Meny Stäng

Följ alla nya rundor via Wikiloc

Sedan 2016 använder jag Wikiloc för att kartlägga nya och gamla löp- och trailrundor. Ni hittar dem samlade här: https://www.wikiloc.com/wikiloc/spatialArtifacts.do

 

Ladda ned appen.

Fjärd till fjärd och ÖS Trailen – ett nytt lopp och ett som kan bli

För en mer detaljerad karta: Klicka här

Nyss hemkommen från Göteborg med mycket spring i benen. Lusten tog överhanden och nu har jag äntligen mätt upp distansen fjärd till fjärd. Med lite finjustering blir det exakt en halvmaraton och jag kan inte släppa tanken på att det bör (måste?) bli ett lopp. En lättsprungen halvmara med gott om vackra vyer. Från kyrkoruinen i Selånger via den lummiga gångvägen längs ån in mot Åkroken, genom Stenstan, vidare längs Södra kajen, över Sundsvallsbron och så tillbaka. I mitten av juli finns inte någon konkurrens i tävlingskalendern. Någon som är sugen på att arra med mig? Vi återkommer om det i så fall Ett annat nytt lopp, som blir av inom kort, är det här: ÖS Trailen 2015. Fråga mig inte vad ÖS står för. I alla fall inte om det betyder något annat än ös. En reflexbana runt Hovberget, Alnö, över 10 kilometer den 10 november med egen tidtagning är vad det är. Ett kul initiativ av Stefan Eriksson. Som sagt – vi har något på gång i Sundsvall! Idérikedomen och entreprenörsandan flödar i löparspåren.

Hovberget tas bäst i mörker.

Helgen i Göteborg var bra, men någon löpning blev det inte. En given runda hade förstås varit mellan Götaälvsbron och Älvsborgsbron. Så blev det inte. Jag sörjer inte att jag vilade upp lusten till idag istället.

Löpning i västerled – på helig mark

Trondheimsvängen.
Trondheim. Just nu pågår Olavsfestdagene, som får Nidarosdomen, Norges nationalhelgedom, att leva upp med tornerspel, medeltidsmarknad och religiösa mässor parallellt med föredrag på årets tema tid och konserter med bland annat Sting, popikonen från 1980-talet. Även Sinéad O’Connor var bokad, men fick ställa in. Vi är här på semester. Promenerar. Konstaterar att staden som omger katedralen är väldigt behaglig. Nästan överraskande trevlig. Präglad av hamnen, men numera mycket rikare på turister och studenter än sjåare och skepp. Vacker och patinerad av väder och vind. Lite sliten, men bara runt hörnet från de sista sjabbiga medeltidsgränderna i hamnen ligger Solsiden med shoppinggalleria, restauranger och Starbucks vid de gamla dockorna. 
Nidelva möter Trondheimsfjorden.
En gång hamnmagasin och småindustri. Idag platser att leva det goda livet.
Några få gränder av det här slaget finns fortfarande kvar. Dags att K-märka.
Stadsdelen Rosenborg växer upp mot höjden. 
Träkåkar i sluttningen upp mot borgen.

Allra mest präglar förstås träkåkarna, magasinen och katedralen vid Nidelva staden. Så här års, mitt i sommaren, är vi många som kommer någon annanstans ifrån. Turister som vi är strosar vi längs älvkanten, tittar på de stora magasinen som står pålade ut i vattnet, fyllda med caféer, krogar och en del kultur vid sidan om kontoren och butikerna. Gissningsvis sätter universitetet ton på Trondheim under resten av året med 30 000 studenter i stan. Att det lokala mediehuset Adresseavisen sänder timtals med sakte-tv från byvandringar och solnedgångar på sin sajt höjer förstås Trondheim ytterligare några snäpp i min världsbild. Sakte-tv, själva motsatsen till reklam-tv. Bildmeditation utan klipp. Inte upplevelsemord med reklamavbrott. En stor grej här. Långsamhet har sin egen storhet. Lite som att gå på tur. Vara utan löparur. Heja Norge! Nidarosdomen är en mäktig skapelse. Byggd på Olav den heliges grav, vikingahövdingen som sägs ha tagit kristendomen till Norge. Givetvis med svärd och kungamakt, men ändå. Därav pilgrimsmålet. Jag läser att 500 mil pilgrimsväg, framför allt i norra Europa och Skandinavien har Nidarosdomen som mål. En av de längre pilgrimslederna, St Olavsleden, startar i vackra Selånger, Sundsvall. Att Trondheim har löparrundor utritade på turistkartan är förstås ett plus. Jag han med en femma och en tia. Särskilt tackar jag för saltstänket i luften, som smakar salt om läpparna. Här kommer några fler bilder. 

Enkelt att känna igen en norsk elbil. ELler hur? Skatteregler och avgiftsbefrielse för färjeresor och annat gör att det är tätt mellan Teslorna i Tröndelag. Norrmännens privatekonomi är förstås också en viktig faktor. Men, säger jag, det finns bra många små elbilar på gatorna också. Hör på det alla fossilmänniskor i Sundsvall – börja tänka och sluta tanka. Eller sluta i alla fall att sukta efter att bränna gammal olja i onödan.

Gubben längst ned till vänster har famnen full av avhuggna huvuden.

Ska man verkligen göra sådär? 

Olav den helige, St Olof, Norges skyddshelgon.

Medeltidshumor.

Nidarosdomen, Norges nationalhelgedom.

Trähus vid Nidelva.

Cykelliften. Ibland händer det att en cyklist lyckas hänga på hela vägen upp.

Centrala Trondheims högsta punkt. Där ligger Kristiansten festning, uppförd på 1600-talet. Där avrättade nazisterna motståndsmän under kriget. Runt fästningen ringlar fina stigar, som gjorda för löpning.

Kristiansten festning.

Magasinen vid Nidelva. Vackra som få. Bra löpning på västra stranden.

Lugnet, söndag morgon

Spegelblankt i Sundborn.


Klockan är kvart i sex när jag går ner till svärmors kök. Ute är det fortfarande mörkt, men gryningen närmar sig och asparna lyser gula mot det mörkgrå i dungen vid grusvägen. Jag rör ihop havregrynsgröten, blandar pulverkaffet och sveper omsorgsfullt i mig två koppar.

Värt ett besök. Men inga överdrifter.

En timme senare rullar jag in mot Lugnets naturreservat, på väg mot ännu en löparmorgon. Resan genom Svärdsjöbygden är särskilt vacker en oktobermorgon som den här. De faluröda gårdarna lyser bland höstfärgerna. Jag blir förförd, som en turist som bläddrar i en glättig broschyr över det exotiska Dalarna, och känner, utan distans, att inte ens ett iskallt höstregn skulle kunna spräcka illusionen. Sundborn och Carl Larssongården verkar för evigt vara nedsänkta i en nationalromantisk dvala. Även över Lugnet vilar ett liknande skimmer. Falu kommun kallar området Sveriges största arena för träning och tävling och att jag springer här just den här morgonen är vagt kopplad till den mytbild som finns av Lugnet, som den svenska skidsportens nationalarena.

Jag vill pröva att springa i elitspåret där världseliten forcerar fram under skidspelen. Väl ute i spåret märker jag att Lugnet ändå inte är så märkvärdigt. Södra berget i Sundsvall står sig bra. Spåret är ju anpassat för skidåkning och funkar rätt dåligt för löpning. Känslan blir ungefär som att cykla på en motorväg. Spåret är brett,  backarna långa, men inte särskilt branta. Rätt trist faktiskt. Jag lunkar ändå på och försöker hålla liv i idén om platsens upphöjdhet. Så känner jag plötsligt smärtan i ryggen. Jag har haft trassel med min högra ljumske och problemet verkar ha flyttat på sig till ryggslutet. Verkligheten gör sig påmind och jag linkar fram de sista kilometerna till bilen. Framme stretchar jag intensivt för att lösa upp spänningen i musklerna. Avbrottet är på sitt sätt bra – som om kroppen protesterar mot tanken på att den här platsen skulle vara bärare av något slags diffust, nationellt, essentiellt värde. Sånt finns bara i folks huvuden. Skogen i Lugnet är som vilken annan skog som helst. På samma sätt är det förstås med Sundborn, där verkligheten hamnar under ytan för att fantasin brer på med för tjocka lager dunkla, romantiska idéer. Ett problem som växer hos mig själv när bilden blir så förförande vacker som den är här.

En större karta hittar du här:

 

Slumpen tar mig 21 kilometer

För en större karta klicka här:

Kuriosa: jag prickade in en halvmara så när som på 170 meter när jag improviserade den här rundan i Sundsvallsskogarna i går. Jag rekommenderar den. I och för sig kan du hoppa över den här passagen:

Tour de Länssjukhuset Sundsvall-Härnösand.

Men, nöden ingen lag, shit happens, så att säga. Samtidigt lite kul att få med Länssjukhuset i en stigrunda. Skogen är full av spännande val ett supervalår som det här. Se själv:

Sommarleden funkade. Blir Rödmyren nästa gång. 

Precis som vilket val som helst. Blått, grönt eller rött?