20160802_125557

Dagens tur – Tour de Fälleberget. Ca 20 km i varierande terräng från sjönära stig, via väg, led och off-trail i snårskog upp på Fälleberget, Härnösand, och sedan ner till havet igen. Jag använder Wikiloc för att kartlägga. Gör det du också. Appen slår det mesta.

Jag har en idé. Kanske rent av en affärsidé. Om du är en hejare på att bygga funktionella sajter för mobilen, gillar löpning och läser det här så får du gärna vara med och förverkliga den. Jag lovar inte guld, men garanterar gröna skogar. Jag tänker inte avslöja några detaljer här, men gärna bakgrunden. För ett halvår sedan bad en vän mig att skriva något om allemansrätten, vår svenska, hävdvunna rätt att röra oss fritt i naturen. Rätten är villkorad, men sannerligen en unik möjlighet. Det som gäller är frihet under ansvar. Allemansrätten är inte konfliktfri. Ibland går det snett, som när konflikter blossar upp mellan markägare och friluftsmänniskor. Det var ett sådant fall i Sidsjö som min vän bad mig skriva om. En person som nyligen köpt en fastighet i strövområdet hade satt upp en skylt om privat mark på en plats där skogslöpare sprungit och folk promenerat så länge man kan minnas. Äganderätten i all ära, men löparna har ändå rätten på sin sida i det här fallet. Tack vare allemansrätten. Eftersom det inte handlar om tomtmark, odlingsmark eller liknande, så går det inte att som markägare hävda att folk inte sporadiskt får passera marken. Det är sånt som allemansrätten reglerar. Mer tänker jag inte orda om det. Däremot har idén om att på något sätt berätta mer om allemansrätten och de fantastiska möjligheter som den för med sig skvalpat runt där inne i mitt huvud ett tag. Efter sommarens semesteräventyr i Katalonien och Holland började tanken ta form och så föll sista pusselbiten på plats härom veckan. Så, wow, vilken fantastisk insikt har jag då nått efter all denna tankemöda? Lite som åsnan Ior är jag ju, för uppenbarligen tar det tid för mig att tänka och resultatet är nog inte revolutionerande. Men det här är i alla fall vad jag kommit fram till (och som många säkert redan fattat): allemansrätten är den svenska traillöpningens USP, Unique Selling Point, som marknadsfolket säger. Det är en helt unik möjlighet för alla traillöpare att utforska landet.

20160802_113433

Södra sundet, Härnösand.

Havsbilden du ser här tog jag på dagens runda – Tour de Fälleberget. Bilden tjänar som ett bra exempel. Det du inte ser är sommarstugorna uppe till höger, utanför bilden. Om äganderätten oinskränkt hade dikterat villkoren, så hade det inte varit givet att jag ens fått vistats på den här underbara platsen med utsikt över Södra sundet i Härnösand. Jag hade kanske fått en åthutning om att dra, om jag ens kommit dit. Utan allemansrätt blir det ofta stängsel, murar och skyltar på köpet. Nu kunde jag lugnt lunka längs med stranden, kilometer efter kilometer, med rätten på min sida. Ingen skulle ens kunna stoppa mig från att gena över en brygga eller strand på någon sommarstugetomt. Strandrätten är näst intill oinskränkt. Privat mark eller inte. Just detta att allemansrätten är för alla, det respekterar de flesta, och det är något helt fantastiskt. Många holländare, som trängs med 17 miljoner landsmän på en yta lika liten som Smålands, har förstås fattat det här för länge sedan. De åker till Sverige för att här finns både naturen och rätten att vistas i den, även utanför parkerna och lederna. Visserligen får alla svenska barn lära sig om allemansrätten i skolan, men jag tycker att vi vuxna även måste påminna oss om den här unika möjligheten, som i allt för hög grad glöms bort eller bara tas för given utan vidare eftertanke. För att återknyta till det jag började med – kombinationen av allemansrätt, frisk luft, rent vatten, riktig natur och emellanåt både sol och värme är något vi borde kunna utveckla på ett nytt sätt. Fler i världen än holländarna borde kunna lockas av den här möjligheten. Jag har en idé om hur, som sagt. Att formen satte sig just under semestern kan hänga ihop med att jag knappt kom utanför asfalten på mina löpturer i Holland och att jag och Karin råkade ut för jagis av en ilsken vakthund när vi sprang runt i naturreservatet Parc des Foix i distriktet Penedes på semestern i Katalonien och råkade komma lite utanför leden. Det är inte ovanligt, fick vi veta av några lokala löpare.

20160802_130602

Utsikt från Friluftsfrämjandets stuga på Fälleberget. Tyvärr är leden dit illa underhållen. Jag sprang upp från den sydöstra sidan och där var den bitvis igenvuxen med sly och blåbärsris. Dessutom har en skogstraktor kört sönder ledmarkeringarna i närheten av toppen.

När jag ändå håller på så tänker jag slå ett slag för Wikiloc. Poängen med den här fantastiska webbtjänsten är att den på bästa wiki-manér går ut på att kollektivt samla in rundor som löpare, cyklister, vandrare och andra gör över hela klotet och dela dem till fler. Jag är rätt ensam i Västernorrland om att använda Wikiloc just nu och det beror nog mest på att alldeles för få vet att Wikiloc finns. Jag ska säga att jag också har Strava, som är väldigt bra, men det sköna med Wikiloc, som annars utmärkta Strava saknar, är själva syftet. I Strava står trots allt de prestationsinriktade sidorna av träningen i fokus, medan Wikiloc erbjuder möjligheten att kartlägga och dela nya spännande ställen så att fler kan upptäcka dem.

Powered by Wikiloc