Väldelad artikel från Runners World som jag snubblade över på Facebook och som bekräftade min tes om korta intervaller.

Varför skriver jag egentligen om löpning när det finns tidningar som Runners World, som gör det så mycket bättre? Ja, varför inte? Jag tycker ju att det är roligt, nästan lika roligt som att springa. Dessutom är det en anledning att kanske berätta något viktigt, i alla fall någon gång ibland. Genom att skriva uppstår i alla fall möjligheten och världen är full av viktiga saker, som det här:

Ladda ner podden En svensk tiger. Kunskap och civilkurage kan hålla oss borta från avgrunden.
Om du står på huvudet i en rabatt i helgen, eller tar en skön löprunda, så kan du ju passa på att även ge insidan av huvudet lite näring. Jag rekommenderar verkligen lyssning av podden En svensk tiger med Ola Larsmo och Henrik Arnstad, om modernhistoria (ja, det heter så). Podden gräver i fascismens, rasismens, antisemitismens, islamofobins och antiromanismens djupa rötter, som skjuter färska skott i vår samtid. Motmedlet är kunskap tillsammans med civilkurage. Ladda ner och lyssna! För att återknyta till Runners World, som i en väldelad artikel tar upp sprintintervaller, som komplement till harvandet på långpassen. Jag snubblade över artikeln på Facebook i dag, som om algoritmen kände av att jag är mitt inne i en period av intervaller. Och just korta sprintintervaller har funderat på lite extra. Running Sundsvall har öppna intervallpass på tisdagar, där vi körde 15 sekunder i hög fart varvat med 15 sekunders vila i massor förra veckan. I går tog vi långa backintervaller, samtidigt som jag och delar av min familj klämde in intervaller på Baldershovs löparbana i söndags. För en trög långlöpare gör det otroligt stor nytta att springa i hög fart. Träningseffekten är fantastisk. Att maxa korta sträckor utmanar kroppens invanda, sävliga långloppsmönster. När vi var på Baldershov så bjöd vädret på sju grader och regn. Ändå var det en njutning. Jag har redan bokat in nästa sprintpass.
Söndagsnöje med familjen.