Lördag. Bilen är paj. Jag fyller år. Födelsedagsmiddagen väntar hos släkten medan årets första riktiga snöfall dundrar in. Vi tar bussen, hela familjen, Bergsåker – Haga. Missar första turen in med några minuter. Väntar 20 till. Från Navet är nästa tur försenad. Lagom nedkylda kommer vi fram, sätter oss ned och äter. Tur och retur kostar resan 130 kronor. Ungefär sex gånger så mycket som att ta hela familjen med bilen. Är det hållbart?

Reportage om priserna på kollektivtrafiken i Västernorrland. Resultatet av granskningen blev nada. 1700 kronor i månaden för ett busskort är en lämplig nivå, förklarade Dinturs administrative chef. Han hänvisade i sitt svar till att folk brukar åka samma sträcka hela tiden och då blir det en nivå på priset som Dintur tror är rätt för alla som väljer det helt vanliga reskortet istället. Vilken otur då att bussresan för hela familjen genom centrala Sundsvall tar  dubbelt så lång tid (när det inte snöar) och är sex gånger så dyr som resan med bilen.

Nä, såklart inte. Inte ekologiskt hållbart i alla fall. Inte så hållbart för privatekonomin heller. Bilen kostar även om den står stilla.  Och nästan alla hushåll har bil. Alltså: är priset hållbart ens för kommunens ekonomi – som vi finansierar gemensamt? När jag jobbade på SVT sommaren 2016 granskade vi busspriserna i länet. Det nya månadskortet som lanserades i den vevan visade sig vara dyrast i landet. Få lär ha köpt ett sånt. Till sitt försvar framhöll Dintur att det andra, det ordinarie reskortet, det som vi betalade med i lördags, reskortet med det kryptiska bonussystemet, är det som funkar bäst för de flesta. Ärligt, jag håller inte med Dintur om att det är “en nivå som är rätt” när kostnaden för en mils resande landar på 130 kronor. Vi åker inte taxi. En lindring vore kanske om det faktiskt skulle bli som samtliga partier lovade inför kommunvalet 2014  – att införa ett månadskort för ungdomar för 100 kronor. Ett 100-kort på bussarna i Sundsvall, precis som pensionärerna fick under förra mandatperioden. Frågan är alltså vart vallöftet tog vägen? Beskedet är ett kanske före sommaren 2018. Efter SVT:s granskning av busspriserna i augusti 2016 vaknade Sundsvalls Tidning och följde upp frågan. Läs om det här:

Som ni ser finns det en del ekonomiska frågor att reda ut. Men egentligen, hur skulle 100-kortet för ungdomar påverka en familj som  min ekonomiskt? Vi är två vuxna och två barn. Så här: Ett av barnen går på friskola inne i stan vilket betyder att kostnaden för resandet per månad skulle kunna kapas med ungefär 200 kronor bara där. Vårt andra barn åker också rätt mycket buss, men där skulle det kanske bara röra sig om en 20-lapp eller så per månad. Jag tror att den stora effekten av 100-kortet skulle märkas på ett annat plan. Betydligt fler äldre ungdomar skulle kanske byta från moppe, mopedbil eller bil till buss för att priset plötsligt är konkurrenskraftigt för kollektivtrafiken. Däremot skulle det inte få så stor effekt för en familj som min, på väg med buss till en middag? Billigare, men fortfarande fem gånger så mycket som att ta bilen. Med den här prissättningen ställs alltså frågan på sin spets – vill vi verkligen ställa om till ett mer hållbart, kollektivt resande eller inte? Om vi vill det, så måste vi kräva lägre priser. Trots allt avgör priset i slutänden för de allra flesta. För att kunna ta ställning måste vi även ta reda på exakt vad vårt resande kostar – totalt. För samhället och för den egna plånboken. Då kan vi välja på goda grunder. Några förslag:

  • Fast pris på månadskort över kommungränserna som är rimligt, dvs max 800 kr
  • Familjerabatt/grupprabatt som gynnar resenärerna enligt principen ju fler i ett sällskap som åker desto billigare per individ
  • Kvälls- och helgrabatter för att öka resandet över hela veckan

Tills vidare kan vi bara se fram emot att snart få slippa Navet – fylltrattarnas, knarklangarnas, de bussåkande vardagspendlarnas dysfunktionella busstation ska bort. Jag tror att det här kommer att kännas som en vinst för alla som åker buss i Sundsvall. Bekvämligheten blir bättre. Tryggheten ökar.

Gamla Navet – ett sorgebarn sedan … ja, i decennier, från tiden då jag själv var barn, försvinner och blir något annat från 2019:

 

 

 

… busstationen flyttar till järnvägsstationen och blir ett nytt resecentrum:

 

 

 

 … medan det inne i Stenstan blir nya hållplatser för av och påstigning. Byggstart 2018. Då ska fylltrattarnas, knarklangarnas, de bussåkande barnens och de vardagspendlande bussåkarnas gamla nav bort – för alltid.