Nya hyggen vid Uvberget – dags att bilda Sundsvalls tredje, stadsnära naturreservat?

UPPDATERAD 2020 04 02

1. Aktuella avverkningar vid Uvberget. Källa: Avverkningskoll.se
3. Skyddad del av Uvberget (interimistiskt skydd enligt Miljömål 12, Levande skogar). Källa: https://skyddadnatur.naturvardsverket.se/

Strax ovanför strandlinjen vid Hulitjärnens norra ände, vid foten av Uvbergets sydliga bergsluttning, sträcker sig de enorma granstammarna upp mot hyllan. Där ovanför, 185 meter över havet, står de krumma, sega och krokiga tallarna och liksom njuter av den milsvida utsikten. Inte sällan passerar en spillkråka i luftrummet mellan grantopparna och evigheten. Du kan bli stående länge om du gör dem sällskap på bergsryggen.

Låt blicken svepa över landskapet, från havet i öster till inlandet i väster. Att få nog av den här platsen går inte.

Vi som vistas här ofta vet att det här är en unik plats. Både för oss själva, som besökare, och för alla levande varelser som har Uvberget som sitt hem. Ett unikt stycke natur, en miljö som är både orörd och välbesökt på samma gång. Tyvärr också hotad.

Djup inne i Uvbergets gammelskog ruvar granarna på sina hemligheter. Här har de vuxit i hundratals år – de stod här långt innan världen blev modern. En riktig skog, inte en plantering. Ett välbalanserat ekosystem och en kontinuitet av liv, från det minsta till det största – svampar, insekter, fåglar, däggdjur, mossor, lavar, örter och träd.

I gammelskogen närmast berget möter den som vandrar stora, bumliga stenskravel. Det är rester från istiden, som lyser grönt av mossa vintern 2020. På höstarna dignar skogen av svamp. Hänglavar draperar gammelgranarna som dryper av fukt. Gamla björkar slokar som urtidsträd. Här växer sann naturmagi, sällsynt sådan. Samtidigt smyger det moderna skogsbruket sig på. Norr om berget, i riktning mot Ottsjön, finns ett relativt färskt hygge. Österut, i närheten av kraftgatan, breder annat ut sig. Hyggen av ssmma slag som syns från toppen av Uvberget. I Medelpad, granens landskap, är bergssluttningarna fläckmönstrade.

Under våren har SCA som entreprenör åt privata skogsägare avverkat stora delar av skogsmarken öster om Uvberget, mellan Hulitorget, vägen genom byn och Uvbergsstugan, i riktning ned mot Hulitjärnen (se karta 1).

Här ska virket ligga efter den genomförda avverkningen. Samma plats använder Mariebergs scoutkår som lägerplats.

Ännu en del av scoutskogen, svampskogen, springskogen och den allmänt njutbara skogen i Uvbergets nära omgivning är borta.

Avverkning norr om Uvberget.

Jag har respekt för markägandet, men har svårt att se kalhygget som något annat än vad det är. En slags ödeläggelse. Ingrepp som varar länge, som sår i landskapet. Ekosystem i upplösning. Med återplantering kommer i och för sig nya träd, men knappast en ny skog. Och som hyggesmarkeringarna på Uvberget antyder, lämna några träd längs de vältrampade stigarna och kalla det “kulturmiljövård”, det låter betydligt bättre än vad det är. Det är min åsikt. Att bilda ett naturreservat på den här platsen vore verkligen en en god gärning, även om det förstås är en naivt att tro på det. Eller?

Sundsvalls kommun har redan två stadsnära naturreservat, i Sidsjö och på Norra berget. På sätt och vis visar väl det på en möjlighet. Men det krävs pengar. Kanske är det dags för en samtal mellan länsstyrelsen, kommunen och markägaren? Gör det innan det är för sent. De allra flesta kommer att tacka er. Jag lovar.