träningstimme. Minns att jag glömde cykelnyckeln, till cykeln som jag parkerat på Ängen för att direkt efter målgången kunna ta mig snabbt till jobbet. Resultatet blev däremot hyfsat. Sprang på 48 minuter. I år tror jag att jag kan bättre än så. Inte för att det är av någon avgörande betydelse nu, men jag känner mig väldigt inspirerad av idéerna i Den ultimata löparguiden. Har fastnat för upplägget med återhämtning, kompletteringsträning, lågpulsträning och intervaller. Där ser jag en stor möjlighet att utvecklas. När jag får råd någon gång så ska jag köpa mig en pulsklocka. Tills vidare får jag fortsätta springa på känn. Jag tror det kan fungera det också. Nästa lopp väntar i oktober. Då blir det Tjurruset som är ett oslagbart löparspektakel. I år springer jag i första startgrupp. Kvalificerade mig lite överraskande i fjol genom att springa in som 171:a. Övergången från sommar till höst för även med sig problem med virus. När skolorna startar så gapskrattar alla förkylningsbaciller. I värsta fall får jag återkomma till det trista ämnet här fram över. Ta i trä. Ännu så länge njuter jag av sommaren. I alla fall i tolv dagar till. Mentalt börjar jag samtidigt känna mig redo för höstsäsongen.