Att besöka Spanien två gånger på ett och samma år är en ynnest. Sommarens äventyr i Katalonien följde vi upp med en vecka på Las Playitas, Fuerteventura, veckan före jul. Att flyga är egentligen ett otyg, men naturligtvis praktiskt för den som vill till Kanarieöarna. Genom att klimatkompensera såg vi i alla fall till att inte maximera familjens totala globala fotavtryck, mer än vad som alltid är oundvikligt för den som färdas med jetplan genom atmosfären. Klimathotet är reellt. Att våra privata ambitioner, drömmar och vår livsstil kolliderar med vad som vore det bästa för oss alla är också ett faktum. En klassisk intressekonflikt, the tragedy of the commons i kubik. På ett annat, mer ofrivilligt sätt, höll jag även nere antalet fotavtryck på jordskorpan. Luftburna virus trivs jättebra i flygplan. Min förkylning blommade ut ett par dagar efter ankomst.  Jag hann testa två varianter Crossfitpass och ta en trailtur upp på en bergstopp innan jag fick ställa om till  stillsammare träningsformer på anläggningen i Las Playitas. Lusten att återvända är desto starkare. När är oklart. Om det blir, så lockar en resa till Playitas systeranläggning i Pared på Fuerteventuras västkust. I april kan den som vill låta sig ledsagas genom ultralöpningens mystik av den svenske löparlegenden Rune Larsson, som är en av dem i trådarna under löparveckan i Pared. Då är inte jag där, men kanske en annan gång. Pared ligger strax söder om Cuevas de Ajui (Ajuy). Intill stranden finns ett stort grottkomplex. Som du ser du på filmen är surfvågorna rätt extrema. Jag skulle gissa att vågtopparna var mellan tio och 15 meter höga när vi var där. Fuerteventura har en ökenartad natur och som du ser är kusten  bitvis vild. Kanske kan den beskrivas som storslagen. Särskilt naturreservatet söder om Pared, där upp emot 800 meter höga bergstoppar störtar brant ned mot Atlanten, känns som en mäktig inramning för ett ultraäventyr. Någon gång, som sagt.