Icebug, check.
Tillfället kommer snabbt och försvinner sedan lika fort. Om det är något man lär sig med åren, så är det väl det. Väderprognosen varslade om aprilväder på långfredagen, men solen gassade under förmiddagen med några plusgrader som sällskap och bara lätta vindar. Då fångade vi ögonblicket. Löpning på skare i vårsolen är en ovanligt ovanlig upplevelse. Nu är den upplevd. Molnen drog in när vi var klara. Jag kan fortfarande bli upprymd av tanken på vilka tillfällen till naturupplevelser vårvintern i södra Norrland bär med sig. Att fånga dem, det är vad det handlar om:
För ett par veckor sedan inledde jag ett projekt för att komma i form efter en månad med hosta och inluensaslemmiga lungor. Jag gav upp. Att gå in på ett åttaveckorsschema med målsättningen att springa milen på en tid ned mot 40 minuter var överambitiöst. Jag har skjutit upp planen till efter påsk. Om jag ska jag sätta upp ett omöjligt mål för min löpning, så måste jag åtminstone känna mig bekväm med att springa igen. Och finns det ett bättre sätt att bli det än det här?
Lars tankar vatten.
Skarlöpning nästa.
Start of Season Trail. Större karta här:

I skogen är det fortfarande långt till vår. Och springer man End of Season Trail så här års så är ju banan raka motsatsen till slutet på säsongen. Den har knappt börjat. Start of Season Trail bjöd på snöpuls nästan hela vägen.