En trotjänare går ur tiden och en ny generation tar över.

Vad kan man skriva om en sko? Hur mycket som helst. Så här års borde löparmagasinen fylla uppslag efter uppslag med skotest. Jag gillar skor. En bra löparsko märks inte, utan fyller bara sin funktion. Diskret och obemärkt, som en välvillig tjänsteande ständigt beredd när det krisar. Norrländska höstskogar ställer extrema krav. I den här terrängen har mina gamla Icebug OLX Spirit uppfyllt alla förväntningar. Nu ska de få springa till de sälla jaktmarkerna en gång för alla, söndertrampade, snedslitna och med en sula som påminner om käften på ett gammalt ringvrak med sina utslagna dubbar. Jag uppgraderade mig med ett par nya i dag. Den nya generationen har en ny innersula, som ska få skon att smita åt runt hälen och koppla foten i ett ännu mer kompakt grepp. I morgon ska de turkosa mästerverken få bekänna färg. Och blir jag inte kvar i skogen eller får ett datorhaveri senare på dagen så kommer jag att ha en karta till End of Season Trail att presentera till kvällen.