Tror att tidningen Journalisten glömde något. Förslag: … ingen annan ser i Stockholm. 

Tömde brevlådan i morse och där låg det senaste numret av tidningen Journalisten, fackorgan för Svenska Journalistförbundet. Den kommer alltid i två exemplar eftersom vi är två journalister här hemma. På vintern kan man ju alltid tända brasan med ett medan man läser det andra. Nu åker det ena rakt ner i pappersåtervinningen. Lite slösaktigt, tycker jag. I brevlådan låg Journalisterna och trängdes med några fönsterkuvert och ett par exemplar av Sundsvalls Tidning, som jag också läst digitalt. Journalisten brukar alltid innehålla en längre intervju med en känd eller mindre känd journalist. Den här gången pryds tidningen av en närbild av Po Tidholms skägg. Under det senaste året har han turnerat land och rike runt med sin bok Norrland. Tidigare i år var han i Sundsvall och då fick publiken visst veta att folk i övriga Norrland tycker illa om Sundsvall. Något han förstått efter samtal med folk på sin föreläsningsturné. Lite knepigt låter  det, tycker jag, eftersom rätt många norrlänningar åker till Sundsvall, Birsta och Ikea flera gånger om året för att köpa sig nöjda. Men så är det tydligen. Ingen gillar oss. Själv har jag inte läst Po Tidholms bok eller besökt någon av hans föreläsningar. Ibland har jag tänkt att jag borde skaffa mig ett ex. Jag är ju norrlänning, har min släkt här och är dessutom verksam journalist i Norrland. Men det har inte blivit av. När jag läser rubriken på  förstasidan så känner jag direkt att något inte stämmer. ”Till Norrlands försvar” står det med rosa bokstäver följt av nedryckaren ”Po Tidholm skriver om orterna som ingen annan ser”. Ingen annan? De som bor där då? Kanske var det en liten textsnutt som föll bort vid redigeringen, tänker jag. Ingen annan ser I STOCKHOLM, så måste det förstås vara. När jag öppnar och läser så upptäcker jag dessutom att reportaget framför allt handlar om hur det vara att vara känd, ung DN-journalist i Stockholm på 90-talet. Jag har i och för sig inget emot det. Jag bodde där själv då. En av tusentals inflyttade norrlänningar. Jag läste dessutom Po Tidholms artiklar och var på Hannas krog, så visst var det väl intressant. Men så mycket om Norrlandsprojektet får jag inte veta. Jag kan förstås inte lasta Po Tidholm för det, men rätt fånigt känns det när artikelförfattaren drämmer till med ordet kolonialism redan i överingressen för att etablera det hela. Så ser Po Tidholm på det som ”drabbat” min landsända. Låter allvarligt tycker jag. Värt lite mer än så kanske. Märkligt nog känner jag mig själv inte ett dugg kolonialiserad. Jag har inte heller någon lust att odla en sådan självbild. Att Norrland har en stor andel basindustri är en annan sak. Att basindustrin dessutom är pressad är också något viktig diskutera. Men kolonialiserad, det är ett villospår. Att Journalisten i det här fallet andas ett Stockholmsperspektiv är uppenbart och det tycker jag ni ska ta er en funderare på. Det finns ett land utanför tullarna. Både i norr och i söder. Gissar att de finns en och annan inflyttad på Stockholmsredaktionen, som kan berätta om det.