Selångerfjärden.
Ska man plåga sig med intervaller så kan man lika gärna göra det på en plats man tycker om. Så tänker i alla fall jag. Därför valde jag att köra pyramidintervaller i vårskogen vid Selångerfjärden i dag. Långturer i all ära, men med två sjuklingar hemma, ett barn och en katt, så är intervaller solklart mest tidseffektivt. Allt var överstökat på knappt en timme – inklusive uppvärmning, nedjoggning och stretchning. Ingången till det här lilla paradiset finns strax nedanför IP. Till höger en inbjudande bädd av vitsippor, träd som börjar skifta i ljusgrönt och en mjuk stig att sätta fötterna på. Jag rekommenderar dubbar på dojorna. 
Jag är ingen löpargasell, men var ändå på grönbete.

Intervallträning är avslöjande. Till exempel visar dagens tur, med all önskvärd tydlighet, att jag inte är någon löpargasell. Samtidigt är intervaller rätt kul att köra när man väl kommit i gång. Att passera puckeln, här fyra minuter i relativ maxfart, är en triumf i sig. Sista intervallen på en minut kändes bara skön. Jag tror inte heller det finns en enda träningsexpert på jordklotet, som inte rekommenderar intervaller för den som vill öka sin maximala syreupptagningsförmåga och förbättra sin löpteknik. Så här gick det för mig i dag.