Tre ting jag tar med mig till Tjurruset.

God morgon! Fredag. Stockholm och Tjurruset väntar. Läser på hemsidan att det blir mindre gyttjebad, mer lös sand och en hårdare bana i år. Mjölksyra sammanfattar banläggaren Micke Hill det hela. Jag ska erkänna att min egen erfarenhet av mjölksyra är rätt liten i löparspåret. På gympass känner jag av den ibland, på intervallpass likaså, men i stort sett aldrig när jag springer. Antagligen når jag inte riktigt fram. Benen håller, men jag lägger av före det sker. Mjölksyra är lite som att dö en smula. Jag vet samtidigt att min sluggerstil passar på Tjurruset. I fjol lyckades kvalificera mig till första startgrupp, trots min begränsade förmåga. Tempot kommer med andra ord att bli högre från start i år, med racerkillarna. I gengäld blir det en mindre söndersprungen bana, om det nu går att tala om söndersprunget när själva grejen är att det ska vara så jävligt som möjligt? Här en lite beskrivning av banläggaren Tommie Nordh:

Bäverdamm?

Arrangörerna rekommenderar långärmat och löpartights. Klurigt det där. Inte så kul att springa som en dränkt katt. Men är det bättre med rivsår?  Och bäverdamm och kryphinder efter 10 kilometer? Va då? Den som lever får se.