Fråg mig int, men det heter tydligen så.
Fem dagars vila. Jag ska inte säga att kroppen känns som ny, men i alla fall helt okej. Vi har varit på semester några dagar i Kolmården och Stockholm. I går kom vi fram till svärmor i Linghed, Dalarna. I morse var det sol och svalt i luften. Drog på mina nya löparbrallor, inköpta på outlet i Avesta. Riktigt bra faktiskt. Knälånga och välventilerade av polyester och spandex. Körde sedan lite fartlek i byns elljusspår. Just vad jag behövde. 14 kilometer i femminutersfart. 
Så fint att bara trycka på uppför den här lilla knixen. Jag undrar hur många sådana här spår som är på väg att växa igen runt om i landet? Här håller hundägarna spåret öppet.

Fartlek känns som en underskattad träningsform. Lite för lekfull för att klassa in som given i förment seriösa träningsupplägg. Ingen klocka eller pulsmätare styr utan fartleken bygger på känsla och improvisation. Just därför är den så rolig. Elljusspåret i Linghed, ett av säkert tusen liknande runt om i landet, är dessutom en perfekt miljö. Mjukt underlag. Bark, grus och gräs. Små backar och skugga mellan träden. Fint. Är fortfarande grymt imponerad av de fyra afrikanerna som dundrade förbi hemma i Bergsåker förra veckan. Så lätt och snyggt. Försöker ha bilden av deras löpning i huvudet och göra likadant. Ingen kan nog påstå att jag lyckas. Däremot känner jag mig inspirerad. En annan tanke jag har är att försöka jobba mer med andningen. Ska ta upp mina Qi gong-övningar. När jag är kall kan jag känna det som att jag vill slita upp bröstkorgen och släppa in lite luft. Det där sista ska läsas bildligt.