Meny Stäng

Kategori: Norrland (sida 1 av 2)

Internationella löpargruppen och Sveriges vackraste landsvägsstafett – en bra kombination

Internationella löpargruppen deltar i Indalsledenloppet igen. Precis som 2015 springer vi helan – 85,3 kilometer från Bispgården till Bergeforsen. I år med tio löpare på åtta sträckor. Räkna med att vi kommer att göra vågen på varje – att heja på är halva grejen.

Jag tänker inte bli långrandig nu, men jag vill göra några saker klara:

  1. För det första ser jag fram emot den här fantastiska tävlingen där löpningen bara är en del av helheten. För alla om inte besökt nordvästra Medelpad kan jag berätta att det är en makalös naturskön trakt. Loppet följer Indalsälven. Mörkgrön barrskog tronar på bergsryggarna i norr och i söder. Älvbrinkarna prunkar av försommarblomster, ängarns lyser gröna ned mot vattnet. Norrländsk naturromantik.
  2. För det andra är arrangemanget så lågmält och stillsamt att det är en höjdpunkt i sig. Istället för pumpande house hörs akustiskt dragspel och fiol vid växlarna.
  3. För det tredje pågår manifestationer just den här dagen, 17 juni, i hela landet mot de pågående utvisningarna av ungdomar till Afghanistan. I vårt lag springer två fantastiskt bra killar från Afghanistan. En av dem löper överhängande risk att bli utvisad. Jag gör inte anspråk på att tala för någon annan än mig själv, men jag vilöl verkliugen betona att om detta sker så är det ett obegripligt och skamligt slöseri med människoliv. Som konvertit löper han tredubbel risk att drabbas av våld vid ett återvändande. Terrordåden i Kabul drabbar alla, som återvändare som levt i Sverige en stor del av livet löper han risk att bli utsatt för våld av bara den anledningen nät han resurslös och utan kontaktnät landar med ett plan i Kabul som de medföljande poliserna antagligen int vill kliva av själva och som kristen är den här unge personen dessutom måltavla för extremister som på grund av olika grad av våldsideologi har andra som måltavla. Snälla Morgan Johansson, sätt stopp för det här nu. Till er andra: skriv gärna under det här uppropet.

Med det sagt vill jag önska alla som deltar på lördag en fantastisk löpardag. Vi i Internationella löpargruppen siktar på att göra vårt allra bästa och jag tror vi kommer att lyckas.

Glad sommar!

Laguppställningen 2017

  1. Lars Beckman
  2. Fredrik Nilsson
  3. Michael Ljungberg
  4. Jimmy Siltamäki
  5. Mekdelwit Damtew
  6. Veronica Lövgren Nilsson/Poonam Bantwa
  7. Fahim Balkhi/Reza Rezai
  8. Gebremeskel Elias

Första maj och upp till kamp för skogen

Vilken skog ska skyddas och hur mycket? Jag som dyrkar det norra barrskogsbältet borde kunna svara på frågan. Vår del av detta enorma ekosystem, taigans västligaste utpost, den skandinaviska halvön, har brukats i tusen år. Utan den, ingen framtid. Vi har alltid levt med skogen som källa för livsnödvändig skogsråvara. Ved, timmer, kol och pappersmassa. Idag vet vi att det norra barrskogsbältet binder mer kol än alla tropiska skogar tillsammans. Utan den, ingen framtid, som sagt. Själv tror jag att Norrlands orörda skogar kan bli vår allra viktigaste tillgång i slutet av det här seklet, om de får finnas kvar i en värld härjad av klimatförändringar, överbefolkade megastäder och jakt på intäkter och jobb. Ännu så länge är skogsindustrin Norrlands viktigaste näring. Industrins företrädare hävdar att vi har mer skog idag än vad vi någonsin haft i modern tid. Antagligen stämmer det, om vi räknar antalet träd. Artrika skogar, skog med död ved som lever, är sällsyntare. Industrins företrädare syftar med andra ord inte på riktig skog, urskogen, utan i första hand på unga trädplanteringar. Länge var jag lokalreporter på Sundsvalls Tidning. Där höll jag inne med många djupt rotade värderingar. I den miljön ifrågasätter man i skarpt läge inte den industri som sysselsätter tusentals, är ortens ekonomiska ryggrad, utan skarpa argument, läs ekonomiska argument. Någon äger ju skogen och lagen säger att skogen ska brukas. Huggas ner och bli pengar. Slut på diskussionen. Att jag är trädkramare i hjärtat, och anser att skogen har ett värde i sig självt, större än SCA:s dagskurser på börsen, var inget jag berättade. Ska vi ändå prata ekonomi, sätta en prislapp på de ännu orörda skogarna, så antar jag att det handlar om svindlanden belopp om vid utöver så kallade ekosystemtjänster räknar framtida intäkter för turism, hälsa och välmående. Efterfrågan på den här sortens skogsmiljöer kommer att skjuta i höjden. Jag är övertygad om det, utan att ha någon djupare undersökning som stöd. Det är upp till oss att förvalta möjligheterna. Även timmer och pappersmassa är framtidsprodukter, i en värld där plasten är en global farsot, så balansen mellan bevarande och industriskogsbruket är en vital framtidsfrågor. Båda är värden och mål, enligt lagtexten. Frågan är då vad och hur mycket skog som ska bevaras? Mer, ansolut. Men vilken skog och hur mycket? Norrlands landyta är 242 735 kvadratkilometer. Mindre än två procent av skogsmarken nedanför fjällen är skyddad. De inventeringar som gjorts visar att det kan finnas så mycket som en miljon hektar (10 000 kvadratkilometer) skyddsvärd skog som saknar skydd. Naturvårdsverket skriver så här:

“Det finns stora naturvärden i statligt ägda skogar som inte är skyddade formellt. Naturvårdsverket och länsstyrelserna redovisade 2004 en inventering av statliga skogar. Totalt registrerades 886 områden på 341 000 hektar, främst på Fastighetsverkets och Sveaskogs marker.”

Börja där, tycker jag. Gör fler nationalparker, naturreservat och biotopskyddsområden av statens skog, innan det är för sent. En ny skog behöver sekel för att återställas. Idag finns den absoluta merparten av landets skyddade skogar, mellan sex och sju procent av skogsarealen, i fjällvärlden. Där bor nästan ingen. Jag tycker att vi ska skydda så mycket som det går av de tätortsnära skogarna, för att vi behöver skogen där. Även om alla inte förstår det än. Skogen är ett lugn alla borde ha rätt att utforska. När jag ska dö vill jag lägga mig i en granbacke, smälta ned moränen och bli en gran. Så ser jag på skogen.

Greenpeace är den miljöorganisation som tillsammans med Svenska Naturskyddsföreningen, skogsforskare och engagerade privatpetsoner som driver på för att Sverige ska leva upp till sitt eget miljömål, Levande skogar. De rapporterar om skogen, besitter kunskap och kräver bevarande, utanför de etablerade mediekanalerna som mer eller mindre betraktar skogsfrågan som död materia tills dess att det rycker till i liket i någon form av konfrontation, vilket är sällan. Annars är det börskurserna och emellanåt den minskande mängden jobb inom skogsindustrin som är i fokus. Ändå är det skarp kritik som miljörörelsen riktar mot den statliga Skogsstyrelsen. Senast med anledning av att myndigheten först pausade sin inventering av nyckelbiotoper i nordvästra Sverige, för att sedan, efter en protestvåg, fortsätta genomföra översiktliga inventeringar utan “officiell registrering och avgränsning”. Med andra ord på ett sätt som gör att de skyddsvärda skogsområden som eventuellt hittas förblir okända. Så här skriver Lina Burnelius i sin blogg på Greenpeace hemsida:

“Det blir allt mer uppenbart att Skogsstyrelsens paus endast syftade till att hindra miljöorganisationer och andra aktörer från att få kunskap om var de värdefulla skogarna finns, så att de kan avverkas i fred och utan att det strider mot certifieringen FSC. När myndigheten nu “backar” från beslutet att pausa inventeringarna görs det på ett sätt som inte förändrar något: skogarna kan fortsätta att avverkas. Beslutet innebär att myndigheten samlar in kunskap men utan att offentliggöra den för att hindra insyn och sätta FSC ur spel.”

Stämmer påståendet, vilket jag antar att det gör, så borde fler redaktioner lyfta frågan. Inte minst någon av de som vi har i Norrland. Om jag dyrkar barrskogsbältet, så är det samma sak med traillöpning. För mig är den här formen av löpning ett sätt att leva. Tyvärr alldeles för sällan i orörda skogar. Idag är det 1 maj. För mig är det här något att kämpa för.

 

Sista 15 av Sundsvall Ultra Trail goes winter trail

20170115_111028

Skäggiga män i Sundsvalls Orienteringsklubb gör saker tillsammans.

Sundsvall har tagit på sig bästa vinterskruden. Skidspåren och backarna är redo att hålla igång Sundsvallsborna ett par månader framåt. Nu är det som bäst, eller? Kanske är det alltid lika bra. Idag bjöd Sundsvall Ultra Trail och David Holmgren på lite testlöpning av sista 15 kilometerna av loppet som har världspremiär den 4 juni. Här är uppfarten till Jaktstugan på Södra berget. Se och njut – det kommer att bli fantastiskt i sommar:

Nyårslöftet – spring Sundsvall Ultra Trail den 4 juni du också

Plötsligt händer det. I dag, på nyårsdagen, öppnar anmälan till Sundsvall Ultra Trail. David Holmberg, upphovsmannen, som ägnat hösten åt att drömma om stigar, räkna höjdmeter och kartlägga “Gyllene triangeln”, skogsområdet mellan Midskogsberget, Gumsekullen och Södra berget, har lagt taket på 300 startplatser.

David Holmberg 3 och Martin Hammarberg 2

David Holmberg till vänster i målfållan på Drakloppet när det begav sig.

– Det går förstås aldrig att vara helt säker, men jag tror att loppet kommer att sälja slut under våren. Det här är en så pass fin och unik bana att det torde kunna locka löpare från hela Sverige och andra delar av världen, säger han.

David Holmberg vet vad han pratar om. Han har orienterat i trakten under de senaste sex åren i Sundsvalls Orienteringsklubbs färger (SOK). Nu har han med sig SOK i arrangemanget av Sundsvall Ultra Trail, samtidigt som föreningen tagit farväl av Drakloppet.


En så pass fin och unik bana att det torde kunna locka löpare från hela Sverige och andra delar av världen


Själv kom David Holmberg till Sundsvall 2011, med sin sambo, som är från Sundsvall, och till jobbet på sjukhuset. I grunden är han skidåkare, har tävlat för IFK Mora, men är samidigt en högst kvalificerad löpare. I fjol kom David Holmberg tvåa i Bydalen, 50 kilometer i fjällterräng. En lika styv prestation var segern i Tromsdalstind, som trailstjärnorna Emelie Forsberg och Kilian Jornet arrangerar i parets hemtrakter i Tromsö (Tromsö Skyrace). Där var det fråga om 28 kilometer och 2000 höjdmeter. I Sundsvall blir det inte riktigt lika brant, men väl 1880 höjdmeter på den längsta distansen (49 kilometer). Detta ger en höjdkurva nästan i samma klass som Axa Fjällmaraton (43 km/2100 höjdmeter) och i nivå med Höga kusten Trail (43 km/1500 höjdmeter). Nämnde jag att David Holmberg vunnit det sistnämnda loppet också? Själv drar han sig inte för att säga att Sundsvall Ultra Trail kommer att bli ett av Sveriges vackraste och tuffaste traillopp.

trail6

Så här ser det ut. Representativ natur från “Gyllene triangeln”. Foto: Tomas Rex, Sundsvall Ultra Trail.

– Mitt råd är att man ska ta sig an det här som en upplevelse. Det kommer att kräva sin löpare och man måste vara stark för att klara det, men det är ett upplevelselopp. Vad jag hoppas är att vi ändå kommer att få se en bredd av löpare. Även korta distansen kommer att kräva sitt, men där finns många inslag av fantastiska naturupplevelser, som jag hoppas många tar chansen att få uppleva, säger David Holmberg.


Man ska ta sig an det som en upplevelse


Att skramla ihop 1880 höjdmeter vid Medelpadskusten låter lite som en bedrift, men David Holmberg tycker inte alls att det varit särskilt svårt. Han känner sina berg, utan och innan. Start- och målgången kommer att vara på Gusmsekullen, på toppen av Nolbybacken. På vägen kommer löparna att få ta sig an Midskogsberget, Omsberg, Fågelberget och Södra berget. Resten är ren matematik och naturromantik. Bitvis kommer löparna att få uppleva högklassiga exempel på naturstigar och bergstopparna bjuder på hällar, ljung och krummande tallar, berättar han. Under resan kommer deltagarna att få känna både närheten till havet och en touch av Skyrunning. En nyckel har varit att se till att mängden obligatoriska transportsträckor blandas med naturupplevelser i rätt proportioner, konstaterar David Holmberg. Det är därför banorna fallit ut i de aktuella distanserna – 49, 28 och sju kilometer.

– Det är kärleken till löpningen och till skogen som gör att det här blivit av. Jag är jättenöjd, det är min ärliga känsla, säger han.

Tidpunkten för loppet, den 4 juni, kan också bli en framgångsfaktor. Inte bara för att skogen står i sin mest ljusgröna skrud just då, utan även för att de många konkurrerande trailloppen går på höstkanten. Tävlingskalendern är visserligen fylld av spännande lopp även i maj och juni, men att Sundsvall Ultra Trail blivit godkänt som kvalificeringslopp för Ultra Trail du Mont Blanc kan locka många starkta löpare. Sundsvalls stigar och Trail i Norrland kan bara önska lycka till.

 

Running amongst friends – Härnö Trail är som att komma hem


Härnö Trail har allt. Till och med tur med vädret. Möjligtvis lite blåsigare ifjol, så att vindsnurrorna på toppen av Vårdkasen brummade som jetplan. Men skulle det vara något att anmärka på? Naturligtvis inte. Loppet är en njutning. Förutom att springa agerade jag som stringer för SVT Västernorrland. Läs artikeln här – länets bästa nyhetssajt regerar även på trailbanan. Ställde den centrala sportfrågan till vinnaren i herrklassen i 22,2 km, orienteraren Siomon Hodler, IFK Mora. Hur känns det? “Bra, tack.” Följde upp med den näst viktigaste. Vad tycker du om loppet? “Jättebra bana, proffsigt arrangerat”, sa Hodler. Johanna Bergman, som vann damklassen, var av ungefär samma uppfattning. För henne är Härnö Trail inte bara som att komma hem, utan hemma. Vis av erfarenhet bar hon med sig egen energi för att inte gå tom i sitt brutala tempo. Resultatlistan hittar du här. Själv är jag glad för att jag bet av en ordentlig tugga av min energibar vid kontrollen med fyra kilometer kvar, utan hade jag inte vunnit med två meter över Martin Nissar, som slog mig med tio på testloppet ifjol. Önskar att jag hade en bild på min kompiskram att dela med mig av, men det är svårt att fota några sekunder efter målgång efter en sån batalj. Loppet var en holmgång. Med över 750 löpare går det inte att kalla Härnö Trail annat än en fantastisk succé. Loppet är här för att stanna, för att utvecklas, för att bli en årlig tradition, för att avnjutas. Att flyta ut på Smitingens havsbad, se solen glittra i havet, ett lastfartyg stånka fram vid horisonten och sedan gå igång igen på klipporna är som att se gud i varje detalj, att känna lycka i en liten löparförpackning. Den enda vi saknade var Emelie Forsberg, som tydligen lider fortfarande av sin “Indienmage” uppe i Nordnorge. Vi ses nästa år loppet! Stor kram.

20161001_133713

Johan.

20161001_133706

Ola.

20161001_103244

Jag.

20161001_101742

Magnus och Veronica.

20161001_101232

Anna och Anna.

20161001_100443

Karin och Sofia.

20161001_100301

Sara och Pelle.

20161001_133717