Meny Stäng

Traillöpningen peakar i Sundsvall torrsommaren 2018 – Altra Trail Tour är en deltagarsuccé

Vi här mitt inne i högsommaren och första halvan av Altra Trail Tour är avklarad. Fjärde loppet avgjordes i Nedansjö i lördags där Nedansjö IK dubblerade antalet deltagare jämfört med i fjol. Succé för arrangören och för den nya trailtouren förstås.

– Det har varit härlig uppslutning, säger David Holmberg, initiativtagare.

2018 är året då ordet lagom inte längre finns med i beskrivningen av vädret. Extremt mycket snö, extremt varmt och nu extremt torrt. Torsdagens regnskurar över Sundsvall lindrade, men botade inte. Marken skriker efter regn och vi återkommer till det längre ner. Först kan vi konstatera att även traillöpningen varit extrem i Sundsvall den här säsongen. Extremt bra.

  • Fler tävlingar
  • Mer genomarbetade arrangemang
  • Fler deltagare än någonsin

Sporten har nästan blivit folkligt bred.

– Till stor del kan det bero på att vi har en gemensam tour. Flera av loppen har funnits några år och har hunnit etablera sig, vilket i sig kan ha ligga bakom det ökade intresset. Med den gemensamma touren så tror jag att medvetenheten ökar ytterligare. Den som springer det ena loppet upptäcker möjligheterna att springa de andra och det inspirerar, säger David Holmberg.

David Holmberg. Nöjd tävlingsledare.

På den nationella trailkartan

Som tävlingsansvarig för Sundsvall Trail hade han själv en hektisk vår. Tävlingen stod värd för de första Riksmästerskapen i ultratrail och lockade 500 löpare. Att David Holmberg i samma veva blev pappa igen ökade förstås graden av intensitet. När det gäller Sundsvall Trail så kan vi nog enas om att loppet bidragit till att placera Sundsvall även på den nationella trailkartan. En succé för arrangörsföreningen, Sundsvalls Orienteringsklubb (SOK) och Sveriges tufffaste traillopp. Samtidigt var merparten av deltagarna även i år lokala löpare. Många hade också redan provat på den inledande etappen av den långa banan (52 km) genom att springa Havstrailen, som inledde Altra Trail Tour. Enligt David Holmberg så kommer SOK nu att utvärdera arrangemanget och sedan återkomma med en plan för nästa år. Drömmen lär vara att både växa i landet och på sikt även få internationellt gehör.  Framgången ska förvaltas. Samma gäller förstås även det betydligt mindre arrangemanget, Backen i Sidsjöloppet, som avgjordes i Sidsjöbacken bara veckan innan Riksmästerskapen med en fyrdubbling av antalet startande. Visserligen från en blygsam nivå, men ändå en succé.

Alla fick sedan uppleva fantastiskt fina stigar utmed Hemgravsån, uppför och utför Pilmoberget och sedan en målgång på Nedansjö IP efter en magisk passage genom en kotunnel under E14.

Den bild som kanske bäst berättar om traillöpningens framgångar i Sundsvall kommer kanske ändå från Nedansjö. Där fick ett stort antal efteranmälda löpare springa med startnumret i bläck på handen istället för med en lapp på bröstet. Nummerlapparna tog helt enkelt slut, helt oväntat. Andreas Svansbo vann. Ingen klagade. Alla fick uppleva fantastiskt fina stigar utmed Hemgravsån, uppför och utför Pilmoberget och sedan en målgång på Nedansjö IP efter en magisk passage genom en kotunnel under E14. Allt inramat i barrskog och 25-gradig värme. Extremt var ordet. Nästa topp för touren blir Lögdö Cross Country den 4 augusti.

Extremt trevligt start- och målområde på Nedansjö IP.

Hållbarare traillöpning

Det växande intresset för traillöpningen sätter i allt högre grad fokus även på hållbarhetsfrågan. En större bredd, fler utövare, för med sig krav på att arrangörerna också tar ett större ansvar. Som tävlingsledare försöker David Holmberg bidra. Senast genom att till exempel möjliggöra ett mer hållbart resande till och från Sundsvall Trail. Bussar och tåg, istället för bil. Men planen grusades delvis när SJ lade om sin sommartidtabell.

– Ambitionen var att göra det möjligt att transportera sig på ett miljömässigt bättre sätt, men det visade sig vara svårt i just det här fallet att få ihop SJ och våra starttider. Samtidigt så var en tanke redan från början med det här trailloppet att visa upp Sundsvalls skogar och den fantastiska natur vi har här. Jag tror att med traillöpningen så får fler chansen att se vad som finns runt omkring oss. Fler får en möjlighet att uppskatta detta och då kan fler komma till slutsatsen att det här är något som vi vill bevara. På det viset kan traillöpning bidra till en högre medvetenhet, som är viktig. För om det inte finns en medvetenhet då kommer det inte heller att finnas något intresse för en hållbar utveckling.

Hur hanterar du själv hållbarhetsfrågan i din vardag?

– Först och främst brukar jag försöka att inte sätta mig på några höga hästar. Jag är inte någon perfekt hållbarhetsmänniska på något vis. Jag brukar inte heller försöka göra det så jättesvårt för mig själv. Jag tror jag hanterar det här på det sätt som jag vet att jag ändå kan hantera i vardagen. Genom att försöka köra mindre bil till exempel. Som familj försöker vi tänka på vår konsumtion, säger David Holmberg.

Nödvändigt perspektiv

Den torra och varma, stundtals heta sommaren, gör det förstås möjligt att njuta. Fylla Instagram-kontot med bilder av det goda livet. Finna ro. Semester. Njutningen är efterlängtad och eftersträvansvärd. På många sätt meningen med livet. Samtidigt måste ett öga också vara rikta mot det som också är bekymmersamt. Precis som marken skriker efter regn, så ropar Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) efter stöd.  Torkan är konkret. Nödslakt av djur kan bli en obehaglig konsekvens av foderbristen. En obehaglig påminnelse om att något är fel. Är på väg att tippa över. Frågan är komplex. Att vi med våra svenska, stora ekonomiska resurser kan köpa oss en lösning på krisen är värt att reflektera över. Visst finns en kostnad, men det lindrar den brutalitet som torkan annars skulle ha inneburit för alla. Uteblivna regn och extrem värme drabbar redan jordbrukare  i Afrika söder om Sahara. Tillståndet förvärras. Ludander är samma som drabbade jordbrukare i Sverige under missväxtåren på 1800-talet. Idag bidrar klimatförändringarna till att förvärra problemen. Felet. Den obehagliga framtidsvisioner som redan kan vara här. Även hos oss. En faktor som även driver på migrationen, som i sin tur blivit den centrala valfrågan i Sverige. Etr annat fel. Världen hänger ihop. När det gäller det svenska jordbruket finns även andra omständigheter värda att begrunda ur ett hållbarhetsperspektiv.

Samtidigt är jordbruksproduktionen beroende av diesel. Frågan om dieselskatten, den som LRF vill bli av med, är med andra ord viktig. Men då är det inte din privata resa till livsmedelsaffären som det handlar om. Utan böndernas behov. Även skogen är torr. Blåbärsskörden såg lovande ut i juni. Idag är det inte mycket kvar. Komplexiteten, livets ständiga motsatser, är alltid närvarande. Att se problem gör det möjligt att i alla fall anpassa oss. Hitta lösningar för att rädda det som går. Det utesluter inte njutning, också.

Torrt och värt att bevara.

Sidsjöloppet kämpar på – nu vill vi se dig på startlinjen 26 maj

Ett år går fort. Därför ska du göra vad du kan för att få ut så mycket som möjligt av varje dag. Som att springa Sidsjöloppet den 26 maj – alla tre sträckorna (Backen, Varvet och Milen).

Sidsjön från toppen av backen.

Klicka här för att anmäla dig.

Visst, det ska erkännas. Vi har haft en tuff vår. Planeringen har rullat på, men tiden har varit knapp och våra ideella krafter är inte obegränsade. På vägen har vi missat en av de viktigaste sakerna; att kämpa för att nå ut till er med vårt arrangemang. Därför spurtar vi nu. Vi har den natursköna och fantastiskt löparvänliga friluftsmiljön vid Sidsjön med start- och målgång vid foten av backen. Vi har våra taggade samarbetspartners Mitthem och P4 Västernorrland. Banorna är på plats. Vårt motbackelopp är dessutom en av åtta deltävlingar i Sundsvalls nya trail cup.

Jimmy Siltamäki och Bosse Schefström i Sidsjöbacken.

Startskottet går den 26 maj. Alla tävlingar är gratis. Så var med och sprid ordet och glöm inte  att anmäla dig själv också.

Sidsjöloppets anmälningsportal hittar du här.

För första gången står Sidsjöloppet också på helt egna ben, utan sällskap av Internationella festen. Visst kommer vi att sakna våra internationella festvänner och visst hade vi önskat att kommunen hade samarbetat med oss istället för att arrangera Språkvänsfesten på egen hand i Sidsjö den 14 maj. Nu blev det inte så. Syftet var vällovligt och vi tycker att det blev för tätt inpå. Vi hoppas att Internationella festen återkommer på ett nytt datum och att alla som deltog på Språkvänfesten hade en härlig kväll. Därför blir det hundra procent löpning den 26 maj. Vi ska göra vårt allra bästa för att det ska bli det bästa Sidsjöloppet hittills. Var med och gör det du också!

Välkomna!

Sidsjöloppet arrangeras av Internationella föreningen och Internationella löpargruppen. Följ oss på Facebook och på Instagram.

 

 

Satsa er ur krisen Indalsleden – jag vill inte se sista sträckan

Reza växlar till Gebre på växel 8.

Tio löpare med skiftande bakgrund i olika åldrar på väg mot samma mål. Allt inbäddat i försommarvärme och grönska i en makalöst vacker trakt. Jag har svårt att uttrycka det på något annat sätt än att det återigen var en fantastisk upplevelse att få springa Indalsledenloppet med Internationella löpargruppen. För mig är den här tävlingen en löpartävling när den är som bäst. Ändå fortsätter nedgången. Inte för oss. Vi slutade sexa. Men för Indalsledenloppet. Allt färre lag deltar. Resultaten blir sämre. Varför är en fråga värd att försöka besvara. Landsvägsstafetten är värd ett bättre öde. Fler borde få uppleva den. Kanske går det att vända den nedåtgående spiralen? Här är fakta.

Jimmy växlar till Mekdelawit på växel 5.

I lördags stod 40 lag på startlinjen i motionsklassen när startskottet ekade mellan husväggarna i centrala Bispgården. Det var visserligen bara tre färre än i fjol, men hela 13 färre än 2015 och 2014 och ytterligare fyra färre än 2013 då 57 lag gjorde upp. Sett till antalet lag motsvarar det ett tapp på nästan 30 procent och en förlust av 115 motionslöpare på fem år. Utvecklingen har dessutom pågått länge. Tävlingen kapades till åtta sträckor 2008 för att möta det sviktande intresset, men utan resultat. Tvärtom.


Tittar vi på resultatlistorna så ser vi att det faktiskt även på den punkten var betydligt bättre förr. När Indalslidens SK vann motionsklassen på helan 2008 så sprang laget i mål på 5.09:09. I år vann Lucksta IF Skidor på 5.32:12. Om årets vinnare av tävlingsklassen, Trångsvikens IF, ställt upp som motionärer 2008 och presterat samma resultat så hade de ändå blivit distanserade med nära 20 minuter av Indalslidens SK. Allra störst är bekymret i ultraklassen, som bara hade en deltagare i år. Frågan är vad som ligger bakom? Att High Coast Ultra lockade alla ultralöpare utom en kan vi kanske anta, utan vidare analys. Vad vi också kan slå fast är att nedgången för Indalsledenloppet inte heller kan bero det på att det saknas intresse för löpning. Enligt Löparrapporten 2017, Svensk Friidrotts temperaturmätare på löparintresset i landet, så kan var fjärde svensk tänka sig att springa minst ett lopp i år. En femtedel av dessa löpare är dessutom intresserade av att springa ett stadslopp eller ett landsvägslopp. Att utbudet av tävlingar samtidigt börjar svälla över breddarna är desto mer bekymmersamt för Indalsledenloppet. Enligt den analys som förbundet presenterades i anslutning till sin rapport så arrangerades det nämligen fler godkända lopp än någonsin i Sverige i fjol. På tio år skedde en fördubbling och vid ingången till 2017 var redan 420 lopp godkända, vilket är det största antalet någonsin vid ingången av ett enskilt år.

Var fjärde svensk kan tänka sig att springa minst ett lopp i år

Intressant nog visar analysen att de godkända tävlingarna under rekordåret 2016 sammantaget hade färre startande (612 296) jämfört med toppnoteringen 2013 (743 000).

Bernt Norberg och alla andra i arrangörsstaben på Indalsledenloppet bär en tradition.

Även i Sundsvall är den här utvecklingen märkbar. I år har vi sett fler lopp än (kanske) någonsin i maj och juni. I fjol fick dessutom flera fina tävlingar ställas in på grund av bristande intresse. Enligt Svenska Friidrottsförbundets analys uppvisade hela 78 procent av de 50 största loppen i landet vikande deltagarsiffror i fjol. Jag tror, om jag får lämna statistiken för ett ögonblick, att det även finns ytterligare nya omständigheter att ta hänsyn till för alla arrangörer. Utbudet i sig, i kombination med ett nytt förhållningssätt till individuella upplevelser och prestationer, innebär, tror jag, att vi löpare också i högre grad börjat bli mer sökande efter ständigt nya nyheter.


I dag kan nog ingen arrangör utgå från att ett koncept ska fungera från ett år till ett annat, om konceptet inte utvecklas med nya inslag och marknadsförs brett i såväl egna som andras kanaler. Ett bra exempel är Sundsvall Trail. Genom att sprida budskapet effektivt sätt kunde tävlingen gå från noll till fulltecknat på ett halvår. Tävlingen var också fantastisk. Men, problemet är att detta inte per definition innebär att löparna kommer tillbaka näst år . Frågan är vad som behöver komma till, finslipas och förändras för att loppet ska stå sig över fler säsonger? Fjällmaratonveckan är ett exempel på vilken industri som utvecklats kring stora tävlingar och vad hård konkurrensen blivit. I det här sammanhanget blir Indalsledenloppet en förlorare, trots all charm. Bara om det oföränderliga blir en konkurrensfördel kommer siffrorna att stabilisera sig utan åtgärder. Tyvärr tror inte jag det. Jag tror att arrangörerna måste göra en ordentlig analys och sedan spela sina kort väl. Det krävs en strategi och bra kommunikation. Jag tror att arrangörerna måste se till att behålla Indalsledenloppets traditionella kärna, men ge sig i lag med någon sponsor som är beredd att satsa. Kanske måste loppet delvis få ny sträckning. Exakt hur vet jag inte, men delar av väg 86 är inte särskilt lämpliga för löpning. Kanske bör loppet bli längre igen? Återgå till tio eller fler sträckor och ges ett datum som inte krockar med andra stora arrangemang. Annars kan det vara slutsprunget mellan Bispgården och Bergeforsen om några år. Tyvärr.

Internationella löpargruppen och Sveriges vackraste landsvägsstafett – en bra kombination

Internationella löpargruppen deltar i Indalsledenloppet igen. Precis som 2015 springer vi helan – 85,3 kilometer från Bispgården till Bergeforsen. I år med tio löpare på åtta sträckor. Räkna med att vi kommer att göra vågen på varje – att heja på är halva grejen.

Jag tänker inte bli långrandig nu, men jag vill göra några saker klara:

  1. För det första ser jag fram emot den här fantastiska tävlingen där löpningen bara är en del av helheten. För alla om inte besökt nordvästra Medelpad kan jag berätta att det är en makalös naturskön trakt. Loppet följer Indalsälven. Mörkgrön barrskog tronar på bergsryggarna i norr och i söder. Älvbrinkarna prunkar av försommarblomster, ängarns lyser gröna ned mot vattnet. Norrländsk naturromantik.
  2. För det andra är arrangemanget så lågmält och stillsamt att det är en höjdpunkt i sig. Istället för pumpande house hörs akustiskt dragspel och fiol vid växlarna.
  3. För det tredje pågår manifestationer just den här dagen, 17 juni, i hela landet mot de pågående utvisningarna av ungdomar till Afghanistan. I vårt lag springer två fantastiskt bra killar från Afghanistan. En av dem löper överhängande risk att bli utvisad. Jag gör inte anspråk på att tala för någon annan än mig själv, men jag vilöl verkliugen betona att om detta sker så är det ett obegripligt och skamligt slöseri med människoliv. Som konvertit löper han tredubbel risk att drabbas av våld vid ett återvändande. Terrordåden i Kabul drabbar alla, som återvändare som levt i Sverige en stor del av livet löper han risk att bli utsatt för våld av bara den anledningen nät han resurslös och utan kontaktnät landar med ett plan i Kabul som de medföljande poliserna antagligen int vill kliva av själva och som kristen är den här unge personen dessutom måltavla för extremister som på grund av olika grad av våldsideologi har andra som måltavla. Snälla Morgan Johansson, sätt stopp för det här nu. Till er andra: skriv gärna under det här uppropet.

Med det sagt vill jag önska alla som deltar på lördag en fantastisk löpardag. Vi i Internationella löpargruppen siktar på att göra vårt allra bästa och jag tror vi kommer att lyckas.

Glad sommar!

Laguppställningen 2017

  1. Lars Beckman
  2. Fredrik Nilsson
  3. Michael Ljungberg
  4. Jimmy Siltamäki
  5. Mekdelwit Damtew
  6. Veronica Lövgren Nilsson/Poonam Bantwa
  7. Fahim Balkhi/Reza Rezai
  8. Gebremeskel Elias

Beviset – Sundsvall Trail är Sveriges tuffaste traillopp

David Holmberg. Du gjorde det.

“Ta det lugnt första 20 kilometerna och njut av vyerna” säger David Holmberg, initiativtagare, tävlingsledare och banläggare. Han kan varje sten, stubbe och rot på Sundsvall Trail. Tidiga morgnar och sena kvällar har han jobbat med tävlingen. Från idé till snitslad bana, i minst ett halvår. Sundsvall Trail har bokstavligen vuxit fram steg för steg. “I början är det riktig trail med blåbärsris upp till knäna” fortsätter David när han står där på Sportringen i Birsta dagen före och levererar nummerlappar. Jag hämtar min, nummer 39, och tittar på kartan jag får i samma påse. Den blå banan över 28 kilometer ser ut som en serpentin och verkar runda varje gran i Njurunda socken. Tanken har inte riktigt slagit rot än, men börjar gro. Varför gör jag det här? För att jag måste, svarar jag mig själv. Jag kan ju inte missa chansen att upptäcka en ny skog. Jag kastar ett öga på hyllan med trailskor innan jag lämnar butiken och noterar att de ökat sortimentet markant, men konstaterar att det är för sent att köpa nya. Ett beslut jag jag är beredd att ompröva ett dygn senare.

Henning Karlsson.

Ola Lindström.

Johanna Bergman.

David Holmberg och Roger Hugosson.

Compressports man på plats på Sundsvall Trail.

Ett galet gäng.

Henning Karlsson och Johanna Bergman.

Jag och Stefan Wassbrink. Enda gången vi hade Andreas Svanebo bakom oss i söndags.

Starten går klockan nio på söndagsmorgonen. Vi är 63 anmälda till 49 kilometer, men några av oss har fallit bort redan före start. David Holmberg kliver upp på en stubbe med mikrofonen. Vi får veta att han sprang de första 29 kilometerna så sent som i natt. Banmarkeringarna var intakta vid 1-tiden, trots studentfesten på Södra berget. Vilken energi, tänker jag. Sedan, med en underton av allvar, säger David Holmberg att han tycker att det är kul att det är så många som är “lika galna” som han själv som väljer att springa 49 kilometer. Mmm … hummar vi tyst för oss själva. Solen gassar i Nolbybacken. Efter att ha bytt några ord med några löparkompisar sätter jag mitt mål – tar jag mig runt så här jag vunnit. 49 kilometer, 1880 vertikala meter, 30 procent obanad terräng och över 20 grader. Det kommer att bli tufft. Ägnar min packning en tanke. En gel, två bars och en halv liter vatten. Räcker inte långt, men åtminstone till den första vätskekonrollen, kommer jag fram till. Tur att jag käkade en ordentlig frukost med gröt och ägg. Tänker att jag måste maxa mitt intag av energi på de fem vätskestationerna. Senare visar det sig vara min räddning. De välfyllda borden med chips, bullar, bananer, sportdryck, vatten och till och med tomatsoppa och italienskt bröd får mig faktiskt att tänka om fem timmar senare, då jag är beredd att kliva av på Fågelberget. Soppan ger mig mod att fortsätta. En fantastisk välslipad detalj i arangemanget, lika fin som uppmaningen att ta med egen kåsa för att minimera plasten och skräpet ute i skogen. I startområdet ställer jag mig längst fram tillsammans med en bekant. Vi konstaterar att det här är vår enda chans att ha känning på täten. Sedan blir det gemensam nedräkning från 15. Vi känner gemenskap där i backen, i vår kollektiva galenskap. Sedan drar fältet iväg. Andreas Svanebo först. Vi andra följer med som en ringlande larv uppför backen. Jag ser Johanna Bergman försvinna över knixen och jag håller fast vid min plan att gå ut försiktigt. Jag räknar kallt med att ändå få sänka farten. Vi lämnar Gumsekullen, Höga kustens sydligaste utpost, springer ut från Nolby och passerar E4. Sedan startar trailäventyret. Snart raspar blåbärsriset smalbenen. Storskogen, hyggena, tjärnarna, haven av vitsippor i den skira lövgrönskan, stenskravlet och pärlbandet av de mjukt rundade bergstopparna ligger framför oss – Omsberg, Midskogsberget, Fågelberget, Södra berget och tillbaka.

7 timmar och 38 minuter senare aktiverar jag mina ben igen. De har gått på vilja i en timme. Jag får fart oh lyckas spurta i den lätta utförsbacken ned mot målportalen efter Golgatavandringen upp till toppen av Nolbybacken, på den gistna trätrappan i urskogen intill nedfarten. Lättnaden är total när jag slinker under portalen. Någon säger att jag ser pigg ut, men någon vet uppenbarligen inte vad hen pratar om. Eller så är det bara ett skämt. Hur känns det hojtar en annan? Vart gör det inte ont? hojtar jag tillbaka när jag tar emot mitt diplom och vräker omkull mig på rygg. Gud vad skönt. Till slut är vi 49 med i resultatlistan och de allra flesta är överens om att Sundsvall Trail är det tuffaste lopp de sprungit. Kanske finns det något undantag, men alla verkar rörande överens. Vi har en Facebook-uppdatering av Andreas Svanebo, där han konstaterar att vinnartiden 5.08:43 måste ses i ljuset av att det här loppet gick i 30 procent obanad terräng. Vi har en glad motionär som jag själv, som kan jämföra med Axa Fjällmaraton och Höga kusten Trail, som går i god för att Sundsvall Trail var extremt. Och vackert. Tävlingen konkurrerar definitivt i klassen Sveriges tuffaste traillopp. Johanna Bergman, som vann damklassen och kom tvåa totalt, uttrycker saken på samma sätt. Hennes ord väger tungt. Efter målgången resonerar jag med en löparkompis, som sprungit Buff Bydalen 50 km med 2900 höjdmeter och konstaterar att han hade samma tid där som här. Jag fortsätter resonemanget med en annan om vilket omräkningstal man ska använda för att jämföra en obanad kilometer med en kilometer på stig? Helt ovetenskapligt kommer vi överens om att det måste vara 15 procent mer ansträngande att ta sig fram genom blåbärsiset. Ett lopp som Sundsvall Trail tar otroligt hårt på benen. Mina egna dog i endurobanan, strax före Omsbergsväggen, runt 38 kilometer. Visserligen återuppstod de från de döda när jag fick aktivera nya muskelgrupper i klättringen uppför väggen. Men uppe på toppen var det helt kört igen. Resten av loppet fick jag på vilja. Benen släpade jag på.  Och jag var inte ensam. Därför bör vi kanske slå fast det där om Sveriges tuffaste traillopp en gång för alla. Beviset får bli en jämförelse med Bydalen. Där var vinnartiden på damsidan 2016 5.20:58 efter en prestation av Jennifer Asp. Johanna Bergman, som är en extremt kompetent skogslöpare och som mosade det gamla svenska damrekordet på 100 miles vid TEC 100 i Täby i april där hon slog till med 15.10:35 pressade sig till 5.40:34 på Sundsvall Trail. Tiderna ger ett perspektiv. När jag själv hasar ned för Nolbybacken på söndagseftermiddagen strax efter 17. Jag kan inte gå med skor och har blånaglarna från helvetet. Kroppen känns annars förvånansvärt pigg och det måste bero på våfflan med grädde som jag slukade på toppen. Ja, med undantag för framsidan av låren då, som känns som ömmande skavsår vid varje steg. Men varför klaga? Det är ju självförvållat säger jag högt för mig själv. Samma sak gäller väl skovalet. Mina X-thalon är sköna som tofflor, men är uppenbarligen inte heller mycket mer än så som skydd för tårna. Till nästa år blir det nya dojor och kanske bara 28 kilometer.