Ridväg i Nävsta, mellan Kungsnäs och Hov.

Helgen är snart slut. Tyvärr blev det inte någon strålande löparhelg. Trasslet med vaden håller i sig. Gubbvad, tänker du. Tror jag inte, säger jag. Värken sitter för högt upp för det. På bilden ser du var.

Håller mig till hypotesen inflammation i muskelfästet. Känns mest när jag sätter i foten hårt. Tydligast vid löpning utför. Mindre nu än för ett par veckor sedan, men lunchrundan från i tisdags känns fortfarande. Istället blev det en promenad i den strålande förvintersolen på ridvägarna mellan Kungsnäs och Hov. Tjälen är på väg. Is och frost för solen att spegla sig i. Vackert. Som substitut för löpningen blir det spinning. Körde ett pulspass på Friskis senare på lördagseftermiddagen. Inte någon vidare naturupplevelse att stirra in i någon annans svettiga cykelbralla, men hjärtat mår bra.

Att köra på maxpuls är en stor upplevelse det också. Svettig blir man. Apropå svett så har jag tagit itu med en annan träningsrelaterad syssla den här helgen. Stinkande träningsplagg kan man vara utan, men de går att rädda. Ni vet säkert hur – med ättika förstås. Jag sanerade både min och Karins träningsgarderob i dag. Först fick kläderna dra ett par timmar i tio liter vatten och två deciliter ättika. Sedan åkte de ner i tvättmaskinen på 60 grader. Nu borde de vara relativt luktfria en tid framöver. Kanske över vintern.

Problemet med träningskläder i syntet är att bakterier överlever i textilfibrerna. Så funkar inte ull. Jag har till exempel bara tvättat min min träningströja i merionoull en gång sedan i somras och den luktar faktiskt inte alls. Doften av “kattpiss” kan däremot vara besvärande från vissa syntetplagg trots att de är nytvättade. Ättikan löser problemet tillfälligt. Vad mer? Jo, snart kommer en riktigt trevlig nyhet om traillöpning att dyka upp här. Till att börja med kan jag berätta att vi har spikat ett datum för End of Season Trail Unplugged 2014. Säsongens sista lopp går den 15 november. Men det kommer mer, så håll ögonen öppna.