Karlssonrundan. Klicka här för en större bild.

Jag har varit med på ett par långrundor med hundsällskap förut, men i går var faktiskt första gången som jag sprang helt själv med hund. Rundan ser du ovan. Drygt en mil med stopp på Fågelberget, Södra berget och Sidsjö. Karlsson heter sällskapet. Åtta år, golden retriver och en fantastiskt fin kompis.

Fågelberget.
Södra berget.
Sidsjö.

Ryktet säger att Karlsson brukar tröttna efter fyra kilometer. Förklaringen är nog att han egentligen är en skogslöpare, som rynkar på nosen åt vanliga löparspår. Runt Södra berget hade han inga problem med att pinna på. Han liksom bad om att få springa vidare efter att ha pausat med vila och vatten. Selen på och så i väg. Karlsson stannar ett par dagar till. Jag kommer att sakna honom. Med en hund hemma har man i alla fall inga problem med att få med sig en löparkompis. Ute i skogen visade han också att han är en meriterad viltspårare. Han fick chansen att följa upp ett intressant doftspår och drog i väg över ett hygge. Så fort att jag hade svårt att hänga med. Till slut fick jag avbryta när snåren blev för täta och risken uppenbar för att vi skulle trassla in oss. Härligt sug i den nosen.

Ett riktigt hundliv.

På grund av tidsbrist har jag inte summerat Sidsjöloppet ännu. Helt kort bara: det var en riktigt bra och välarrangerad tävling. Synd på vädret bara. Det bör kanske sägas att en förklaring till att tiderna inte blev bättre på milen är att distansen var något längre än 10000 meter. Cirka 10340 meter. Över 10000 meter torde klockan alltså ha stannat på cirka 37.50 vid målgången för vinnaren i herrklassen på den tungsprungna banan där den sega backen upp till Grodtjärn blev utslagsgivande. Resultatlistan hittar du här: Vi hoppas på bättre väder nästa år och kommer tillbaka. Kanske med Karlsson?