Stormen är nyhetsstoff. Förödelse och enskilda tragedier.

Lucianatten 2013 var stjärnklar och den blåsigaste i mannaminne. Det var som om stormen Ivar ville slita av taken och kika ned på oss små människor där vi låg och försökte sova i våra sängar. En sådan natt är svår att glömma. När Ivar slet tag i taknocken, och ruskade huset med nävar av nordatlantisk orkanvind, sneglade jag på katten. Katten tittade åt ett annat håll. Vaksam, med blicken fäst på något osynligt där utanför husknuten. Vad höll egentligen på att hända?

Loppan.

På Luciamorgonen visste vi mer. Jag läste uppdateringar på Facebook om strömavbrott, omkullvräkt skog, krossade fönster, bortblåsta plåttak, demolerade bilar och allmän oreda.I dag vet vi att ingen tidigare storm drabbat Medelpad lika hårt. Något har hänt. Är det effekten av en mänskligt påskyndad klimatförändring vi ser? Enligt SMHI var stormen Dagmar, som slog till mot Mellersta Norrland på annandagen 2011, jämlik med Ivar. Ändå talar både Länsstyrelsen och kraftbolaget Eon och SCA om att Ivar var värre. Mellan 4,5 miljoner och 6,5 miljoner kubikmeter skog antas ha fällts av vinden. Träden som Dagmar vräkte omkull, och som delvis fortfarande ligger kvar ute i markerna, får alltså sällskap av en enorm mängd till. Hundratals små skogsägare finns med på listan över drabbade. Under Lucianatten 2013 blev även mellan 10 000 och 15 000 hushåll bortkopplade från omvärlden och kunde inte nå larmnumret 112. Ett par tusen hushåll är fortfarande utan ström. En del av dem kan inte räkna med att få tillbaka den på en vecka. Kanske dröjer det längre.

Klicka här för att se filmen om stormskadorna efter Ivar.

Globalt sett är samtidigt både Dagmar och Ivar små problem. Till och med bagateller om de jämförs med supertyfonen på Filippinerna, som orsakade monumental förödelse för bara någon månad sedan. Supertyfonen var ett oväder utan motstycke och lämnade död och monumental förödelse efter sig där den dragit fram. Ändå är Dagmar och Ivar, med våra mått mätt, tillräckligt allvarliga. När vitala samhällsfunktioner slås ut och människor löper risk att hamna i allvarlig fara, då är stormen på riktigt. På Spikarna, Alnö, beräknas vindbyarna ha nått upp till orkanstyrka, strax under 33 meter per sekund,på Lucianatten. I västra Medelpad slog Ivar det gamla vindrekordet och vindbyar på 25 meter per sekund noterades i bland annat Torpshammar. Och klockan två på natten registrerade väderstationen på Midlanda vindbyar på 27 meter per sekund. Just då sov jag och katten, men jag gissar att Ivar slet med samma kraft i vårat hus. I dag intervjuade jag Lars Högberg, regionchef för Eon. Han visade mig och andra representanter för de lokala medierna hur uppröjningsarbetet fortskrider i Njurunda. Jag frågade bland annat varför Eon inte gräver ned ledningarna i högre grad? Lars Högberg konstaterade att det kostar att gräva, att det finns enorma mängder ledningar och att nedgrävning också har nackdelar. Han berättade även att Eon nu kommer att utvärdera den stormiga hösten och vintern 2013. Ivar var den fjärde stormen på kort tid i landet. I Norrland slog Hilde till så sent som i november. Sedan brakade Sven och Simone in över södra Sverige.

Så här sammanfattar SMHI den stormiga hösten och vintern 2013.

Eon har tills nu kalkylerat med att enstaka träd ska blåsa omkull och klippa eldtrömmen. inte hela skogar. Vädersystemen som skapar stormarna finns ute i Nordatlanten. Samtidigt som vi har haft en mild och ostadig höst så har vintern tydligen varit stabil i södra Europa och det här hänger tydligen ihop. Det nya är att det plötsligt drar in våldsamma oväder även över Norrland vintertid, ungefär som att kylan retirerat och vi fått de sydligare breddgradernas varmare vintrar uppe hos oss. Jag oroar mig för att det vi nu ser är det som klimatforskarna varnat för i decennier. Att det är vädermässiga konsekvenser av den globala uppvärmningen, som i sin tur beror på vår ohämmade fossilförbränning. Här har vi en mänsklig utmaning. Förhoppningsvis finns det en lösning där ute i decembernatten.