Mors dag var en fin dag. Visserligen var det i går. Jag vet. Tänkte ändå passa på att uppmärksamma min sambo, mor till mina barn, som springer lika mycket som jag, och som börjar nå djupa insikter. Så här skrev hon efter sina sju kilometer i går:

Svårare än så behöver det inte vara. Lusten att springa är svår att stå emot när förutsättningarna är de rätta. Som vid Selångerfjärden en försommardag. Bjud bara in känslan.

Ormbunkar och björkar. Grönt mot vita stammar. Ni ser själva. Foto: Karin.

På eftermiddagen badade vi på Sporthallsbadet. Karin simmade tusen meter. Där slår hon mig med bassänglängder. Själv sprang jag dit. Invigde mina nya skor. Fjäderlätta, precis som namnet Adizero Feather antyder. Lättsprungna. Testade 10 kilometer. Startade kall och tog distansen på 45.49. Vore fel att inte erkänna att skorna bidrog till löparglädjen. Kanske kan jag pressa mig ned mot 44 innan sommaren är slut. Snabbare? 43.45? Tar jag tiden nästa år så blir det 43 vid 45. Vore snyggt. I dag tog jag en sväng till Friskis och Svettis på lunchen. Två timmars träning tack vara friskvårdstimmen. Sprang dit. Kände av en liten muskelsmärta på ovansidan av vänster fot. Har inte känt den tidigare. Antagligen något som går över. Kul är det i alla fall att springa i dojorna. Känner mig mer lockad av asfalt och väg än på mycket länge. Materialeffekten.

På tal om materialsporter. Jag är fortfarande på jakt efter en skogscykel. För att klara utgiften måste jag sälja min racer. En skönhet från USA. En Cannondale Caad 9. Du vet var den finns om du är intresserad.