Frågan är befogad. Kan jag äta frukost sedan? Mitt viktigaste mål om dagen. Cirka tusen kilokalorier.

Såg Vetenskapensvärld om fasta i går kväll. Lever själv enligt principen äta balanserat, vilket rätt ofta blir väldigt obalanserat eftersom jag har svårt att inte äta mycket när det är gott. Socker är jag däremot väldigt bra på att undvika. Tyvärr är jag tarv på ris och pasta. Inte för att det tar sig särskilt märkbara yttre uttryck. Jag väger lika mycket i dag som för 20 år sedan. Men insidan då? Där är jag mer fundersam. På det hela taget mår jag i och för sig som en prins. Är nästan aldrig sjuk. Har skaplig kondition, kanske till och med bra. Jag strävar efter att äta mer grönt. Käkar inga mackor. Det blir en hel del frukt. Mycket fisk. Knappt några charkuterier. Och jag trivs med det. Men allt kan förstås bli bättre. Av flera skäl. Hälsa är förstås ett. Miljö ett annat. Av etiska skäl tycker jag dessutom det är rimligt att ligga lågt med kött, särskilt kött som kommit till tallriken via globala omvägar. Jag ogillar frosseri, även om det, som sagt, är lätt att trilla dit. Efter den upplysande dokumentären om fasta, så fick jag nu på morgonen en kompletterande lektion av min sambo. Hon är som ett uppslagsverk. Summan av det hela blev att jag för första gången tog reda på hur många kilokalorier jag egentligen behöver en vanlig dag. Utgångspunkten är att jag tränar hårt och inte vill tappa vikt. Dessutom tog jag (eller min sambo rättare sagt) reda på hur stor del av dagens kaloriintag som min standardfrukost står för. Jag behöver 2800 kilokalorier per dag och min frukost står för en tredjedel. Skulle det funka för mig att fasta och behöver jag det? Svaret på vårdcentralen blir med hundra procents säkerhet att fasta är helt onödigt för mig. Men jag känner en lockelse i tanken. Stämmer teorin så är det både bra mot sjukdomar som hjärtinfarkt och cancer och för lilla hjärnan. Och där kan jag ju behöva lite hjälp. Nu ska vi ut och köra intervaller i solen. Det utöver också en sällsam lockelse på mig.