Ibland, inte alltid, men ibland, är det bra att ha storlek 45. I skogen, på löst packad snö, är det utmärkt. Sätt ett par Icebug OLX på dom tassarna och det blir som snöskor med metalldubbar. Men, förutom att jag hade grymmaste fästet, vad mer hände där ute i Alnöskogen på ÖS-Trailen på tisdagskvällen? I mörkret, med den falnande pannlampan på huvudet och pudersnön virvlande runt benen, vad hände inuti mig? Jo, fantasin löpte amok. En vuxen människa, med ny anställning på universitetet, törs jag ens erkänna det här? Ja, ärligt talat, jag såg mig själv som ett djur. En ren, eller en älg. Så till den grad förvandlad att fantasin bar mig snabbare genom snön än jag någonsin sprungit tidigare. Bara två timmar före start stod jag vid skrivbordet på Åkroken och ville gå i ide och vänta på våren. Nu, plötsligt, förvandlad. Ärligt talat, hur kan det bli så? Vilken gen i mitt DNA slog på, blev aktiv, lyste rött, under de snötyngda granarna på väg upp mot Hovbergsstugan? Och varför? Jag lovar att gå till botten med det här och återkomma när jag har ett bra svar. ÖS-Trailen blev årets sista lopp. Jag önskar jag hade fler bilder, men ni får hålla till godo med känslan av snöpuls som förmedlas i det här klippet: ÖS-Trailen är ett arrangemang i liten skala och så väldigt, väldigt trevligt. Stefan Eriksson och Örjan Fröjd är värda en stor eloge för att de håller i och engagerar sig.

Jacobs pappa, Artiz och Janne.

Jacobs pappa, Artiz och Janne.

 

20161108_193807

Torbjörn och Ola.

20161108_193809

Jacob.

20161108_193815

Hembakat.

Jag vet att det är slitigt. Banan ska dras, märkas upp och korrigeras, som den här gången på grund av den tidiga vintern. Före starten nämnde Stefan promenaden med 30 liter vatten upp till vätskestationen vid Hovbergsstugan. Dessutom hade de bakat bullar, fått med barnen som funktionärer, bokat och styrt upp. Verkligen bra jobbat! Jag förstår också glädjen i att arrangera och bjuda. Genom att delta och ge all cred de är värda, så håller den här novembertraditionen förhoppningsvis i sig i många år till. Jag skulle vilja säga att ÖS-Trailen är lite som när Trail i Norrland är som bäst. Myggfritt och snöigt. Kan vi beställa samma koncept till 2017? Kanske får vi uppleva samma magi i skogen i Höga kusten den 25 februari, på Höga kusten Winter Trail? Och så en sak till, den kanske viktigaste av allt. Om du känner dig nere, deppad av den politiska utvecklingen i Sverige och omvärlden, rent av trumpen, så tycker jag att du ska läsa det här,  en text som vi alla bör känna till. Observera paragraf 2: