Meny Stäng

Så blir traillöpningen världens hållbaraste idrott

Svetten tränger igenom dunjackan på ryggen under ryggsäcken. Jag öppnar dragkedjan, låter värmen pysa ut samtidigt som jag trampar förbi några fotgängare med färggranna löparkläder i mitten av backen. Svenska försvarets gamla gjutjärnscyklar är varken kända för sin snabbhet eller låga vikt, men för mig är de sinnebilden av något hållbart. Uppvärmningen är klar när jag stiger av min högst uppe på Skogsduvevägen, förväntansfull inför Rödvinsmyrans terränglopp på Alla helgons dag 2017. På cykelparkeringen är det redan trångt. Klockan är 12.30. Jag lutar järnhästen mot en bodvägg. 15,5 eller 7,5 kilometer terränglöpning, utan nummerlappar, med sol och frost väntar under den blå novemberhimlen. En dag att minnas de som inte längre lever, blir en dag med väldigt levande löpare, över hundra på plats. Sorl och vänner. Om idrott har något med livsåskådning att göra, så är traillöpningen min tro. Den får mig att känna hopp, som min gamla cykel. Med ballongdäck, hög markfrigång och mekanik som bara behöver olja då och då för att klara en mansålder, så behövs inget konsumtionssamhälle. Och när trallöpningen är som andligast låter den oss vända våra ansikten mot naturen, se in i våra hjärtan och ta ett stort löparsteg bort från fåfängan. Bara tävlingskomponenten finns kvar, som en rest av nutiden. Jag har länge tänkt skriva vad jag verkligen tänker om utvecklingen i skogen, naturen och om hotbilden, men tidsbristen och en slags återhållsamhet, skyldigheten att välja rätt ord och oviljan att förenkla det komplexa har fått mig att låta bli. Men, jag är faktiskt allvarligt bekymrad över vilka effekter den fördubblade produktionskapaciteten vid Östrand kommer att få för de kvarvarande skyddsvärda, men ännu oskyddade skogarna i Medelpad och på många andra håll i Norrland. Fakta är fakta. För mig är traillöpningen ett sätt att uppleva det oskattbara värdet. Att färdas fort till fots genom en en obrukad naturskog är som att omfamna ursprunget, en snudd på andlig upplevelse. Naturen och löpningen i förening. Att koka ned samma skog till pappersmassa, ja hur känns det? Amen.

Före start.

Kokplatta, kastrull och efter målgång vin chaud.

Strax före start.

Henning Karlsson och Ola Lindström, som arrangerade Rödvinsmyrans terränglopp för första gången, gjorde det fantastiskt bra. Mellan kraftgator, lastbilsleder och en bergtäkt i utkanten av stan lyckades de dra en bitvis magisk bana, som en hyllning till världens hållbaraste idrott.

Du hittar Rödvinsmyrans terränglopp, helan, via den här Dropbox-länken och halvan via den här (tack Henning).

Ingen anmälningsavgift, men genom Swish samlade de sedan ihop ett överskott på 8000 kronor till Barncancerfonden. Bara det, vilken grej, och så allt det andra. Jag sprang, det var tungt, vi kämpade där ute. Nästa år ses vi igen. Lova det.

Elden.

Tre vinnare och Ola som fixade.

Tre vinnare till.

En skogstomte.

 

Satsa er ur krisen Indalsleden – jag vill inte se sista sträckan

Reza växlar till Gebre på växel 8.

Tio löpare med skiftande bakgrund i olika åldrar på väg mot samma mål. Allt inbäddat i försommarvärme och grönska i en makalöst vacker trakt. Jag har svårt att uttrycka det på något annat sätt än att det återigen var en fantastisk upplevelse att få springa Indalsledenloppet med Internationella löpargruppen. För mig är den här tävlingen en löpartävling när den är som bäst. Ändå fortsätter nedgången. Inte för oss. Vi slutade sexa. Men för Indalsledenloppet. Allt färre lag deltar. Resultaten blir sämre. Varför är en fråga värd att försöka besvara. Landsvägsstafetten är värd ett bättre öde. Fler borde få uppleva den. Kanske går det att vända den nedåtgående spiralen? Här är fakta.

Jimmy växlar till Mekdelawit på växel 5.

I lördags stod 40 lag på startlinjen i motionsklassen när startskottet ekade mellan husväggarna i centrala Bispgården. Det var visserligen bara tre färre än i fjol, men hela 13 färre än 2015 och 2014 och ytterligare fyra färre än 2013 då 57 lag gjorde upp. Sett till antalet lag motsvarar det ett tapp på nästan 30 procent och en förlust av 115 motionslöpare på fem år. Utvecklingen har dessutom pågått länge. Tävlingen kapades till åtta sträckor 2008 för att möta det sviktande intresset, men utan resultat. Tvärtom.


Tittar vi på resultatlistorna så ser vi att det faktiskt även på den punkten var betydligt bättre förr. När Indalslidens SK vann motionsklassen på helan 2008 så sprang laget i mål på 5.09:09. I år vann Lucksta IF Skidor på 5.32:12. Om årets vinnare av tävlingsklassen, Trångsvikens IF, ställt upp som motionärer 2008 och presterat samma resultat så hade de ändå blivit distanserade med nära 20 minuter av Indalslidens SK. Allra störst är bekymret i ultraklassen, som bara hade en deltagare i år. Frågan är vad som ligger bakom? Att High Coast Ultra lockade alla ultralöpare utom en kan vi kanske anta, utan vidare analys. Vad vi också kan slå fast är att nedgången för Indalsledenloppet inte heller kan bero det på att det saknas intresse för löpning. Enligt Löparrapporten 2017, Svensk Friidrotts temperaturmätare på löparintresset i landet, så kan var fjärde svensk tänka sig att springa minst ett lopp i år. En femtedel av dessa löpare är dessutom intresserade av att springa ett stadslopp eller ett landsvägslopp. Att utbudet av tävlingar samtidigt börjar svälla över breddarna är desto mer bekymmersamt för Indalsledenloppet. Enligt den analys som förbundet presenterades i anslutning till sin rapport så arrangerades det nämligen fler godkända lopp än någonsin i Sverige i fjol. På tio år skedde en fördubbling och vid ingången till 2017 var redan 420 lopp godkända, vilket är det största antalet någonsin vid ingången av ett enskilt år.

Var fjärde svensk kan tänka sig att springa minst ett lopp i år

Intressant nog visar analysen att de godkända tävlingarna under rekordåret 2016 sammantaget hade färre startande (612 296) jämfört med toppnoteringen 2013 (743 000).

Bernt Norberg och alla andra i arrangörsstaben på Indalsledenloppet bär en tradition.

Även i Sundsvall är den här utvecklingen märkbar. I år har vi sett fler lopp än (kanske) någonsin i maj och juni. I fjol fick dessutom flera fina tävlingar ställas in på grund av bristande intresse. Enligt Svenska Friidrottsförbundets analys uppvisade hela 78 procent av de 50 största loppen i landet vikande deltagarsiffror i fjol. Jag tror, om jag får lämna statistiken för ett ögonblick, att det även finns ytterligare nya omständigheter att ta hänsyn till för alla arrangörer. Utbudet i sig, i kombination med ett nytt förhållningssätt till individuella upplevelser och prestationer, innebär, tror jag, att vi löpare också i högre grad börjat bli mer sökande efter ständigt nya nyheter.


I dag kan nog ingen arrangör utgå från att ett koncept ska fungera från ett år till ett annat, om konceptet inte utvecklas med nya inslag och marknadsförs brett i såväl egna som andras kanaler. Ett bra exempel är Sundsvall Trail. Genom att sprida budskapet effektivt sätt kunde tävlingen gå från noll till fulltecknat på ett halvår. Tävlingen var också fantastisk. Men, problemet är att detta inte per definition innebär att löparna kommer tillbaka näst år . Frågan är vad som behöver komma till, finslipas och förändras för att loppet ska stå sig över fler säsonger? Fjällmaratonveckan är ett exempel på vilken industri som utvecklats kring stora tävlingar och vad hård konkurrensen blivit. I det här sammanhanget blir Indalsledenloppet en förlorare, trots all charm. Bara om det oföränderliga blir en konkurrensfördel kommer siffrorna att stabilisera sig utan åtgärder. Tyvärr tror inte jag det. Jag tror att arrangörerna måste göra en ordentlig analys och sedan spela sina kort väl. Det krävs en strategi och bra kommunikation. Jag tror att arrangörerna måste se till att behålla Indalsledenloppets traditionella kärna, men ge sig i lag med någon sponsor som är beredd att satsa. Kanske måste loppet delvis få ny sträckning. Exakt hur vet jag inte, men delar av väg 86 är inte särskilt lämpliga för löpning. Kanske bör loppet bli längre igen? Återgå till tio eller fler sträckor och ges ett datum som inte krockar med andra stora arrangemang. Annars kan det vara slutsprunget mellan Bispgården och Bergeforsen om några år. Tyvärr.

Vi är på språng ute igen – nu vill vi att du också hänger på!

Nu är vi på gång utomhus igen, eller på språng kanske man ska säga. Därför vill vi att just du som läser det här också hänger på. Vi erbjuder löpträning under organiserade former gratis. Först lite grundfakta om oss, för dig som inte redan vet vilka vi är och vad vi gör:

Internationella Löpargruppen startade i Sundsvall sommaren 2015 och bygger på en idé om att löpning skapar det vi tycker är det allra viktigaste – naturliga möten mellan människor.  Just nu genomgår vi en spännande utveckling. Med vår sociala idé intakt, att vara öppna, uppsökande och välkomnande snäpper vi upp ambitionerna 2017:

  • Vi har beviljats projektpengar av Sundsvalls kommun för att utveckla vår verksamhet.
  • Vi har ansökt om medlemskap i Svenska Friidrottsförbundet.
  • Genom Internationella föreningen arrangerar vi Sidsjöloppet med tre distanser: Backen (1,6 km), Varvet (3,1 km) och Milen (10 km) den 27 maj 2017.

Vi tränar för tillfället varje måndag 18.30, under ledning av Bo Schefström och ibland i sällskap med andra löpargrupper. Vår ambition är att möjliggöra ytterligare något eller några träningstillfällen per vecka under våren. Vårt sätt att träna funkar lika bra för nybörjare som elitmotionärer.

Alla är välkomna!

Internationella löpargruppen is back – hösten startar med 20 grader

20160831_192923

Tomas Ekenberg, redaktör för tidningen ETC Sundsvall och löpare, snackar löpning och annat viktigt med Gebremeskel Elias, Khalif Hassan och Ayad Shaif.

Höst, men 20 grader och nästan lite kvalmigt löparväder i Sidsjö på onsdagskvällen. I morgon står det 1 september i almanackan och starten i Höga kusten Trail är bara någon natts sömn bort. Men det är då, nu är nu. Och nuet var väldigt bra ikväll. Vi säger att det var varmt och skönt, för Internationella löpargruppen i Sundsvall är igång på riktigt med höstträningen. Fler än på länge deltog i passet med tvåhundringar som Bo Schefström satt ihop. För mig var det skönt att sätta fart på benen inför helgens utmaning i Skuleskogen. Och att ha med en sådan som Bosse, som är så inspirerande, kunnig och norrbottniskt klurig, är verkligen ett lyft. Hans pass passar alla. Var och en utgår från sin egen förmåga, det är så han tänker. Häng på nästa onsdag så får du se själv. Löpningens sociala sida i skön förening med kvalitetsträning. Helt gratis.

20160831_185048

Bo Schefström visar engagemang och planen med kvällens upplägg – tvåhundringar. Kvalitativ konditionsträning för alla.

Dessutom hade vi besök av ETC Sundsvall. Har vi tur så kan vi läsa ett reportage om Internationella löpargruppen till helgen. Hösten börjar bra. Väldigt bra.

20160831_183059

Bile Farah Hassan.

20160831_182624

Jimmy Siltamäki.

#internationellalöpargruppen

#internationellalöpargruppen

Swimrun tog alla med storm – och två klassiker försvann


Vi börjar med det roliga. Juniskär Swimrun. Tävlingen är inget för mig. Jag är för dålig på att simma. Ett ämne för träning, om jag ska vara snäll med mig själv, och på en 18 kilometer lång bana där 4000 meter består av tiogradigt havsvatten är det simkunskaperna som avgör. Väderomslaget återställde ordningen i Bottenhavet före startskottet hann brinna av i småbåtshamnen i Juniskär.

20160813_131852

Gänget som gjorde Juniskär Swimrun 2016.

För bara några veckor sedan var det förväxlande likt Medelhavet där ute. Västan blåste bort det solvarma ytvattnet och vi säger välkommen till höst. Sista paret anmälde sig alldeles före start på lördagen. Till slut stod 13 par på startlinjen. Ingen försvann där ute i sjön, även om alla inte tog sig i mål. Men det här är en tuff sport, tveklöst. Vann gjorde Adam Stenman och Lovisa Jönsson, som du kan se skymta förbi i filmen när de tar sig i land på Skigan, hack i häl på storsimmarna Per Sundström och Fredrik Jakobsson. Med vinnartiden två timmar, 55 minuter och 18 sekunder så stod de för en imponerande insats. Lite tur hade de kanske att vinden inte låg på friskare just under lördagen. När det friskar i blir det ordentligt rörigt ute vid Skigan. Jag är i vilket fall imponerad av Juniskär Swinrun  – arrangemanget, stämningen och deltagarna. Om jag är sugen ändå? Nej, aldrig. Men jag kommer och kollar in andra upplagan, nästa sommar.

20160813_131758

God stämning, krävande tävlingsform och fina badmössor.

Tråkigare är det att både Drakloppet och Berg till berg ställer in i sommar. Stans bästa traillopp, även om Berg till berg är mer än så, är redan saknade. I alla fall av mig. Jag skulle kunna lägga ut texten om det jag tycker Drakloppet borde ha gjort, som att köra en lördag med en defilering genom stan och lägga tid på marknadsföring. Utan storytelling, blir det bevisligen inget alls. Och det är jättesynd. Drakloppet är alldeles för bra för det. Bara för att hedra tävlingen sprang jag och Martin Nissar ett alternativt Draklopp idag.

20160814_150025(0)

Otrolig natur, nära Sundsvalls centrum.

Berg till berg är, som jag sagt många gånger tidigare, en riktig Sundsvallstävling. Båda stadsbergen år med. Snabbt, tungt och kul. Anledningen till att det inte blev något i år vara visst tidsbrist, snarare än något annat. Vi får skärpa till oss. Sundsvall behöver fler traillopp. Här är kartan, om du vill testa vårt alternativa Draklopp. Ladda ned navigationsfunktionen i Wikiloc och spring.

Powered by Wikiloc
Som van