Julstämning i Birsta fredagen den 30 november. Vi är bilburna, hela hopen.

Första advent kommer med snöstorm. Nordliga isvindar blåser in över Sundsvall. Staden skiftar färg från gråsvart till vit. En begynnande vargavinter som gör sitt till julstämningen. Samtidigt viskar vindarna något obehagligt. Nordanvinden som rycker i taket just nu kan ha sitt upphov i sommarens extrema avsmältning i Arktis. Så resonerar åtminstone vissa klimatexperter. Att de enorma mängderna smältvatten skickar isvindarna söderut. Kylan blir en motsägelsefull påminnelse om att den globala uppvärmningen är på riktigt. Ett hot verkligare än jultomten. Samtidigt: Äntligen vinter! jublar vi. Nåväl, det är ju sådana vi är. Jag var själv i Birsta och julhandlade i dag. Jag hade sällskap av rätt många tusen till som åkte bil och konsumerade. Glada i en oljesmord ekonomi. Visst är det mänskligt. Trots hotet i vår aptit på nya prylar, så väljer vi att se vår köpfixerade livsstil som en möjlighet. Vi fortsätter bekymmerslöst att handla. Andra fortsätter att producera för glatta livet. Tillgång och efterfrågan Tillsammans förverkligar våra gemensamma materiella drömmar. Konsekvenserna för klimatet har vi hört talas om, men blir en bisak. Vi uppmuntras till och med till konsumtion. Uppifrån. Systemet funkar så. Enligt en Ekosändning tidigare i veckan så ökade den svenska bruttonationalprodukten med 0,7 procent under det tredje kvartalet i år. Nyheten presenterades som ett glädjebesked, vilket det förstås också är på sitt sätt. Ökningen skedde tack vare hushållens ökade  konsumtion,. Under samma period steg den med 3,8 procent. Köpkraften ökade. Mer pengar i börsen. Liten inflation, enligt rapporten från SCB. Internationellt sett gör det Sverige till ett nationalekonomiskt praktexemplar. Vi producerar och konsumerar och släpper samtidigt ut förbannat mycket koldioxid. När vi sedan mäter våra utsläpp nationellt bortser vi från de utsläpp som vår konsumtion genererar i andra länder. Blundar lite så där.
Själv tycker jag det är oerhört svårt att knyta ihop de här trådarna. De dinglar liksom var för sig. Å ena sidan klimathotet. Å andra sidan den ekonomiska verkligheten. Min slutsats (och många andras) är att allt fokus nu måste ligga på att minimera skadan av den globala uppvärmning som antagligen är oåterkallelig. Där borde väl också våra pengar kunna göra nytta. Men hur placerar man dem där? Tyvärr blir det inga vidare julklappar …  Men hur tungt ska egentligen nöjet i den hämningslösa konsumtionen egentligen få väga? Tack och lov är barnen väldigt glada för snön. Lovar att de kommer att få julklappar också. Många. Tyvärr är kommer de också att få bära den tyngsta bördan när kaosvädret blir vardagligare i framtiden, för att använda en tidningsklyscha. Visst, jag är också glad för snön. Det är vackert med snö. På söndag blir det förhoppningsvis också en långrunda i nysnön. Kan bli sköna löparbilder. Prognosen talat klart och kallt väder. Riktig vinter.