Meny Stäng

Blockpolitiken och nationalismen spricker – 82,4 procent gjorde ett val

82,4 procent sa nej tack – vi vill inte ha ett Sverige där åtskillnaden mellan människor är politikens mål. Ett tag befarade jag att det skulle bli så. Att partiet med rötterna i den nazistiska myllan skulle locka fler. Nu stannade det vid 17,6 procent. Samtidigt klappade det grönaste partiet ihop, även om de blir kvar i riksdagen. Inget, eller i alla fall ganska lite, tyder på att de kommer att ingå i nästa regering. Kanske skadar det inte heller. Ideologin måste börja gro igen. Partiet måste få luft. I skuggan av det största partiet tog både ljus och syre slut. Jag tror inte heller att klimatfrågan, vår gemensamma ödesfråga, kommer att försvinna från dagordningen. Tillräckligt mycket klokskap finns ändå kvar i riksdagen. Mycket tyder också på att blockpolitiken är död. Förhoppningsvis kommer politikens innehåll och inte maktfrågan att hamna i fokus igen. Teoretiskt sett skulle vi kunna få se en konservativ allians, men det tror jag inte på. Motståndet mot nationalisthögern är för stort, även om delar av de partier som står dem närmast säkert skulle önska något annat. Jag hoppas själv att det parti som valde att avsluta sin valrörelse på Riddarholmen i Stockholm, platsen där Sveriges adel har sitt eget högkvarter, där Karl XII ligger begravd under ett kyrkgolv och där Stockholms skinheads samlas och dricker bärs på helikopterplattan, kommer att förbli isolerade. Att den nationalistiska ballongen inte går att pumpa mer utan att den spricker. Integration och migration är viktiga frågor, det förstår 82,4 procent av den röstande delen av befolkningen. Där har man även förstått att de problem som finns måste formuleras på rätt sätt. Att människor måste kunna hitta en fristad i vårt land, få en möjlighet att starta om sina liv, och att samhället då också ska göra vad det kan för att de som kommit hit inte ska fastna i ett hopplöst underläge. Lösningen ligger i fördelning och reformer, inte repression. Och det gäller alla. Oavsett ursprung. Inkluderande, inte åtskillnad ska vara principen som styr. De flesta av oss visade i söndags att vi förstår det här genom att rösta som vi gjorde. Samtidigt är den nationalistiska drömmen, den uppenbara lögnen om att nutiden kan vevas tillbaka som en svartvit pilsnerfilm, på väg att skingra sig. Nästa generation väljare vill i alla fall inte se någon repris. De yngre tror inte på svartmålningen, den “mångkulturella” dystopin.  Det som hände igår kommer antagligen att leda till en blocköverskridande regering. En samling av mittenpartier. Jag skulle önska att den här koalitionen var betydligt grönare, men jag gissar att de tre partier som kommer att ingå ändå tar klimatfrågan på största allvar. I mitt förra inlägg nämnde jag betting. Att extraval skulle kunna bli aktuellt. Jag tror inte på det längre. Ingen vill ha ett nytt val, ingen utom nationalisterna. Och det kan de ju få önska sig.

Traillöpningen peakar i Sundsvall torrsommaren 2018 – Altra Trail Tour är en deltagarsuccé

Vi här mitt inne i högsommaren och första halvan av Altra Trail Tour är avklarad. Fjärde loppet avgjordes i Nedansjö i lördags där Nedansjö IK dubblerade antalet deltagare jämfört med i fjol. Succé för arrangören och för den nya trailtouren förstås.

– Det har varit härlig uppslutning, säger David Holmberg, initiativtagare.

2018 är året då ordet lagom inte längre finns med i beskrivningen av vädret. Extremt mycket snö, extremt varmt och nu extremt torrt. Torsdagens regnskurar över Sundsvall lindrade, men botade inte. Marken skriker efter regn och vi återkommer till det längre ner. Först kan vi konstatera att även traillöpningen varit extrem i Sundsvall den här säsongen. Extremt bra.

  • Fler tävlingar
  • Mer genomarbetade arrangemang
  • Fler deltagare än någonsin

Sporten har nästan blivit folkligt bred.

– Till stor del kan det bero på att vi har en gemensam tour. Flera av loppen har funnits några år och har hunnit etablera sig, vilket i sig kan ha ligga bakom det ökade intresset. Med den gemensamma touren så tror jag att medvetenheten ökar ytterligare. Den som springer det ena loppet upptäcker möjligheterna att springa de andra och det inspirerar, säger David Holmberg.

David Holmberg. Nöjd tävlingsledare.

På den nationella trailkartan

Som tävlingsansvarig för Sundsvall Trail hade han själv en hektisk vår. Tävlingen stod värd för de första Riksmästerskapen i ultratrail och lockade 500 löpare. Att David Holmberg i samma veva blev pappa igen ökade förstås graden av intensitet. När det gäller Sundsvall Trail så kan vi nog enas om att loppet bidragit till att placera Sundsvall även på den nationella trailkartan. En succé för arrangörsföreningen, Sundsvalls Orienteringsklubb (SOK) och Sveriges tufffaste traillopp. Samtidigt var merparten av deltagarna även i år lokala löpare. Många hade också redan provat på den inledande etappen av den långa banan (52 km) genom att springa Havstrailen, som inledde Altra Trail Tour. Enligt David Holmberg så kommer SOK nu att utvärdera arrangemanget och sedan återkomma med en plan för nästa år. Drömmen lär vara att både växa i landet och på sikt även få internationellt gehör.  Framgången ska förvaltas. Samma gäller förstås även det betydligt mindre arrangemanget, Backen i Sidsjöloppet, som avgjordes i Sidsjöbacken bara veckan innan Riksmästerskapen med en fyrdubbling av antalet startande. Visserligen från en blygsam nivå, men ändå en succé.

Alla fick sedan uppleva fantastiskt fina stigar utmed Hemgravsån, uppför och utför Pilmoberget och sedan en målgång på Nedansjö IP efter en magisk passage genom en kotunnel under E14.

Den bild som kanske bäst berättar om traillöpningens framgångar i Sundsvall kommer kanske ändå från Nedansjö. Där fick ett stort antal efteranmälda löpare springa med startnumret i bläck på handen istället för med en lapp på bröstet. Nummerlapparna tog helt enkelt slut, helt oväntat. Andreas Svansbo vann. Ingen klagade. Alla fick uppleva fantastiskt fina stigar utmed Hemgravsån, uppför och utför Pilmoberget och sedan en målgång på Nedansjö IP efter en magisk passage genom en kotunnel under E14. Allt inramat i barrskog och 25-gradig värme. Extremt var ordet. Nästa topp för touren blir Lögdö Cross Country den 4 augusti.

Extremt trevligt start- och målområde på Nedansjö IP.

Hållbarare traillöpning

Det växande intresset för traillöpningen sätter i allt högre grad fokus även på hållbarhetsfrågan. En större bredd, fler utövare, för med sig krav på att arrangörerna också tar ett större ansvar. Som tävlingsledare försöker David Holmberg bidra. Senast genom att till exempel möjliggöra ett mer hållbart resande till och från Sundsvall Trail. Bussar och tåg, istället för bil. Men planen grusades delvis när SJ lade om sin sommartidtabell.

– Ambitionen var att göra det möjligt att transportera sig på ett miljömässigt bättre sätt, men det visade sig vara svårt i just det här fallet att få ihop SJ och våra starttider. Samtidigt så var en tanke redan från början med det här trailloppet att visa upp Sundsvalls skogar och den fantastiska natur vi har här. Jag tror att med traillöpningen så får fler chansen att se vad som finns runt omkring oss. Fler får en möjlighet att uppskatta detta och då kan fler komma till slutsatsen att det här är något som vi vill bevara. På det viset kan traillöpning bidra till en högre medvetenhet, som är viktig. För om det inte finns en medvetenhet då kommer det inte heller att finnas något intresse för en hållbar utveckling.

Hur hanterar du själv hållbarhetsfrågan i din vardag?

– Först och främst brukar jag försöka att inte sätta mig på några höga hästar. Jag är inte någon perfekt hållbarhetsmänniska på något vis. Jag brukar inte heller försöka göra det så jättesvårt för mig själv. Jag tror jag hanterar det här på det sätt som jag vet att jag ändå kan hantera i vardagen. Genom att försöka köra mindre bil till exempel. Som familj försöker vi tänka på vår konsumtion, säger David Holmberg.

Nödvändigt perspektiv

Den torra och varma, stundtals heta sommaren, gör det förstås möjligt att njuta. Fylla Instagram-kontot med bilder av det goda livet. Finna ro. Semester. Njutningen är efterlängtad och eftersträvansvärd. På många sätt meningen med livet. Samtidigt måste ett öga också vara rikta mot det som också är bekymmersamt. Precis som marken skriker efter regn, så ropar Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) efter stöd.  Torkan är konkret. Nödslakt av djur kan bli en obehaglig konsekvens av foderbristen. En obehaglig påminnelse om att något är fel. Är på väg att tippa över. Frågan är komplex. Att vi med våra svenska, stora ekonomiska resurser kan köpa oss en lösning på krisen är värt att reflektera över. Visst finns en kostnad, men det lindrar den brutalitet som torkan annars skulle ha inneburit för alla. Uteblivna regn och extrem värme drabbar redan jordbrukare  i Afrika söder om Sahara. Tillståndet förvärras. Ludander är samma som drabbade jordbrukare i Sverige under missväxtåren på 1800-talet. Idag bidrar klimatförändringarna till att förvärra problemen. Felet. Den obehagliga framtidsvisioner som redan kan vara här. Även hos oss. En faktor som även driver på migrationen, som i sin tur blivit den centrala valfrågan i Sverige. Etr annat fel. Världen hänger ihop. När det gäller det svenska jordbruket finns även andra omständigheter värda att begrunda ur ett hållbarhetsperspektiv.

Samtidigt är jordbruksproduktionen beroende av diesel. Frågan om dieselskatten, den som LRF vill bli av med, är med andra ord viktig. Men då är det inte din privata resa till livsmedelsaffären som det handlar om. Utan böndernas behov. Även skogen är torr. Blåbärsskörden såg lovande ut i juni. Idag är det inte mycket kvar. Komplexiteten, livets ständiga motsatser, är alltid närvarande. Att se problem gör det möjligt att i alla fall anpassa oss. Hitta lösningar för att rädda det som går. Det utesluter inte njutning, också.

Torrt och värt att bevara.

Bekvämt läge – men dags för framtidsfrågorna

På väg ut för att testa det som kan bli Karins kajak. Mot Juniskär, Skigan, Bottenhavet.

Vi ska ut på sjön för att testa kajaker. Vi är inte sjöfolk, men Karin är på väg att bli. Jag älskar havet ändå. Jag har tänkt på begreppet hållbarhet länge. Havet speglar problemet med det ohållbara i vår tid. Blått och bedårande vackert på ytan, samtidigt hotat av vår livsstil. Fyllt av plast, olja och med en botten förgiftad av gamla och nya miljösynder. Temperaturen stiger, nivån också. Vad jag kommit fram till är att Sundsvalls stigar ska handla om hållbarhet. Bli mitt bidrag till det vi måste göra, hitta vägen bort från konsumtionssamhället mot en framtid som funkar. Social och ekologisk hållbarhet måste vara målet.

Vi är många

Jag är inte ensam. Svenska väljare, särskilt unga, värderar miljö- och klimatfrågorna högt. Ändå märks frågeställningarna, som rör allas framtid, knappt i debatten. Politikerna tjatar om annat. All luft går åt till migrationsdebatten, som blivit en kamp om att vara hårdast. Den 8 juni var det Världshavens dag. Vi kan säga att vi firade den i efterhand med vår paddeltur. Kajaktestet går vidare, beslut väntar senare i sommar. Om du missat de här kampanjerna för att rädda havsmiljön så har du chansen nu. Klicka – och agera:

Svenska naturskyddsföreningen, Plastfritt hav:

Greenpeace, Plastkampen:

Facebook is killing democracy with its personality profiling data (återpublicerad från The Conversation, CC)

By: Timothy Summers, University of Maryland

File 20180320 80657 1jzg6cu.jpg?ixlib=rb 1.1

Facebook’s data know exactly what fits best in your mind. leolintang/Shutterstock.com

What state should you move to based on your personality? What character on “Downton Abbey” would you be? What breed of dog is best for you? Some enormous percentage of Facebook’s 2.13 billion users must have seen Facebook friends sharing results of various online quizzes. They are sometimes annoying, senseless and a total waste of time. But they are irresistible. Besides, you’re only sharing the results with your family and friends. There’s nothing more innocent, right?

Wrong.

Facebook is in the business of exploiting your data. The company is worth billions of dollars because it harvests your data and sells it to advertisers. Users are encouraged to like, share and comment their lives away in the name of staying connected to family and friends. However, as an ethical hacker, security researcher and data analyst, I know that there is a lot more to the story. The bedrock of modern democracy is at stake.

You are being psychographically profiled

Most people have heard of demographics – the term used by advertisers to slice up a market by age, gender, ethnicity and other variables to help them understand customers. In contrast, psychographics measure people’s personality, values, opinions, attitudes, interests and lifestyles. They help advertisers understand the way you act and who you are.

Historically, psychographic data were much harder to collect and act on than demographics. Today, Facebook is the world’s largest treasure trove of this data. Every day billions of people give the company huge amounts of information about their lives and dreams.

This isn’t a problem when the data are used ethically – like when a company shows you an ad for a pair of sunglasses you recently searched for.

However, it matters a lot when the data are used maliciously – segmenting society into disconnected echo chambers, and custom-crafting misleading messages to manipulate individuals’ opinions and actions.

That’s exactly what Facebook allowed to happen.

Quizzes, reading your mind and predicting your politics

Recent reports have revealed how Cambridge Analytica, a U.K.-based company owned by an enigmatic billionaire and led at the time by candidate Donald Trump’s key adviser Steve Bannon, used psychographic data from Facebook to profile American voters in the months before the 2016 presidential election. Why? To target them with personalized political messages and influence their voting behavior.

A whistleblower from Cambridge Analytica, Christopher Wylie, described in detail how the company exploited Facebook users by harvesting their data and building models to “target their inner demons.”

How did Facebook let this happen?

The company does more than just sell your data. Since the early 2000s, Facebook has provided access to academic researchers seeking to study you. Many psychologists and social scientists have made their careers analyzing ways to predict your personality and ideologies by asking simple questions. These questions, like the ones used in social media quizzes, do not appear to have obvious connections to politics. Even a decision like which web browser you are using to read this article is filled with clues about your personality.

In 2015, Facebook gave permission to academic researcher Aleksandr Kogan to develop a quiz of his own. Like other quizzes, his was able to capture all of your public information, including name, profile picture, age, gender and birthday; everything you’ve ever posted on your timeline; your entire friends list; all of your photos and the photos you’re tagged in; education history; hometown and current city; everything you’ve ever liked; and information about the device you’re using including your web browser and preferred language.

Kogan shared the data he collected with Cambridge Analytica, which was against Facebook policy – but apparently the company rarely enforced its rules.

Going shopping for impressionable users

Analyzing these data, Cambridge Analytica determined topics that would intrigue users, what kind of political messaging users were susceptible to, how to frame the messages, the content and tone that would motivate users, and how to get them to share it with others. It compiled a shopping list of traits that could be predicted about voters.

A shopping list of personal traits.
Provided to the New York Times by Christopher Wylie.

Then the company was able to create websites, ads and blogs that would attract Facebook users and encourage them to spread the word. In Wylie’s words: “they see it … they click it … they go down the rabbit hole.”

This is how American voters were targeted with fake news, misleading information and contradictory messages intended to influence how they voted – or if they voted at all.

This is how Facebook users’ relationships with family and friends are being exploited for monetary profit, and for political gain.

Knowingly putting users at risk

Facebook could have done more to protect users.

The company encouraged developers to build apps for its platform. In return, the apps had access to vast amounts of user data – supposedly subject to those rules that were rarely enforced. But Facebook collected 30 percent of payments made through the apps, so its business interest made it want more apps, doing more things.

People who didn’t fill out quizzes were vulnerable, too. Facebook allowed companies like Cambridge Analytica to collect personal data of friends of quiz takers, without their knowledge or consent. Tens of millions of people’s data were harvested – and many more Facebook users could have been affected by other apps.

Changing culture and politics

In a video interview with the Observer, Wylie explained that “Politics flows from culture … you have to change the people in order to change culture.”

That’s exactly what Facebook enabled Cambridge Analytica to do. In 2017, the company’s CEO boasted publicly that it was “able to use data to identify … very large quantities of persuadable voters … that could be influenced to vote for the Trump campaign.”

To exert that influence, Cambridge Analytica – which claims to have 5,000 data points on every Americanused people’s data to psychologically nudge them to alter their behaviors in predictable ways.

This included what became known as “fake news.” In an undercover investigation, Britain’s Channel 4 recorded Cambridge Analytica executives expressing their willingness to disseminate misinformation, with its CEO saying, “these are things that don’t necessarily need to be true, as long as they’re believed.”

U.S. society was unprepared: 62 percent of American adults get news on social media, and many people who see fake news stories report that they believe them. So Cambridge Analytica’s tactics worked: 115 pro-Trump fake stories were shared on Facebook a total of 30 million times. In fact, the most popular fake news stories were more widely shared on Facebook than the most popular mainstream news stories.

For this psychological warfare, the Trump campaign paid Cambridge Analytica millions of dollars.

A healthy dose of skepticism

U.S. history is filled with stories of people sharing their thoughts in the public square. If interested, a passerby could come and listen, sharing in the experience of the narrative.

By combining psychographic profiling, analysis of big data and ad micro-targeting, public discourse in the U.S. has entered a new era. What used to be a public exchange of information and democratic dialogue is now a customized whisper campaign: Groups both ethical and malicious can divide Americans, whispering into the ear of each and every user, nudging them based on their fears and encouraging them to whisper to others who share those fears.

A Cambridge Analytica executive explained: “There are two fundamental human drivers … hopes and fears … and many of those are unspoken and even unconscious. You didn’t know that was a fear until you saw something that evoked that reaction from you. Our job is … to understand those really deep-seated underlying fears, concerns. It’s no good fighting an election campaign on the facts because actually it’s all about emotion.”

The information that you shared on Facebook exposed your hopes and fears. That innocent-looking Facebook quiz isn’t so innocent.

The problem isn’t that this psychographic data were exploited at a massive scale. It’s that platforms like Facebook enable people’s data to be used in ways that take power away from voters and give it to data-analyzing campaigners.

In my view, this kills democracy. Even Facebook can see that, saying in January that at its worst, social media “allows people to spread misinformation and corrode democracy.”

The ConversationMy advice: Use Facebook with a healthy dose of skepticism.

Timothy Summers, Director of Innovation, Entrepreneurship, and Engagement, University of Maryland

This article was originally published on The Conversation. Read the original article.

Ärligt talat – vad vill vi med kollektivtrafiken i Sundsvall?

Vintern har varit extrem – jag har under mina snart 50 år aldrig sett mer snö i Sundsvall. Men i morse återvände livet, med sol och två grader kallt.

Trots det lyckas inte Nobina, Dintur och Sundsvalls kommun leverera bussar som går att lita på. Jag har tappat kollen på för vilken gång i ordningen min dotter står och väntar på stadsbussen till skolan på väg från Bergsåker. Linje 1, den funkar ju inte. Den har aldrig gjort det. Den är för lång och för osäker. Nästan alltid försenad. Informationen om när nästa tur kommer går inte att lita på. Busarna duger inte. Och ingen gör något. Ingen.

Läs också: Ohållbara priser


Varför är det så här? Varför tar ingen ansvar? Och vad kostar det oss som betalar både via skattsedeln och busskorten som hör till de dyraste i landet? Visst, i jämförelse md kriget i Syrien så är det här en liten fråga. Helt betydelselös. Men i vårt familjeliv och min dotters liv är det ett problem. Trots att hon garderar sig med uppemot en timme emellanåt för att vara säker på att ta sig de fem kilometerna in till skolan i stan med stadsbussen så oroar hon sig konstant för ogiltig frånvaro. Hon betalar dessutom fullt ungdomspris eftersom hon går på friskola och får hon ju inget skolkort, har kommunen bestämt. Gissningsvis är vi några i stan som delar bekymret. Alla har inte föräldrar som väljer, med viss rätt, att ta bilen och stå i bilkön utanför skolan. En annan fråga är hur den här notoriska opålitligheten, de ständiga förseningarna och ignoransen från de ansvariga, påverkar den kommande generationen bussåkare i Sundsvall? De är präglade på att det är helt värdelöst. Så, för hj-vete! Gör något åt linje 1. Hur ska någon någonsin annars välja bussen förutom dom som inte har något val?