Skydda Uvberget, Hulitjärn och Ottsjön nu – bilda stadsnära naturreservat

UPPDATERAD 2020 05 29

1. Aktuella avverkningar vid Uvberget. Källa: Avverkningskoll.se
3. Skyddad del av Uvberget (interimistiskt skydd enligt Miljömål 12, Levande skogar). Källa: https://skyddadnatur.naturvardsverket.se/

Strax ovanför strandlinjen vid Hulitjärnens norra ände, vid foten av Uvbergets sydliga bergsluttning, sträcker sig granarna uppåt, mot hyllan. Där ovanför, 185 meter över havet, står de krumma, sega och krokiga tallarna och liksom njuter av den milsvida utsikten. Inte sällan passerar en spillkråka i luftrummet mellan grantopparna och evigheten. Du kan bli stående länge om du gör dem sällskap på bergsryggen.

Låt blicken svepa över landskapet, från havet i öster till inlandet i väster. Att få nog av den här platsen går inte.

Vi som vistas här ofta vet att det här är en unik plats. Både för oss själva, som besökare, och för alla levande varelser som har Uvberget som sitt hem. Ett unikt stycke natur, en miljö som är både orörd och välbesökt på samma gång. Tyvärr också hotad.

Djup inne i Uvbergets gammelskog ruvar granarna på sina hemligheter. Här har de vuxit i hundratals år – de stod här långt innan världen blev modern. En riktig skog, inte en plantering. Ett välbalanserat ekosystem och en kontinuitet av liv, från det minsta till det största – svampar, insekter, fåglar, däggdjur, mossor, lavar, örter och träd.

I gammelskogen närmast berget möter den som vandrar rester från istiden, stenskravel som vintern 2020 lyser gröna av mossa. Om höstarna dignar skogen av svamp. Hänglavarna som draperar gammelgranarna dryper av fukt och där emellan gammelbjörkar som slokar som urtidsträd. En slags naturmagi, sällsynt sådan, som lever granne med det moderna skogsbruket som smyger sig allt närmare. Norr om berget, i riktning mot Ottsjön, finns ett relativt färskt hygge. Österut, i närheten av kraftgatan, breder annat ut sig. Hyggen av smma slag som syns från toppen av Uvberget. För i Medelpad, granens landskap, är bergssluttningarna fläckade av hyggen. Granplanteringar, tallplanteringar, slybevuxna hyggen, inte skog som fått växa till, utveckla artrika ekosystem över generationer och århundraden, är det normala.

Under våren har SCA som entreprenör åt privata skogsägare avverkat stora delar av skogsmarken öster om Uvberget, mellan Hulitorget, vägen genom byn och Uvbergsstugan, i riktning ned mot Hulitjärnen (se karta 1).

Här ska virket ligga efter den genomförda avverkningen. Samma plats använder Mariebergs scoutkår som lägerplats.

Ännu en del av scoutskogen, svampskogen, springskogen och den allmänt njutbara skogen i Uvbergets nära omgivning är borta. Visst, det var ju planterad produktionsskog som togs ned, säger de skogliga experterna. Ja, kanske det, men om den här lovande skogsmarken, med sina redan befintliga naturvärden, hade fått hundra år till så hade den verkligen blivit så mycket rikare, säger vi andra som värderar artrikedomen som den stora vinsten, och inte pengarna.

Avverkning norr om Uvberget.

Jag har respekt för markägandet, men har svårt att se kalhygget som något annat än vad det är. En följd av de industriella kraven på avkastning för att möta aktieägarnas krav. En slags ödeläggelse, ingrepp som varar länge, blir sår som inom det här systemet aldrig får läka. Som ärrbildning. Att det är ekosystem i upplösning är inte en åsikt, utan en faktisk sanning. Med återplantering kommer nya träd, men för att det ska bli en ny skog krävs tid som systemet inte tillåter. En verklig skog, med all sin mångfald, behöver många mänskliga generationer för att bli till. Att som hyggesmarkeringarna på Uvberget antyder, lämna några träd längs de vältrampade stigarna och kalla det “kulturmiljövård”, det är i mitt tycke, märkväl min åsikt, en försköning av rätt grova mått. Samma gäller de lämnade trädindividerna på de färska hyggena. Visst, bättre än en total avverkning, men ändå en avverkning.

Att bilda ett naturreservat på den här platsen vore verkligen en en god gärning. Sundsvalls kommun har redan två stadsnära naturreservat, i Sidsjö och på Norra berget. På sätt och vis visar väl det på en möjlighet. Men det krävs pengar och det är kanske det dags för en samtal mellan länsstyrelsen, kommunen och markägarna? Gör det innan det är för sent. De allra flesta kommer att tacka er. Jag lovar. Här finns en unik kombination av naturvärden och höga värden för friluftslivet när Sundsvalls centrum. Ta vara på detta.

I slutet av maj har nya avverkningsmarkeringar kommit upp vid Ottsjön, norr om Uvberget. I den här pärlan till naturområde finns lom (troligtvis storlom), hällmark, krumma tallar och gammelgranar. In på knuten av den lilla skogstjärnen har det redan avverkats, men det pågår en återhämtning i skogen. Tyvärr kan denna restaurering, i sin långsamma, naturliga takt, snart vara över. En så kallad “avverkning under skärm” är troligtvis det som kommer att ske. Någon avverkningsanmälan har däremot inte lämnats in ännu (27/5).