Sen oktober. Snö i luften. När vi lämnar Skuleskogens nationalpark genom entré Syd och åker grusvägen genom byn ligger vemodet över landskapet. Gula slåtterängar. Grå himmel. Droppar mot bilrutan. Träden har fällt löven på taket av en övergiven traktor. Ladorna har tappat färgen. Norrland. Vi har sprungit genom världsarvet, som ligger någon kilometer bort och som är så mycket mer beständigt än det svenska kulturlandskapet där ett år går fort.

20161022_095401

20161022_102131

20161022_103459

Höga kusten reser sig fortfarande ur havet och geologin räknar sina år i hundratusentals eller miljoner. Kulturlandskapet håller sig till en bråkdel och tynar bort. Från berghällarna är utsikten som att titta på något evigt. Bottenhavet är blygrått. Alltid lika vackert. Sommar, höst, vinter eller vår. Dagens löpargäng var från Team Nordic Trail. Jag hängde på. Sammanlagt 17 löpare från Sundsvall, Örnsköldsvik och Umeå. Vi höll behaglig fart. 17 kilometer med fikastopp, vedbrasa och kaffe. I alla fall för mig. Lugn. Turen tog tre timmar. Ett mikroskopiskt ögonblick, även i ett människoliv.

Tänker du springa i Höga kusten ska du tänka på:

  • Använd bara riktiga trailskor. Vanliga löparskor ökar skaderisken. Rötterna och stenarna gör underlaget bitvis extraordinärt svårsprunget.
  • Är det blött så bör du ha skor med metalldubbar. Hällarna blir såphala vid regn.
  • Ta med första förband och mobiltelefon. Även om nationalparken är lättillgänglig så måste du kunna ta hand om dig själv om olyckan är framme.

Reser du söderifrån och ska förbi Docksta har du dessutom turen att passera Dockstabaren på vägen hem. En genuin vägkrog där tiden står stilla. I sortimentet finns såväl pariservåffla som specialare – tekaka med stekt ägg och falukorv. En dagens kostar 99 kronor på helgen. Då ingår dricka, sallad, kaffe och kaka.

Powered by Wikiloc
20161022_094051

Mats och Sofia, ressällskap från söder och på Dockstabaren.

IMG_0078

Jag. Foto: Mats Olsson.