2018/09/18, Kungsnäs. bra beteende måste löna sig.

Löpning. Intervaller. Hotellslingan. 2,7 km. Uppvärmning. Två varv maxfart. Nedjogg. Upplevelsen av framsteg är behaglig. Jag ska springa en tävling till i år, Rödvinsmyrans terränglopp. Avslutningen på säsongen 2018, 28 oktober. Ett lopp som verkligen är hållbart. Lokalt, informellt och hjärtligt. I en skog här och nu på cykelavstånd från valfri position i stan. Apropå hållbarhet, som är ett slitet ord. Så här i väntan på att politikerna i riksdagen ska göra upp om talman och regering så tänker jag att det är bra att göra upp med mig själv också. Vad tycker jag, egentligen? Systemkritik eller för den ordning som råder? Som svar på frågan om jag tycker att vi gemensamt tar ansvar för klimatfrågan så är jag definitivt kritisk. Här levererar vi inte. Här är systemet, den rådande liberala, reglerade marknadsekonomin alldeles för slapp. Klimatlagen och de andra små stegen räcker ju inte. Inte alls. Det går ju käpprakt åt skogen. Framför allt finns en politisk feghet, en vilja att stryka vår gemensamma överkonsumtion  medhårs. Jag är för höjd skatt på flygresor. Klimatmärkning av mat. Skattelättnader för en radikal omställning av hushållens energisystem, låg energikonsumtion måste löna sig mer. Höjd skatt på bensin och diesel, särskilt i storstadsregionerna. Samtidigr lättnader för ekologiskt jordbruk och andra gröna näringar, som måste få en kuck framåt. Gratis kollektivtrafik. En annan, helt ogenomtänkt idé är att vi kanske borde införa klimatdeklaration med skattedeklarationen? Sänkt skatt för den som gör mer, som kan kvittas mot ledig tid. Mer ledighet istället för mer pengar.  Vi måste ju sätta fart nu. Vi har två år på oss, konstaterade FN:s generalsekreterare häromdagen. Två grader, inte mer. Bra beteende måste löna sig. Dåligt måste bli dyrt.

2018/09/14, KUngsnäs

Jag dricker kaffe. På huk utanför farstun. Klockan är sex. Fnissar för mig själv. Tur att ingen ser mig. Dimman lättar. Solen strilar ner genom lövverket på syrénen. Dagg droppar från en hängränna. Fåglar. Sommaren var verkligen gynnsam för reproduktionen. Tänk om jag kunde rita, tänker jag och skrockar. Satir. Bilden av politiken, så komisk som den just nu ofrivilligt framstår som. Själv ser jag nog ut som en dåre med toppluva och huvan på jackan uppdragen över huvudet. Tänker på ledarsidorna som vrider och vänder på problemställningar, som fan läser bibeln. Politiker som försöker få ett nederlag att framstå som seger, fastän alla ser att det faktiskt blev däng och inget annat. Som KD. När partiet tog livet av DÖ, den så kallade decemberöverenskommelsen, så var det väl med förtröstan och tro som de räknade med återuppståndelsen. Eller hur? Nu börjar M också bli lite kristen höger, som så självklart försöker argumentera för att det ju inte är annat än rimligt att de nu ska bilda regering i minoritet. En annan bild jag fnissar åt där med kaffekoppen är Ulf Kristersson, som ganska liten sitter vid ratten i sin bil och kör i hög i fart rakt mot byggnaden med SD:s partihögkvarter. Han sneglar åt höger på Ebba Bush Thor, som är lite större, och säger “ända in i kaklet” … Båda ser lika nöjda ut, men i baksätet sitter Annie Lööf och Jan Björklund och håller för ögonen och öronen på varandra.

2018/09/13, kungsnäs

Får ta tillbaka det där om att det grönaste partiet inte kommer att ingå i nästa regering. När det näst grönaste fick ett mandat till så blir det ju en ny majoritet med S, MP, C och L.

2018/09/11, Åkroken

Någon sa att det inte är högkonjunktur för liberala värderingar just nu. Det kan ifrågasättas. Trots allt valde 40 procent av väljarna ett socialliberalt alternativ. Eftersom en stor del av väljarna i det största konservativa partiet också är marknadsliberala, så måste ytterligare en klick adderas. Det grönaste partiet är inte heller tomt på liberala idéer, så de allra flesta av väljarna är trots allt liberalt sinnade. De delar antagligen värderingar med många väljare längst ut till vänster. Och till allt det här kommer de unga. Så, vi är  liberala i huvudsak, kan man säga. Värre ställt är det väl i så fall med den gröna ideologin. Eller? Att det grönaste partiet åker ur kommunfullmäktige i Sundsvall går kanske att förklara med den här generella trenden, att vända sig bort från maskrosgänget. Men, till en del beror nog också detta på att det grönaste partiet, trots den skriande efterfrågan som finns på nytt, grönt, holistiskt tänkande, misslyckas med att förklara varför och erbjuda konkreta förslag på hur samhället ska utvecklas. Visionärer – hallå var är ni? Att många väljer det mansdominerade, naiva, nationalistiska partiet istället är tragiskt. Deras förmåga att suga luften ur rummet är skrämmande. Men kom ihåg, att de är inte fler än drygt 17 procent. Vi ska inte låta dem trycka ned och tysta. Precis som på skolgården så är vi många fler än mobbarna. Så fortsätt argumentera. Titta inte ned i marken. Låt dig inte skrämmas. Vi har rätt, dom har fel.

2018/09/10, kungsnäs

82,4 procent sa nej tack – vi vill inte ha ett Sverige där åtskillnaden mellan människor är politikens mål. Ett tag befarade jag att det skulle bli så. Att partiet med rötterna i den nazistiska myllan skulle locka fler. Nu stannade det vid 17,6 procent. Samtidigt klappade det grönaste partiet ihop, även om de blir kvar i riksdagen. Inget, eller rätt lite, tyder på att de kommer att ingå i nästa regering. Kanske skadar det inte heller. Ideologin måste börja gro igen. Partiet måste få luft. I skuggan av det största partiet tog både ljus och syre slut. Jag tror inte heller att klimatfrågan, vår gemensamma ödesfråga, kommer att försvinna från dagordningen. Tillräckligt mycket klokskap finns ändå kvar i riksdagen. Mycket tyder också på att blockpolitiken är död. Förhoppningsvis kommer politikens innehåll och inte maktfrågan att hamna i fokus igen. Teoretiskt sett skulle vi kunna få se en konservativ allians, men det tror jag inte på. Motståndet mot nationalisthögern är för stort, även om delar av de partier som står dem närmast säkert skulle önska något annat. Jag hoppas själv att det parti som valde att avsluta sin valrörelse på Riddarholmen i Stockholm, platsen där Sveriges adel har sitt eget högkvarter, där Karl XII ligger begravd under ett kyrkgolv och där Stockholms skinheads samlas och dricker bärs på helikopterplattan, kommer att förbli isolerade. Att den nationalistiska ballongen inte går att pumpa mer utan att den spricker. Integration och migration är viktiga frågor, det förstår 82,4 procent av den röstande delen av befolkningen. Där har man även förstått att de problem som finns måste formuleras på rätt sätt. Att människor måste kunna hitta en fristad i vårt land, få en möjlighet att starta om sina liv, och att samhället då också ska göra vad det kan för att de som kommit hit inte ska fastna i ett hopplöst underläge. Lösningen ligger i fördelning och reformer, inte repression. Och det gäller alla. Oavsett ursprung. Inkluderande, inte åtskillnad ska vara principen som styr. De flesta av oss visade i söndags att vi förstår det här genom att rösta som vi gjorde. Samtidigt är den nationalistiska drömmen, den uppenbara lögnen om att nutiden kan vevas tillbaka som en svartvit pilsnerfilm, på väg att skingra sig. Nästa generation väljare vill i alla fall inte se någon repris. De yngre tror inte på svartmålningen, den “mångkulturella” dystopin.  Det som hände igår kommer antagligen att leda till en blocköverskridande regering. En samling av mittenpartier. Jag skulle önska att den här koalitionen var betydligt grönare, men jag gissar att de tre partier som kommer att ingå ändå tar klimatfrågan på största allvar. I mitt förra inlägg nämnde jag betting. Att extraval skulle kunna bli aktuellt. Jag tror inte på det längre. Ingen vill ha ett nytt val, ingen utom nationalisterna. Och det kan de ju få önska sig.

2018/09/07, Åkroken

Träningstimme efter föreläsningen. Att låta kroppen jobba efter att knoppen fått jobba känns alltid bra. Är bra. Är beprövat bra på alla sätt. Jag kör första passet i ett träningsupplägg som en till mig närstående person rekommenderat. Tro mig, det är garanterat fritt från djupsinnigheter. Knappt jag törs nämna namnet. Eller, jag skiter i att nämna det. Målet är att bygga styrka. Basövningar. Tunga vikter. Kompletterande övningar. Många reps. Muskler ska byggas, det mest förgängliga av allt. Och den stora frågan: går det att göra en biff av en löpare? Och i så fall varför? Fortsättning följer. Sedan val. Skrämmande ovisst. Jag lägger min röst på det viktigaste – möjligheten till en framtid även för kommande generationer. Betting? En slant på extraval.

2018/09/03, Kungsnäs

Hallonlandet har gått från kaos till ordning. Några stöttor och tio meter bomullssnöre var vad som krävdes. Att få göra en så enkel sak är på många sätt befriande. En lista med en punkt mindre. En möjlig hallonskörd rikare. En möjlighet att röra sig mellan buskarna. Hade sällskap av grannens katt. Så lite, så mycket.

2018/08/31, Sundsvall

Välkommen till min blogg. Eftersom jag saknar tid att utveckla färdiga berättelser, skriva artiklar och reportage, så kommer jag att göra regelbundna uppdateringar här istället. För mig är skrivandet ett behov. Ett sätt att konkretisera tankar. Jag tror att det här kan bli en tankekarta över ett inre stiglandskap, eller bara en tillfällig bild i en fri form.