Varför se så olycklig ut? Du får ju cykla till jobbet!

#7 #blogg100
Tidigt i morse singlade de första lappvantarna ned med tung, blöt snö. Blötsnöovädret var det första för den här vintern. Ett sällsynt taskigt cykelväder. Så här långt in på vinterhalvåret har jag annars haft ynnesten att få rulla fram på kompakt packade, snövita cykelbanor. Hela långa vägen från Bergsåker till Badhusparken. I morse var det payback time. Blötsnöns nackdelar är i huvudsak tre.
1. Sikten. Har man glasögon på sig, så ser man inget. Har man inga glasögon på sig, så ser man inget heller. Okej, lite grann då, men inte mycket. Antingen kletar snön fast på glasögonen eller så piskar den i ögonen. Valfritt vilket. Jag körde med glasögon halva vägen. Omväxling förnöjer, som det heter.
2. Kletar fast. Problemet då, förutom sikten, är framför allt att bromsarna slutar funka. Snön smetar fast på fälgarna och skapar perfekt glid istället för tvärtom. När jag rullade ner mot Universitetsallén hade jag i alla fall turen att bilisterna fortfarande verkade se mig. Trots mitt snökamouflage.
3. Friktionen. Om friktionen mellan fälg och bromskloss upphör, så gäller det motsatta förhållandet mellan däck och vägbana. I alla fall när det är dåligt plogat. Och det händer ju. Fördelen då är väl att man då klarar sig rätt bra utan både sikt och bromsar.
Men varför klaga? Jag har ju valt själv. Vilken tur – för då får jag ju cykla till jobbet. Grattis!