Vintern har varit extrem – jag har under mina snart 50 år aldrig sett mer snö i Sundsvall. Men i morse återvände livet, med sol och två grader kallt.

Trots det lyckas inte Nobina, Dintur och Sundsvalls kommun leverera bussar som går att lita på. Jag har tappat kollen på för vilken gång i ordningen min dotter står och väntar på stadsbussen till skolan på väg från Bergsåker. Linje 1, den funkar ju inte. Den har aldrig gjort det. Den är för lång och för osäker. Nästan alltid försenad. Informationen om när nästa tur kommer går inte att lita på. Busarna duger inte. Och ingen gör något. Ingen.

Läs också: Ohållbara priser


Varför är det så här? Varför tar ingen ansvar? Och vad kostar det oss som betalar både via skattsedeln och busskorten som hör till de dyraste i landet? Visst, i jämförelse md kriget i Syrien så är det här en liten fråga. Helt betydelselös. Men i vårt familjeliv och min dotters liv är det ett problem. Trots att hon garderar sig med uppemot en timme emellanåt för att vara säker på att ta sig de fem kilometerna in till skolan i stan med stadsbussen så oroar hon sig konstant för ogiltig frånvaro. Hon betalar dessutom fullt ungdomspris eftersom hon går på friskola och får hon ju inget skolkort, har kommunen bestämt. Gissningsvis är vi några i stan som delar bekymret. Alla har inte föräldrar som väljer, med viss rätt, att ta bilen och stå i bilkön utanför skolan. En annan fråga är hur den här notoriska opålitligheten, de ständiga förseningarna och ignoransen från de ansvariga, påverkar den kommande generationen bussåkare i Sundsvall? De är präglade på att det är helt värdelöst. Så, för hj-vete! Gör något åt linje 1. Hur ska någon någonsin annars välja bussen förutom dom som inte har något val?