Efter junior-SM på skidor vilar lugnet över Ängen, Södra bergets hjärta. Känslan på skidstadion på söndagseftermiddagen var väldigt lik den känsla man kan ha på badstranden en sensommardag i september. Lite tidigare på dagen passade Karin på att suga i sig sol på Norra berget. Kvalitet.
 Solen går ner en sådan här dag också, över goda och onda. Vårvintern bjöd på några av sina bästa ögonblick i Sundsvall. Mina influensalungor fick en friskluftschock samtidigt som min vinterbleka hud lapade i sig sol och D-vitaminsystemet gick i spinn. Sidsjö Winter Race var precis så kul som jag trodde att det skulle vara. Hade svårt att stå still före start, lite som en 45-årig kalv på väg ut på grönbete. Rörde mig sedan de båda varven runt banan i modest fart. Försökte njuta och undvika blodsmak i munnen. Och det gick bra.

Vid sidan om den sköna inramningen, med pimpelfisket på isen, flanörerna runt sjön och folklivet i Sidsjöbacken, så var det en grej som gladde mig särskilt mycket i dag – samarbetet mellan Sidsjö Winter Race och eldsjälarna bakom Sidsjöloppet och Sidsjödagen, Internationella föreningen och då framför allt idésprutan Raage Shirwa. Internationella stod för tekniken, det hembyggda digitala tidtagningssystemet. På mitt avstånd från arrangemanget kan jag inte utvärdera funktionaliteten, men samarbetet inspirerar. Jag tror stenhårt på idén att löpningen avdramatiserar mötet mellan människor och bidrar till att utveckla och fördjupa relationer. Något händer när vi flåsar runt tillsammans. Vi mjuknar och börjar prata. Jag hoppas, och ska göra vad jag kan, för att bidra. Banan i sig var dessutom till lika delar hård och kul – fixad av Pessi Liukkonen och Simon Meurling.

Jag invigde löparsäsongen 2015 i shorts och toppluva. Foto: Sidsjö Winter Race.

 En grej som jag tycker var mindre bra i helgen var en sur rubbe i lokaltidningen (där jag jobbar) om att Sundsvall minsann är ”klart sämst i hela landet”. På vad? Jo, kommunen ökade bara med inte fullt 400 invånare i fjol, vilket var sämre än 19 av de 20 andra största svenska kommunerna. Eh? Vad är nytt med det? Och vad då ”sämst”? Att vi har färre inflyttare och proportionellt sett färre skattebetalare i åldern mellan gamling och barn gör oss inte ”sämst”. Möjligtvis befolkningstillväxten, i jämförelse med 19 av 290 svenska kommuner. Skatteintäkterna blir däremot lägre, samtidigt som utgifterna blir lite högre. Jag tycker det är synd att artikeln inte fördjupar och förklarar, utan att lusten att sätta ”sämst-vinkeln” vinner. Här finns historiska, geografiska och strukturella frågor att bita tag i. Är det ens ett problem? ”Sämst”, duger inte som vinkel. Själv njöt jag och tusentals andra av de kvaliteter som den här staden har – vid Sidsjön, i slalombacken (en av de fyra), på Norra berget och i spåren runt Södra berget där junior-SM just packat ihop efter en fantastiskt tävlingsvecka. Här pratar vi om friluftsliv av hög kvalitet på någon kilometers avstånd från Stora torget. Jag gillar det. Kvaliteterna är dessutom betydligt fler än så, men det tar vi någon annan gång.