Kul att pulsa i snö. Inte lika kul att passera köldgränsen.

Jag har en katt som heter Loppan. Efter helgens snöstorm gick hon in i en depression. Jag har lyckats lura ut henne två gånger sedan i lördags. Båda gångerna har hon försökt klösa sig in genom ytterdörren. De annars kraftfulla jamningarna lät som små kväk. Riktigt så illa är det inte för mig. Men lite trist är det ändå med kylan. Konditionsidrott funkar inget vidare i Sundsvall för tillfället. Temperaturen har fallit under minus 20 sedan i söndags. Trösten kan vara att vi är på väg in i en ny snöstorm och lite mildare temperaturer … När vi var ute på söndagens runda i nysnön var det minus 15. Det funkade bra. Men när jag tog cykeln till jobbet morgonen därpå så hade temperaturen krupit under minus 20. Jag kände mig kall inombords resten av dagen. Inte för att jag klätt mig fel utan för kalluften jag drog i mig. Jag försökte värma den genom att andas in genom näsan och ut genom munnen. När jag kom fram var näsan liksom avdomnad. Fördelen med den här erfarenheten är väl att jag på sätt och vis uppdaterade min köldtröskel. Jag kommer att låta bli att springa, åka skidor eller cykla när det är för kallt. Jag sätter gränsen vid minus 17. För många rutinerade skidåkare verkar det kanske lite klent . Vasaloppet körs ju även i minus 25. Min slutsats är att man ska ta reda på var ens egen tröskel ligger. När man hittat rätt kan förstås ta till knep, som Sundsvallslöparen Susanne Liukkonen som tipsar om att dra en buff över hela apparaten i Löparklubben i radions P4 Västernorrland. I medierna går vi annars bananas över alla upptänkliga snökaos- och köldrekordsvinklar just nu. I Sundsvall köar bilarna i timtals på E4 efter lastbilshaverier. Bussarna är överfulla av passagerare – när de går. Bussarna alltså. Tåg spårar ur. Kanske borde vi bara klä oss varmt och ta det lugnt. Är det rekordkall vinter så är det. En nyhet jag själv fastnade för i onsdagsmorse var den om att fler fartyg än någonsin använde nordostpassagen som handelsrutt sommaren som gick. En praktisk konsekvens av sommarens rekordavsmältning i Arktis. Själv oroas jag. Kanske borde det stämma till eftertanke nu när kylan kopplar sitt järngrepp om Sverige, tänker jag. Fenomenen med rekordkylan och rekordavsmältningen kan hänga ihop.