Startområdet på Norra berget vid “Glasspinnen”, det vita utsiktstornet som ser ut som en Puckstång.
Tuadassaa Abarraa. Han Tävlar för IFK Umeå
men bor i Sidsjö, Sundsvall. Han brukar träna
på Södra berget, berättar han. 

“I live for running”, säger Tuaddasaa Abarraa. På lördagen sprang han i mål i Berg till berg som etta. En och en halv minut före Andreas Svanebo. En mäktig prestation. Med tanke på Tuaddasaas kvaliteter som löpare är det lätt att förstå att han lever för att springa. Kanske ger löpningen honom även ett mått av sinnesro. Han fick nyligen besked om att han inte får uppehållstillstånd i Sverige och osäkerheten inför framtiden måste vara tung att bära. Vi pratar en stund. Han kämpar med engelskan. Jag frågar om hans tider. Här sprang han i mål på 36.24. “Not good”, säger han. Tuaddasaas personliga rekord på milen är 29 någonting.

Från det ena stadsberget till det andra.
Målgången finns på Ängen på andra sidan.
10 kilometer kul löpning bort.

Om loppet hade varit fem meter långt, så hade jag i alla fall spöat honom. Jag gick ut hårt. Kändes som att jag var först över startsnöret. Sedan fick jag i alla fall se ryggarna på topplöparna när de vek av vänster vid värmestugan på Norra berget efter 200 meter. Berg till berg är ett roligt lopp. I år var det inget spöregn och ingen trist avslutning på asfalt upp mot Södra. I går var det bara goda förutsättningar. Jag försökte disponera krafterna genom att springa så snabbt som möjligt på stigarna utför Norra berget och sedan transportera mig i åtminstone hyfsad fart genom stan. Även backarna uppför Södermalm blev en slags transportsträcka. Jag försökte istället spara krafterna till “promenaden” uppför Södras slalombacke. En etapp där man har allt att vinna om man orkar ta i lite mer. Själv är jag en rätt medioker löpare på platten, men rätt hyfsad uppför. Jag lyckades också komma i kapp och passera några ryggar som dragit ifrån mig nere i stan. På toppen blev det sedan drygt två kilometers race mot målsnöret på Ängen. Plågsam löpning där agnarna skiljs från vetet. Med mjölksyra i benen är det inte lätt att hålla tempot uppe. Jag har tidigare skrivit att Berg till berg borde vara en gjuten del av Sundsvallsklassikern. Mer Sundsvallslopp än så här blir det inte. Berg till berg tar tillvara på stans geografi. “Loppet mellan stadsbergen”. Vackert så. Berg till berg är dessutom tufft, utan att vara särskilt tekniskt krävande, och har goda förutsättningar att växa med fler deltagare. I jämförelse känns E4-loppet, som är en del av Sundsvallsklassikern i dag, rätt segt. Får Mats Störtebecker och de andra på Moove till en dragning av loppet genom Stenstan nästa år så blir det komplett. Då borde det gå att locka fler utsocknes till utmaningen att bli bergakung i Sundsvall. Som ni märker skriver jag inte “köng”. Jag bara vägrar.

Skön uppvärmning på Norra bergets fantastiska stigar.
Andreas Svanebo lämnade in en sen anmälan. Kul att han var med. Blir alltid stjärnglans då.

@qvarting, Martin Stoll.

Per Kempe.

Lars B slog mig med 24 sekunder. Jag gick förbi honom i slalombacken. Han drog ifrån på väg in mot mål.
Min granne Therese Mattsson. Hon springer gärna i sällskap med sina jakthundar.
Martin Hässler. Han berättade att han aldrig springer med klocka. Han föredrar att gå på känsla.  
“Business before pleasure”, konstaterade Pessi Liukkonen. Han hade anmält sig till loppet, men inte fick tid att springa. Säljer kompressionsplagg från schweiziska Compressport. 

Susanne Liukkonen var överlägsen på damsidan. Hon spöade mig med fyra minuter. Sprang in på 46.47. Martin Störtebecker, initiativtagare och arrangör, krönte bergadrottningen med en blomsterkvast.
Bergadrottningen Susanne Liukkonen och bergakungen Tuaddasaa Abarraa.
Janne “The Kristet utseende” Viklund sprang inte. Han var där på en stämningsfull svenssexa. 
Svenssexa. Say no more.