Svaret på varför jag springer finns i den här bilden.

Augustinatten är mörk. Ögonen har inte vant sig. Fortfarande inställda på skarpt sommarljus. September knackar snart på dörren, även om augustimånen fortfarande kikar ned på mig från natthimlen. Själv såg jag solen krypa till kojs tidigare i kväll. Jag och Lars B tog en tur på Norra berget. Solen nickade till bakom molnslöjorna när vi sprang förbi Bureplatsen, som du ser på bilden. Kanske är det som allra bäst nu, tänker jag. Marken är torr. Luften sval. Formen är god. Min löparkompis Lars M använde samma ord när han berättade om sin skogstur tidigare i dag. Bättre blir det inte, som sagt. Tidigare i veckan körde jag långa intervaller längs Selångersån. En slags variant på tusingar. Rusch 4.30 och sedan en minuts vila. Hann med sex. Utmärkt träning för att få fart på benen. För att få upp tempot. Ligger i fas för en formtoppning inför Berg till berg, om det nu blir av. Med risk för att låta överdrivet positiv tänkte jag även passa på att lyfta fram stråket längs Selångersån som något alldeles extra. Gång- och cykelvägarna längs vattendraget är som gjorda för löpning. Ån i sig är ett riksintresse för miljövård. Vattendraget anses ha stor betydelse för havsöringen. Uppströms, där ån byter namn till Sättnaån, nära källan i Sulsjön, finns det gott om flodpärlmusslor. Namnbytet sker efter Selångersfjärden. Där finns ett ovanligt fågelrikt delta. Även det ett riksintresse. Där samlas tranor, gäss, svanar och en uppsjö andra sjö- och vadarfåglar och för ett sabla liv. Särskilt på våren. Strax ovanför deltat finns den plats där S:t Olav steg i land på sin färd mot Norge där han, enligt den kristna historieskrivningen, ska ha varit på väg för att omvända norrbaggarna till den kristna tron. Vid den gamla kyrkoruinen i Selånger startar också S:t Olavsleden, en av Europas fyra stora, som sträcker sig vidare till Nidarosdomen i Trondheim. Fler borde ta chansen att utforska det här området. Kultur- och naturmiljö i ett paket. För löpare rekommenderar jag två olika rundor. Den första, Selångerfjärden runt, sträcker sig från åmynningen i Sundsvalls hamn upp till Selånger kyrka. Rundan är cirka 15 kilometer. Jag tycker att Selångerfjärden runt är värd ett eget lopp. Rundan är lättsprungen. Naturen vacker. Stigarna utmärkta. Maj eller september. Välj själv. Jag får försöka sälja in idén hos någon … Svenska kyrkan kanske är sugen? Gustaf Adolf och Selånger kan ju dela på arrangemanget. Målgången kan vi ha i Badhusparken, utanför redaktionsfönstren på Sundsvalls Tidning och Dagbladet. Lokaltidningarna, min arbetsgivare, vill förstås också vara med på ett hörn. Eller hur?

Selångerfjärden runt.

 Runda nummer två, Åkroken runt, sträcker sig från åmynningen till Gustaf Adolfs begravningsplats. Rundan är cirka fyra kilometer. Här körde jag långa intervaller tidigare i veckan. Ett varv går att stöka undan på en timme med mat och dusch för den som inte nöjer sig med en lunchpromenad. Själv körde jag två varv i tisdags på en lunchrast kombinerad med en träningstimme. Jag hade tur med sensommarvärme och sol, men rundan funkar året om. Kör hårt!

Åkroken runt.