Inov-8 Oroc.
VJ Sarva D’vil.

Vi har haft fint skobesök här hemma av Sarva och Inov. Ett par fick åka hem. VJ Sarva D’vil var för smala för Karins fötter. Inov-8 Oroc fick stanna. Därmed avslutade vi också ett par veckors vridande och vändande på den eviga skogåtan – vilka är egentligen bäst? Egentligen? Mina egna dojor, ett par Icebug Spirit OLX, är på väg in på tredje säsongen. Jag håller dem högt. Kvalitet in i minsta detalj. Gillar särskilt den viktiga dubben placerad under hålfoten, som kan vara skillnaden mellan säker löpning över en blöt stock och en otäck olycka. Jag har sprungit hur långt som helst och hittills bara förlorat en dubb. Först nu börjar de bli snedslitna. Får duga över vintern, men sedan är de färdiga. Jag längtar inte efter att bränna en tusing på nya, men helt tråkigt är det ju inte heller. Minns när jag köpte ett par Icebug Anima på rea för några år sedan. Jag kunde inte hålla mig, utan drog i väg direkt när jag kom hem. Här kan jag tillföra lite väsentlig information till dig som är i valet och kvalet. Anima är inte alls av samma kvalitet som Spirit. Mina rämnade. En rispa från något vasst i skogen blev ett stort hål. En kvalitetsmiss, helt klart, som inte verkar vara blivit löst av den svenska skofabrikanten. Som sagt, jag gillar verkligen mina Spirit OLX. Men efter att ha känt lite på Sarvan, som fått mycket goda vitsord av en bekant, så kan det kanske bli märkesskifte för mig ändå. Sarvan är billigare. Dessutom har Icebug gjort om Spirit OLX, utan garanti för att skon blivit bättre. Känslan är att Sarva D’vil är en mer ombonad sko, utan att vara så särskilt mycket klumpigare. Vi får se hur det blir i vår. Utbudet är ju enormt. Att Inov-8 Oroc inte känns som ett val för mig, trots de fantastiska egenskaperna i form av låg vikt och följsamhet, är den klena metalldubbningen. Jag tror att de säkert funkar perfekt för det allra mesta. Men jag kör bara med ett par trailskor åt gången, av ekonomiska skäl, och då vill jag ha ordentliga spikar. Så de så.