Om en timme är det dags för start i Öppet fjäll, Axa Fjällmaraton. Jag går ut så tidigt jag kan för att undvika den värsta värmen. Under eftermiddagen ska det bli över 25 grader. Om värmen är en slags missräkning, så har den inte kommit ensam. Efter att Lars B tvingats lämna återbud på grund av skada så springer jag solo. Visserligen med 481 andra startande i fältet, men utan personlig löparkompis så att säga. Funkar nog, men är förstås trist. Ändå mest trist för Lars. I går lyckades jag även med konststycket att snava i en fjällbäck. Ett litet mästarstycke i klantighet. Vi var på dagsutflykt till Ullån, jag och familjen. En fantastiskt fin plats. Ett naturligt äventyrsbad, som det står i turistbroschyrerna. Och det stämmer. En virvlande fors, som gjord för att plaska omkring i soliga dagar. Med överraskande varmt vatten, som dessutom är drickbart. Medan de andra badade valde jag att softa på klipporna med motiveringen att jag skulle spara på krafterna och inte ta några risker inför i dag. Efter lunchfixande på Triangiaköket kom min äldsta tjej på att hon skulle fylla sin vattenflaska med åvatten. Så tappade hon korken i forsen och jag tog upp jakten. Vad tänkte du på då? frågade Karin efteråt. En bra fråga. Inte alls förstås, svarade jag när irritationen lagt sig lite senare. Jag for ned för klipporna och fick till slut syn på eländet i en liten bassäng med mer stilla vatten och jag såg min chans. Tog några kliv utåt och halkade. Förstås. Vi har lyssnat en del på böckerna om Sune i sommar. Sunes farsa. Tänk dig honom. Ungefär så, där har ni mig. Jag halkade och landade på rygg. På vägen dunkade jag i höften, höger lår och slog loss en bit av vänster stortånagel. Inget brutet. Inget värre. Men ändå. Mina solglasögon åkte samtidigt på trekvart. När jag reste mig och skulle ta av mig den genomblöta tröjan lyckades jag förstås vispa av dem i ån. Dyra, snygga Julbo. Köpta på rea i och för sig. Men … På sätt och vis kanske det ändå är ett bra omen. Jag hade brillorna på mig när jag sprang vilse på ett lopp i Övik ifjol. Skrockfullt hoppas jag att det är ett tecken som varslar om att det kommer att gå bra idag. Nu är klockan 6.30. Dags att dra till fjälls.

Kläder på tork efter ett ofrivilligt bad i Ullån.