Försommarvärmen håller i sig. I dag blev det en ny tidig morgon med långlöpning. Fantastisk sådan. Både morgonen och långlöpningen. Ute i skogen går det nästan att ta på växtkraften. När värmen och ljuset flödar in mellan granarna knakar det bara till, för att uttrycka det profant. Turen påminner en del om den som jag var ute på i fredags med Lars M. Något kortare och med marginellt lägre grad av stigning. Samtidigt höll Lars B och jag något högre tempo. Start i Sidsjö och sedan klättring upp till Södra berget. Först via milspåret upp till Ängen och därifrån ned till LV5-området och vidare mot foten av slalombacken. Där passade vi sedan på att pressa oss upp till toppen i solgasset. Alltså ett exempel på vad man ska försöka undvika i ett riktigt långlopp. Då är det gå som gäller när det är för tungt att springa. I Södra bergets slalombacken ligger det fortfarande drivor kvar. Sundsvalls egen lilla glaciär.

Så här kan löparglädje också se ut. Lars B visar.