Meny Stäng

Kategori: Träning (sida 1 av 7)

Satsa er ur krisen Indalsleden – jag vill inte se sista sträckan

Reza växlar till Gebre på växel 8.

Tio löpare med skiftande bakgrund i olika åldrar på väg mot samma mål. Allt inbäddat i försommarvärme och grönska i en makalöst vacker trakt. Jag har svårt att uttrycka det på något annat sätt än att det återigen var en fantastisk upplevelse att få springa Indalsledenloppet med Internationella löpargruppen. För mig är den här tävlingen en löpartävling när den är som bäst. Ändå fortsätter nedgången. Inte för oss. Vi slutade sexa. Men för Indalsledenloppet. Allt färre lag deltar. Resultaten blir sämre. Varför är en fråga värd att försöka besvara. Landsvägsstafetten är värd ett bättre öde. Fler borde få uppleva den. Kanske går det att vända den nedåtgående spiralen? Här är fakta.

Jimmy växlar till Mekdelawit på växel 5.

I lördags stod 40 lag på startlinjen i motionsklassen när startskottet ekade mellan husväggarna i centrala Bispgården. Det var visserligen bara tre färre än i fjol, men hela 13 färre än 2015 och 2014 och ytterligare fyra färre än 2013 då 57 lag gjorde upp. Sett till antalet lag motsvarar det ett tapp på nästan 30 procent och en förlust av 115 motionslöpare på fem år. Utvecklingen har dessutom pågått länge. Tävlingen kapades till åtta sträckor 2008 för att möta det sviktande intresset, men utan resultat. Tvärtom.


Tittar vi på resultatlistorna så ser vi att det faktiskt även på den punkten var betydligt bättre förr. När Indalslidens SK vann motionsklassen på helan 2008 så sprang laget i mål på 5.09:09. I år vann Lucksta IF Skidor på 5.32:12. Om årets vinnare av tävlingsklassen, Trångsvikens IF, ställt upp som motionärer 2008 och presterat samma resultat så hade de ändå blivit distanserade med nära 20 minuter av Indalslidens SK. Allra störst är bekymret i ultraklassen, som bara hade en deltagare i år. Frågan är vad som ligger bakom? Att High Coast Ultra lockade alla ultralöpare utom en kan vi kanske anta, utan vidare analys. Vad vi också kan slå fast är att nedgången för Indalsledenloppet inte heller kan bero det på att det saknas intresse för löpning. Enligt Löparrapporten 2017, Svensk Friidrotts temperaturmätare på löparintresset i landet, så kan var fjärde svensk tänka sig att springa minst ett lopp i år. En femtedel av dessa löpare är dessutom intresserade av att springa ett stadslopp eller ett landsvägslopp. Att utbudet av tävlingar samtidigt börjar svälla över breddarna är desto mer bekymmersamt för Indalsledenloppet. Enligt den analys som förbundet presenterades i anslutning till sin rapport så arrangerades det nämligen fler godkända lopp än någonsin i Sverige i fjol. På tio år skedde en fördubbling och vid ingången till 2017 var redan 420 lopp godkända, vilket är det största antalet någonsin vid ingången av ett enskilt år.

Var fjärde svensk kan tänka sig att springa minst ett lopp i år

Intressant nog visar analysen att de godkända tävlingarna under rekordåret 2016 sammantaget hade färre startande (612 296) jämfört med toppnoteringen 2013 (743 000).

Bernt Norberg och alla andra i arrangörsstaben på Indalsledenloppet bär en tradition.

Även i Sundsvall är den här utvecklingen märkbar. I år har vi sett fler lopp än (kanske) någonsin i maj och juni. I fjol fick dessutom flera fina tävlingar ställas in på grund av bristande intresse. Enligt Svenska Friidrottsförbundets analys uppvisade hela 78 procent av de 50 största loppen i landet vikande deltagarsiffror i fjol. Jag tror, om jag får lämna statistiken för ett ögonblick, att det även finns ytterligare nya omständigheter att ta hänsyn till för alla arrangörer. Utbudet i sig, i kombination med ett nytt förhållningssätt till individuella upplevelser och prestationer, innebär, tror jag, att vi löpare också i högre grad börjat bli mer sökande efter ständigt nya nyheter.


I dag kan nog ingen arrangör utgå från att ett koncept ska fungera från ett år till ett annat, om konceptet inte utvecklas med nya inslag och marknadsförs brett i såväl egna som andras kanaler. Ett bra exempel är Sundsvall Trail. Genom att sprida budskapet effektivt sätt kunde tävlingen gå från noll till fulltecknat på ett halvår. Tävlingen var också fantastisk. Men, problemet är att detta inte per definition innebär att löparna kommer tillbaka näst år . Frågan är vad som behöver komma till, finslipas och förändras för att loppet ska stå sig över fler säsonger? Fjällmaratonveckan är ett exempel på vilken industri som utvecklats kring stora tävlingar och vad hård konkurrensen blivit. I det här sammanhanget blir Indalsledenloppet en förlorare, trots all charm. Bara om det oföränderliga blir en konkurrensfördel kommer siffrorna att stabilisera sig utan åtgärder. Tyvärr tror inte jag det. Jag tror att arrangörerna måste göra en ordentlig analys och sedan spela sina kort väl. Det krävs en strategi och bra kommunikation. Jag tror att arrangörerna måste se till att behålla Indalsledenloppets traditionella kärna, men ge sig i lag med någon sponsor som är beredd att satsa. Kanske måste loppet delvis få ny sträckning. Exakt hur vet jag inte, men delar av väg 86 är inte särskilt lämpliga för löpning. Kanske bör loppet bli längre igen? Återgå till tio eller fler sträckor och ges ett datum som inte krockar med andra stora arrangemang. Annars kan det vara slutsprunget mellan Bispgården och Bergeforsen om några år. Tyvärr.

Internationella löpargruppen och Sveriges vackraste landsvägsstafett – en bra kombination

Internationella löpargruppen deltar i Indalsledenloppet igen. Precis som 2015 springer vi helan – 85,3 kilometer från Bispgården till Bergeforsen. I år med tio löpare på åtta sträckor. Räkna med att vi kommer att göra vågen på varje – att heja på är halva grejen.

Jag tänker inte bli långrandig nu, men jag vill göra några saker klara:

  1. För det första ser jag fram emot den här fantastiska tävlingen där löpningen bara är en del av helheten. För alla om inte besökt nordvästra Medelpad kan jag berätta att det är en makalös naturskön trakt. Loppet följer Indalsälven. Mörkgrön barrskog tronar på bergsryggarna i norr och i söder. Älvbrinkarna prunkar av försommarblomster, ängarns lyser gröna ned mot vattnet. Norrländsk naturromantik.
  2. För det andra är arrangemanget så lågmält och stillsamt att det är en höjdpunkt i sig. Istället för pumpande house hörs akustiskt dragspel och fiol vid växlarna.
  3. För det tredje pågår manifestationer just den här dagen, 17 juni, i hela landet mot de pågående utvisningarna av ungdomar till Afghanistan. I vårt lag springer två fantastiskt bra killar från Afghanistan. En av dem löper överhängande risk att bli utvisad. Jag gör inte anspråk på att tala för någon annan än mig själv, men jag vilöl verkliugen betona att om detta sker så är det ett obegripligt och skamligt slöseri med människoliv. Som konvertit löper han tredubbel risk att drabbas av våld vid ett återvändande. Terrordåden i Kabul drabbar alla, som återvändare som levt i Sverige en stor del av livet löper han risk att bli utsatt för våld av bara den anledningen nät han resurslös och utan kontaktnät landar med ett plan i Kabul som de medföljande poliserna antagligen int vill kliva av själva och som kristen är den här unge personen dessutom måltavla för extremister som på grund av olika grad av våldsideologi har andra som måltavla. Snälla Morgan Johansson, sätt stopp för det här nu. Till er andra: skriv gärna under det här uppropet.

Med det sagt vill jag önska alla som deltar på lördag en fantastisk löpardag. Vi i Internationella löpargruppen siktar på att göra vårt allra bästa och jag tror vi kommer att lyckas.

Glad sommar!

Laguppställningen 2017

  1. Lars Beckman
  2. Fredrik Nilsson
  3. Michael Ljungberg
  4. Jimmy Siltamäki
  5. Mekdelwit Damtew
  6. Veronica Lövgren Nilsson/Poonam Bantwa
  7. Fahim Balkhi/Reza Rezai
  8. Gebremeskel Elias

Beviset – Sundsvall Trail är Sveriges tuffaste traillopp

David Holmberg. Du gjorde det.

“Ta det lugnt första 20 kilometerna och njut av vyerna” säger David Holmberg, initiativtagare, tävlingsledare och banläggare. Han kan varje sten, stubbe och rot på Sundsvall Trail. Tidiga morgnar och sena kvällar har han jobbat med tävlingen. Från idé till snitslad bana, i minst ett halvår. Sundsvall Trail har bokstavligen vuxit fram steg för steg. “I början är det riktig trail med blåbärsris upp till knäna” fortsätter David när han står där på Sportringen i Birsta dagen före och levererar nummerlappar. Jag hämtar min, nummer 39, och tittar på kartan jag får i samma påse. Den blå banan över 28 kilometer ser ut som en serpentin och verkar runda varje gran i Njurunda socken. Tanken har inte riktigt slagit rot än, men börjar gro. Varför gör jag det här? För att jag måste, svarar jag mig själv. Jag kan ju inte missa chansen att upptäcka en ny skog. Jag kastar ett öga på hyllan med trailskor innan jag lämnar butiken och noterar att de ökat sortimentet markant, men konstaterar att det är för sent att köpa nya. Ett beslut jag jag är beredd att ompröva ett dygn senare.

Henning Karlsson.

Ola Lindström.

Johanna Bergman.

David Holmberg och Roger Hugosson.

Compressports man på plats på Sundsvall Trail.

Ett galet gäng.

Henning Karlsson och Johanna Bergman.

Jag och Stefan Wassbrink. Enda gången vi hade Andreas Svanebo bakom oss i söndags.

Starten går klockan nio på söndagsmorgonen. Vi är 63 anmälda till 49 kilometer, men några av oss har fallit bort redan före start. David Holmberg kliver upp på en stubbe med mikrofonen. Vi får veta att han sprang de första 29 kilometerna så sent som i natt. Banmarkeringarna var intakta vid 1-tiden, trots studentfesten på Södra berget. Vilken energi, tänker jag. Sedan, med en underton av allvar, säger David Holmberg att han tycker att det är kul att det är så många som är “lika galna” som han själv som väljer att springa 49 kilometer. Mmm … hummar vi tyst för oss själva. Solen gassar i Nolbybacken. Efter att ha bytt några ord med några löparkompisar sätter jag mitt mål – tar jag mig runt så här jag vunnit. 49 kilometer, 1880 vertikala meter, 30 procent obanad terräng och över 20 grader. Det kommer att bli tufft. Ägnar min packning en tanke. En gel, två bars och en halv liter vatten. Räcker inte långt, men åtminstone till den första vätskekonrollen, kommer jag fram till. Tur att jag käkade en ordentlig frukost med gröt och ägg. Tänker att jag måste maxa mitt intag av energi på de fem vätskestationerna. Senare visar det sig vara min räddning. De välfyllda borden med chips, bullar, bananer, sportdryck, vatten och till och med tomatsoppa och italienskt bröd får mig faktiskt att tänka om fem timmar senare, då jag är beredd att kliva av på Fågelberget. Soppan ger mig mod att fortsätta. En fantastisk välslipad detalj i arangemanget, lika fin som uppmaningen att ta med egen kåsa för att minimera plasten och skräpet ute i skogen. I startområdet ställer jag mig längst fram tillsammans med en bekant. Vi konstaterar att det här är vår enda chans att ha känning på täten. Sedan blir det gemensam nedräkning från 15. Vi känner gemenskap där i backen, i vår kollektiva galenskap. Sedan drar fältet iväg. Andreas Svanebo först. Vi andra följer med som en ringlande larv uppför backen. Jag ser Johanna Bergman försvinna över knixen och jag håller fast vid min plan att gå ut försiktigt. Jag räknar kallt med att ändå få sänka farten. Vi lämnar Gumsekullen, Höga kustens sydligaste utpost, springer ut från Nolby och passerar E4. Sedan startar trailäventyret. Snart raspar blåbärsriset smalbenen. Storskogen, hyggena, tjärnarna, haven av vitsippor i den skira lövgrönskan, stenskravlet och pärlbandet av de mjukt rundade bergstopparna ligger framför oss – Omsberg, Midskogsberget, Fågelberget, Södra berget och tillbaka.

7 timmar och 38 minuter senare aktiverar jag mina ben igen. De har gått på vilja i en timme. Jag får fart oh lyckas spurta i den lätta utförsbacken ned mot målportalen efter Golgatavandringen upp till toppen av Nolbybacken, på den gistna trätrappan i urskogen intill nedfarten. Lättnaden är total när jag slinker under portalen. Någon säger att jag ser pigg ut, men någon vet uppenbarligen inte vad hen pratar om. Eller så är det bara ett skämt. Hur känns det hojtar en annan? Vart gör det inte ont? hojtar jag tillbaka när jag tar emot mitt diplom och vräker omkull mig på rygg. Gud vad skönt. Till slut är vi 49 med i resultatlistan och de allra flesta är överens om att Sundsvall Trail är det tuffaste lopp de sprungit. Kanske finns det något undantag, men alla verkar rörande överens. Vi har en Facebook-uppdatering av Andreas Svanebo, där han konstaterar att vinnartiden 5.08:43 måste ses i ljuset av att det här loppet gick i 30 procent obanad terräng. Vi har en glad motionär som jag själv, som kan jämföra med Axa Fjällmaraton och Höga kusten Trail, som går i god för att Sundsvall Trail var extremt. Och vackert. Tävlingen konkurrerar definitivt i klassen Sveriges tuffaste traillopp. Johanna Bergman, som vann damklassen och kom tvåa totalt, uttrycker saken på samma sätt. Hennes ord väger tungt. Efter målgången resonerar jag med en löparkompis, som sprungit Buff Bydalen 50 km med 2900 höjdmeter och konstaterar att han hade samma tid där som här. Jag fortsätter resonemanget med en annan om vilket omräkningstal man ska använda för att jämföra en obanad kilometer med en kilometer på stig? Helt ovetenskapligt kommer vi överens om att det måste vara 15 procent mer ansträngande att ta sig fram genom blåbärsiset. Ett lopp som Sundsvall Trail tar otroligt hårt på benen. Mina egna dog i endurobanan, strax före Omsbergsväggen, runt 38 kilometer. Visserligen återuppstod de från de döda när jag fick aktivera nya muskelgrupper i klättringen uppför väggen. Men uppe på toppen var det helt kört igen. Resten av loppet fick jag på vilja. Benen släpade jag på.  Och jag var inte ensam. Därför bör vi kanske slå fast det där om Sveriges tuffaste traillopp en gång för alla. Beviset får bli en jämförelse med Bydalen. Där var vinnartiden på damsidan 2016 5.20:58 efter en prestation av Jennifer Asp. Johanna Bergman, som är en extremt kompetent skogslöpare och som mosade det gamla svenska damrekordet på 100 miles vid TEC 100 i Täby i april där hon slog till med 15.10:35 pressade sig till 5.40:34 på Sundsvall Trail. Tiderna ger ett perspektiv. När jag själv hasar ned för Nolbybacken på söndagseftermiddagen strax efter 17. Jag kan inte gå med skor och har blånaglarna från helvetet. Kroppen känns annars förvånansvärt pigg och det måste bero på våfflan med grädde som jag slukade på toppen. Ja, med undantag för framsidan av låren då, som känns som ömmande skavsår vid varje steg. Men varför klaga? Det är ju självförvållat säger jag högt för mig själv. Samma sak gäller väl skovalet. Mina X-thalon är sköna som tofflor, men är uppenbarligen inte heller mycket mer än så som skydd för tårna. Till nästa år blir det nya dojor och kanske bara 28 kilometer.

Om en månad startar racet – sex lopp på en månad i Sundsvall


Plötsligt händer det. Sundsvall kliver fram och levererar löpartävlingar. Någon med bättre koll får gärna rätta mig, men jag kan inte minnas att vi någonsin haft sex lopp på en månad tidigare. Om en månad startar det här racet:

  1. Icaloppet 13 maj
  2. Stenstansloppet 23 maj
  3. Sidsjöloppet 27 maj
  4. Sundsvall Trail 4 juni
  5. Vårruset 12 juni
  6. Indalsledenloppet 17 juni

Trängseln i löparkalendern är ett angenämt problem. Visst blev det tillspetsat när Stenstansloppet med kort varsel bytte årstid, från höst till vår, för att inte krocka med Sundsvallsklassikern och Broloppet. Andreas Svanebo, Sundsvalls Tidning och North Car klämde in sitt arrangemang fyra dagar före Sidsjöloppet, som jag är med och arrangerar. Men Stenstansloppet kör en tisdagskväll och lockar med en bil, vi kör en lördag och är gratis, så jag tänker snarare: vilken grej om vi tillsammans får 1 300 löpare på benen samma vecka ( vårt tak 300 plus Stenstansloppets mål 1000). Bara Vårruset brukar lyckas med det (och det flerdubbla). Vore fantastiskt, som en kommentar till att vi fick se tre fina löpartävlingar stänga butiken ifjol – Sidsjö Winter Race, Berg till berg och Drakloppet. Inför den här intensiva racemånaden erbjuder Internationella föreningen, som arrangerar Sidsjöloppet, en unik möjlighet att komma i form. Går du med i Internationella löparguppen så kan du få ett högkvalitativ träningsupplägg med roligt sällskap designat Bo Schefström (jag lovar att återkomma med en längre intervju med honom). Vi startar den 24 april. Bosse har lagt upp det så här (med reservation för eventuella ändringar):

 

Gebremeskel Elias vann två distanser 2016, Varvet och Milen.

Tid: 18.30

Plats: Sidsjön, på parkeringen vid informationstavlan i norra änden av sjön

 

Vecka 17

Måndag 24 april

Uppvärmning och därefter teknik/koordination följt av:

6-8x 3min (sträva efter att ha 75-85 % av maxansträngning vid varje 3min löpning) 90 sek vila/3min. Gemensam nedlöpning efter intervaller

Onsdag 26/4

Uppvärmning och därefter teknik/koordination följt av:

10-15x 150m (sträva efter att ha ca 85-95% av maxansträngning vid varje lopp) gå-vila ca 100 vid varje intervall.  Därefter ca 3km gemensam nedlöpning samt stations/styrkeövningar

Vecka 18

Måndag 1 maj

Uppvärmning och därefter teknik/koordination följt av:

Testlopp, 1 eller 2 varv runt Sidsjön

Onsdag 3 maj

Uppvärmning och därefter teknik/koordination följt av:

10-15x 150m (sträva efter att ha ca 85-95% av maxansträngning vid varje lopp) gå-vila ca 100 vid varje intervall.  Därefter ca 3km gemensam nedlöpning samt stations/styrkeövningar

Vecka 19

Måndag 8 maj

Uppvärmning och därefter teknik/koordination följt av:

Intervaller vid Grodtjärn och då 3x3min, 4x2min & 5x60sek. 90 sek vila mellan intervaller och sträva efter ca 85 % av maxansträngning vid löpintervallerna

Onsdag 10 maj

Uppvärmning och därefter teknik/koordination följt av:

6-10 x diagonaler a ca 70m följt av stations/styrkeövningar

Vecka 20

Måndag 15 maj

Uppvärmning och därefter teknik/koordination följt av:

5x 2min (sträva efter att ha 75-85 % av maxansträngning vid varje 3min löpning) 120sek vila/2min. Gemensam nedlöpning efter intervaller

Onsdag 17 maj

Uppvärmning och därefter teknik/koordination följt av:

Intervaller vid Grodtjärn och då 5x 1 varv. 90 sek vila och sträva efter ca 85 % av maxansträngning vid löpintervallerna och därefter ca 3km gemensam nedlöpning samt stations/styrkeövningar av norsk karaktär!

Vecka 21

Måndag 22 maj

Uppvärmning och därefter teknik/koordination följt av:

”Kenyanska” intervaller d.v.s. vi springer i olika hastighet och längd från ca 400m- 1500m runt Sidsjön och upp till Grodtjärn och strävar efter att springa med jämstark löpkamrat för bästa effekt med inbygg pausvila efter par överenskommelse

Onsdag 24 maj

Uppvärmning och därefter teknik/koordination följt av:

Utifrån vilken/vilka distanser respektive aktiv ska delta i vid Sidsjöloppet springer vi igenom de tre olika bansträckningarna och laddar/ förbereder oss mentalt samt individuellt lurar på var det ”avgörande rycket” ska ske, inför lördagens tävling, samt avslutar med stations/styrkeövningar

Vecka 22

Måndag 29 maj

Uppvärmning och därefter teknik/koordination följt av:

Ca 12-15km fartlek i valfri hastighet d.v.s. ett lite lugnare pass där vi ändå efter behag lägger in några tempohöjningar

Onsdag 31 maj

Uppvärmning och därefter teknik/koordination följt av:

10-15x 150m(sträva efter att ha ca 85-95% av maxansträngning vid varje lopp) gå-vila ca 100 vid varje intervall.  Därefter ca 3km gemensam nedlöpning samt stations/styrkeövningar

Vecka 23

Måndag 5 juni

Uppvärmning och därefter teknik/koordination följt av:

2x 5min med 2min vila samt 5x1min med 60sek vila. Eftersträva ca 85 % av maxansträngning vid löpintervallerna. Pausvila 3min

Onsdag 7 juni

Uppvärmning och därefter teknik/koordination följt av:

Intervaller vid Grodtjärn och då 5x 1 varv. 90 sek vila och sträva efter ca 85 % av ansträngning vid löpintervallerna och därefter ca 3km gemensam nedlöpning samt stations/styrkeövningar

Vecka 24

Måndag 12 juni

OBS, Vårruset genomförs samling kl. 18,00 vid sjukhuset och då ombytt för att heja/stötta våra damer som ska gå, lunka eller löpa 5km. Starten på vårruset sker kl.18.30

Onsdag 14 juni (sista onsdagen för sommaren?)

Uppvärmning och därefter teknik/koordination följt av:

Gemensam löpning ca 60min där vi går ihop två och två där den ena bestämmer fart och agerar hare dvs. avgör tempo där den andre ligger i rygg som en igel som vägrar släppa. Byt vid ca 30 min. OBS vi samlas efter träning har en liten picknick och syr ihop en laguppställning inför:

Indalsledenloppet, lördagen den 17 juni

Design på träningsupplägg, Bo Schefström.

Vi är på språng ute igen – nu vill vi att du också hänger på!

Nu är vi på gång utomhus igen, eller på språng kanske man ska säga. Därför vill vi att just du som läser det här också hänger på. Vi erbjuder löpträning under organiserade former gratis. Först lite grundfakta om oss, för dig som inte redan vet vilka vi är och vad vi gör:

Internationella Löpargruppen startade i Sundsvall sommaren 2015 och bygger på en idé om att löpning skapar det vi tycker är det allra viktigaste – naturliga möten mellan människor.  Just nu genomgår vi en spännande utveckling. Med vår sociala idé intakt, att vara öppna, uppsökande och välkomnande snäpper vi upp ambitionerna 2017:

  • Vi har beviljats projektpengar av Sundsvalls kommun för att utveckla vår verksamhet.
  • Vi har ansökt om medlemskap i Svenska Friidrottsförbundet.
  • Genom Internationella föreningen arrangerar vi Sidsjöloppet med tre distanser: Backen (1,6 km), Varvet (3,1 km) och Milen (10 km) den 27 maj 2017.

Vi tränar för tillfället varje måndag 18.30, under ledning av Bo Schefström och ibland i sällskap med andra löpargrupper. Vår ambition är att möjliggöra ytterligare något eller några träningstillfällen per vecka under våren. Vårt sätt att träna funkar lika bra för nybörjare som elitmotionärer.

Alla är välkomna!