Stormen Ivar har gått mycket hårt åt Södra bergets spårsystem. Vi var tvungna att ömsom hoppa och ömsom krypa för att forcera alla stormfällda träd som proppar igen spåren och stigarna.

Vi börjar med de positiva nyheterna: Varje dag fram till midsommar kommer solen att förbättra sitt läge på himlavalvet. Vi har passerat vintersolståndet och nu blir det bara ljusare. Dessutom är det julafton i morgon. Jag försöker njuta.

Var ute med Running Sundsvall  i går. Säsongspremiär för mig och första skogsrundan sedan vaden pajade i november. Vi  tog en sväng upp mot Södra berget. Sammanlagt 68 minuters löpning i pratfart, inledningsvis i spöregn. Tyvärr kan jag inte bjuda på någon karta eftersom batteriet dog, men här en kort beskrivning av rundan: Start vid SOK-stugan och sedan uppför Sidsjöbacken, som mest liknar en vertikal skridskobana just nu. Sedan via stigar och spår upp till Ängen och så tillbaka. Jag kan glädja mig åt att vaden höll. Men du, vilken förödelse det är där ute … Spårsystemet är bitvis helt igenproppat av stormfällda träd. Ivar drog fram med våldsam kraft på Lucianatten. Knäckte skogen. För att ta sig upp till Ängen får man ömsom hoppa och ömsom krypa under stormfällda träd. För att öppna spåren igen kommer det att krävas en massiv röjningsinsats. Antagligen kommer den att ta hela skidsäsongen i anspråk. Det är bara att beklaga. Ute i skogen fick jag ett tips om mer läsning om stormen Ivar. På bloggen fridstaden.outdrr.se berättar Christopher Thörnlund om sin upplevelse från stormnatten – i skogskojan i Stödetrakten. Väl värt att läsa.

Efter två vargavintrar i rad så dominerar regn och is just nu.

Sidsjöbacken liknar mest en vertikal skridskobana. Omöjlig att forcera utan metalldubbar.