Bo Magnus Salenius.

”Lokalsamhällen i hela Norden håller på att raseras och det enda ni bryr er om är era jäävla papperstidningar. Gå ut och gör något. Använd era intellekt för faan …”
Bo Magnus Salenius levererar analysen på effektfull finlandssvenska. Sedan lutar han sig bakåt i den bekväma skinnfåtöljen i hotellobbyn på Clarion Sign. I ena handen en stor drink. I ansiktet ett brett flin. Tänk att ha honom som chefredaktör, tänker jag i tågkupén på väg hem till Sundsvall. Då skulle det hända grejer. Kanske en helt ny journalistik – granskande, debattväckande och djupt engagerad i utgivningsorten. Men Bo Magnus Salenius gör nog rätt i att fortsätta som organisationskonsult. Mediebranschen gungar. Som föreläsare, processledare och inspiratör är Bo Magnus Salenius också lysande. Akademiskt torr. Samtidigt en burdus estradör. Just tanken på den där nya journalistiken, som kanske inte är så ny när allt kommer omkring, utan snarare injicerad med en ny vilja, var nog det som klarnade mest under de här kursdagarna. Klicket kom när jag sprang runt Karlbergskanalen kvart över sex på onsdagsmorgonen. Salenius ord blev levande när hjärnan fick syre. Poängen är att journalistiken och publicistiken i avfolkningsorterna måste ta ett stort kliv inåt. In i människors liv. Hjälpa folk att lösa deras problem. På riktigt alltså. Då kommer de i alla fall att ha en bättre anledning än i dag att betala för utgivningen även i framtiden. Digitalt eller på papper. Några andra reflexioner från mina löprundor i Stockholm är:

  • Att det inte fastnar några kottar under mina Adizero när jag springer i storstan.
  • Att det är rätt enahanda att alltid springa samma runda.
  • Att det verkar finnas hur mycket pengar som helst i Stockholm. 
  • Att pengarna bara är väldigt ojämnt fördelade.
Stockholm.