Skydda Uvberget, Hulitjärnen och Ottsjön – bilda Sundsvalls nästa tätortsnära naturreservat

UPPDATERAD 2021 03 17

* Planerad avverkning vid Ottsjön
* 10 hektar med bl.a. 150-åriga granar

Låt blicken svepa över landskapet, från havet i öster till inlandet i väster. Att få nog av den här platsen går inte.

Strax ovanför strandlinjen vid Hulitjärnens norra ände står gammelgranarna. Mörkgröna och mäktiga sträcker de sig upp mot hyllan, utkiksplatsen på toppen av Uvbergets sydsluttning. Marken är mossig och örtrik, trolsk som en tavla av Rolf Lidberg. En stig slingrar upp mot toppen. Där står martallarna och liksom njuter av utsikten, 185 meter över havet. Som besökare är det lätt att bli förundrad. Tjärnen vilar där nere, djup och mystisk. Uråldrig, mitt i landskapet. Den som fortsätter sin vandring norrut, passerar bergsryggen och nedför nordsluttningen kommer efter drygt en kilometer till Ottsjön, Hulitjärnens syster, som har en helt annan karaktär med klippbad och tystnad. Tillsammans bildar de båda tjärnarna, berget och skogen ett unikt stycke natur som allt fler besökare söker sig till, året runt. Grillplatserna är välanvända. Men tyvärr finns också ett konkret hot.

Sommarkvällsmagi vid Ottsjön i augusti 2020. Granskogen på andra sidan sjön kan snart bli föremål för avverkning.
De röda markeringarna visar den nyligen avverkningsanmälda skogen vid Ottsjön. Drygt tio hektar, som hotar att fragmentisera skogslandskapet ytterligare. Avverkningen anmäldes 18 januari 2021 och kan tidigast starta 1 mars. Blå markeringar är redan genomförda avverkningar.

SKRIV UNDER UPPROPET ->

Många är avverkningsanmälningarna. Den senaste i raden gäller Ottsjön. Den 18 januari 2021 avverkningsanmäldes ytterligare tio hektar. Jag har talat med markägaren som vill ta naturhänsyn och förklarar att det inte blir tal om något kalhygge. Tall och löv ska lämnas. Tyvärr kommer avverkningen ändå, oundvikligen, att påverka miljön negativt för många arter. Granar så gamla som 150 år ska fällas. Svampskogen, som vi känner den, försvinner. När solljuset tränger in och marken blir torrare förändras förutsättningarna i grunden. Men, kanske är det ändå i det större perspektivet som den planerade avverkningen i Ottsjön är mest problematisk. Om ytterligare tio hektar gammal och relativt naturlig skog försvinner så fragmentiseras naturområdet runt Uvberget ännu mer (se lägesbeskrivning längre ned). Än finns unika värden kvar, men det är inget som består om skogsskifte efter skogsskifte avverkas. Ännu så länge binder tillräckligt mycket naturlig skog ihop området. Det är fortfarande en naturmiljö som har kvar inslag av det orörda, som är ursprunglig och välanvänd på samma gång. Men, steg för steg, avverkning för avverkning, försämras förutsättningarna både för de naturliga invånarna i form av djur, svampar, lavar och örter och för oss tillfälliga besökare. Alla är på sitt sätt beroende av naturskogen.

Att bilda ett naturreservat på den här platsen vore verkligen en en god gärning. Sundsvalls kommun har redan två stadsnära naturreservat, i Sidsjö och på Norra berget – det är dags för ett samtal mellan kommunen, markägarna och länsstyrelsen. Här finns en unik kombination av höga naturvärden och höga värden för friluftslivet på cykelavstånd från Stora torget i Sundsvalls centrum. Ta vara på detta!

Återvänder vi till gammelskogen närmast Uvberget möter den som vandrar rester från istiden, stenskravel som lyser gröna av mossa. Om höstarna dignar skogen av svamp. Hänglavarna som draperar gammelgranarna dryper av fukt och mellan dem står gammelbjörkar och slokar som urtidsträd. En slags naturmagi, sällsynt sådan, som lever granne med tätorten och som nu trängs undan och slits sönder av skogsbruk.

Djup inne i Uvbergets gammelskog ruvar granarna på sina hemligheter. Här har de vuxit i hundratals år – de stod här långt innan världen blev modern. En riktig skog, inte en plantering. Ett välbalanserat ekosystem och en kontinuitet av liv, från det minsta till det största – svampar, insekter, fåglar, däggdjur, mossor, lavar, örter och träd.

Skyddad del av Uvberget
Granskogen vid foten av Uvberget har redan ett tillfälligt biotopskydd (streckat område på kartan avser interimistiskt skydd enligt Miljömål 12, Levande skogar. Läs mer på https://skyddadnatur.naturvardsverket.se/).
Toppen av Uvberget är impediment och är skyddad, av det skälet, på samma sätt som annan tallhällmark på berget. Däremot är den gamla, frodiga granskogen som binder ihop Uvberget med Ottsjön under press. Utan granskog, inget sammanhängande, rikt ekosystem.

Detta har hänt:

Avverkning norr om Uvberget.

Norr om Uvberget, i riktning mot Ottsjön, finns ett relativt färskt hygge. Österut, i närheten av kraftgatan, breder ytterligare ett ut sig. Båda avverkningarna har förvandlat den dunkla, välvuxna och behagliga granskogen till öppna, torra, spretiga hyggen med SCA som entreprenör. Våren 2020 avverkade SCA även stora delar av skogsmarken mellan Hulitorget, vägen genom Hulibyn och Uvbergsstugan, i riktning ned mot Hulitjärnen.

Här ska virket ligga efter den genomförda avverkningen. Samma plats använder Mariebergs scoutkår som lägerplats.

Med den senaste avverkningen försvann ännu en del av scoutskogen, svampskogen, springskogen och den allmänt njutbara skogen i Uvbergets nära omgivning är borta. Även stora stycken skog nordväst och norr om Ottsjön har avverkats och söndrar landskapet. Men, det finns fortfarande mycket kvar att rädda. Sådant som hänger samman och som bör räddas. Risken är annars att skogslandskapet och den rika naturmiljön fragmentiseras. Mest angeläget just nu är att, om möjligt, stoppa avverkningen av 10 hektar vid Ottsjön. Även där är SCA entreprenör åt markägaren.

Här kan du läsa mer om naturreservat på Naturvårdsverkets hemsida:

Här finns vägledning till kommuner om inrättande av kommunala naturreservat: