Uvberget.

En spillkråka ringer skarpt som en gammal telefon när den flyger förbi under mig. Den liksom guppar fram genom lufthavet med sin röda hätta, som kardinal på rask promenad genom Vatikanen. Nej, jag har inte rökt på. Jag står på Uvbergets ”Hylla”. En plats att njuta av. Spillkråkan var antagligen på flykt, tänker jag. Strax innan hackspetten drog förbi bröt en rovfågel tystnaden med några vassa ”kirr”. Antagligen en hök av något slag.

För oss med ungar i traktens scoutkår är ”Hyllan” ett begrepp. Där har dom sina lägerbål, som en uråldrig tradition. Vid foten av berget ligger Hulitjärnen. Den nästan cirkelformade tjärnen syns där nere som en svart pärla, eller en spegel, eller ett öga att skåda djupt i. Ingen metafor är sämre än någon annan – 60 meter djup är den och inte större än att du lätt simmar runt den en sommardag om du har lust.

Uvberget stupar uppenbarligen lika brant under vattenytan som ovanför och upp till toppen ska vi den 15 november. Precis som jag skrev i förra inlägget om End of Season Trail så jobbar vi med en ny bansträckning. I fjol hade vi inte med slingan upp mot ”Hyllan”. En liten miss kanske. I år kommer den i vart fall med, men om det blir i början eller slutet av loppet vet vi inte. 140 meter stigning under de två första kilometerna eller två sista? Visst är det en smaksak?Ytterst beror det ändå på hur Uvbergsslingan passar ihop med resten. Att det inte blir någon 21-kilometersslinga är däremot helt klart. Visst kan även jag sakna distansen, men det finns många skäl till att det blir så här. Jag ser också en fördel med att vi slipper rusa fram och tillbaka upp, eller ned, beroende på hur man ser det, till Laggarberg. I morgon är det race igen. Dags för Berg till berg. Loppet är svinjobbigt och redan klassiskt i min lilla värld. I en stad där stadsbergen spelar en så framträdande roll som Sundsvall är det förstås självklart med en löpartävling mellan topparna. Berg till berg-arrangörerna på Moove jobbar lite olikt oss, det vill säga Lars Martinsson och jag. I Berg till berg hålls bansträckningen hemlig in i det sista. Precis som Tjurruset gör i Stockholm. Ett smart sätt att behålla intresset. Först i morgon, lördag, på startdagen får vi veta vad de hittat på den här gången. Apropå Tjurruset. Någon påstod i ett kommentarsfält på Facebook att End of Season Trail verkar supermesigt jämfört med Tjurruset. Men det är nog bara ett missförstånd. Vi sysslar med terränglöpning här uppe. Leka i geggamoja får ni få göra i Stockholm ; )